Stor minskning av licenser
för älg i Kust-Österbotten

Till årets älgjakt har det i Kust-Österbotten beviljats 1.490 licenser. Det är en minskning med 500 från i fjol. Störst är minskningen i Karlebynejden och det aktualiserar igen målen för älgtätheten som enligt ÖSP fortsättningsvis är för höga.

Snart inleds älgjakten och i år kommer det att fällas färre älgar nationellt. Proportionellt har licenstilldelningen minskat mest i bland annat Kust-Österbotten som beviljats 1.490 jaktlicenser för älg, vilket är en minskning med 500 från i fjol.

– Det är oroväckande för det är viktigt att det finns tillräckligt med licenser att tillgå så att områden med rikligt med älg kan beskattas hårdare. I licenstilldelning bör det finnas en tillräckligt stor volym av banklicenser, alltså licenser som kan flyttas till områden med större lokal älgförekomst, och det är beklagligt om de licenserna också minskar för det gör att avskjutningen inte kan bli optimal, säger Bjarne Mara, en av markägarnas representanter i det regionala viltrådet för Kust-Österbotten.

Enligt Mara har markägarna och övriga representanter för samhället en för svag röst när det gäller jaktpolitiken. Han hänvisar till det regionala viltrådet som fattar beslut om älgtätheten, vilket starkt påverkar licenstilldelningen.

– Jägarna driver sina egna intressen och de är i numerärt överläge i de organ som fattar besluten. Så länge de har makten och inte är tillräckligt lyhörda för markägarnas och samhällets åsikter kommer det finnas en tvist, säger han.

Vill ha lägre älgtäthet

Ett exempel på det är älgtätheten som fastställdes i fjol. I Kust-Österbotten finns tre älgförvaltningsområden som alla har en fastställd täthet på 3,5-4 och 3-3,5 älgar per tusen hektar.

Från markägarnas sida hade man gärna sett ett mål på 0,5 älgar per tusen hektar färre – men åsikterna beaktades inte i det regionala viltrådet.

– Ingen markägare vill ha en natur utan djur men vi yrkar på en lägre älgtäthet. Dessutom har vi nu också en ökande stam av rådjur och vitsvanshjort och det är inte en hållbar situation. Om våra åsikter inte hörs måste vi arbeta för att påverka politiskt så att det på sikt blir en lagmässig förändring där våra påverkningsmöjligheter ökar.

– Något måste göras för som det är nu får vi inte våra röster hörda utan jägarna har en för stor makt, vilket är tragiskt och tråkigt, förklarar Mara.

Något som bidrog till att minskningen av jaktlicenser för älg minskade mest i Karlebynejden var att älgtätheten efter fjolårets jakt beräknades till cirka 2,3 älgar per tusen hektar. Målet för det älgförvaltningsområdet är 3,5-4 älgar per tusen hektar.

– Går det under 2 älgar per tusen hektar är det inte tillåtet att jaga. Då stoppar myndigheterna jakten. Men det är svårt att fastställa den exakta stammen eftersom älgarna här i området vandrar inåt land till vintern, säger Benny Tjäru, lantbrukare i Öja och tillika ledamot i Skogsvårdsföreningen Österbottens fullmäktige samt styrelsemedlem i Karleby jaktvårdsförening.

Utmaning fastställa stammens storlek

Tjäru representerar därmed flera olika intressen. Som jord- och skogsbrukare vill han inte ha för mycket älg som kan orsaka skador i odlingar och skogsmark. Men samtidigt är det viktigt att det finns tillräckligt med djur att jaga för att upprätthålla intresset för jakt, som är en frivillig fritidssysselsättning.

– Licenstilldelningen baseras på fakta och observationer, men här längs kusten är det en utmaning att fastställa stammen eftersom älgarna vandrar inåt land på vintrarna. Så det finns mera älg vid kusten på sommaren medan de i Terjärv och Kronoby har mer älg på vintern. Tyvärr går det inte att styra älgarna så att de är jämnt fördelade över hela området på vintern, säger han.

Trots att älgtätheten har konstaterats vara mindre i Karlebynejden har Tjäru den här sommaren sett mer spåravtryck av älg jämfört med i fjol.

– Jag har själv drabbats av älgskador i en plantering tidigare så jag vet vad det innebär. Men på grund av att älgarna söker sig till våra områden på sommaren inträffar färre älgskador här eftersom de då äter främst gräs och örter. Älgarna gör däremot mer skada inåt land i områden där de övervintrar.

Enligt Tjäru finns det många jägare som har förståelse för markägarnas åsikter.

– Det finns oftast en förståelse, men det finns också jägare som inte lever av skogen trots att de äger skog. Där kan förståelsen vara sämre på grund av att skogen huvudsakligen uppfattas som rekreation.

Han började själv jaga älg i slutet av 1990-talet och sedan dess har stammen ökat för att sedan minska. Så har det hållit på fram till nu.

– Storleken på älgstammen följer ett sågmönster och nu när vi fått ner antalet minskar licenstilldelningen, vilket gör att den troligen ökar igen. Och nu ska det också finnas mat åt vargarna så det gör också att en del licenser faller bort, säger han.