Sommaren för med sig ett annat konsumentbeteende hos oss människor. Med köttbolagens halvårsrapporter i färskt minne kan man igen en gång konstatera att en lyckad grillsäsong faktiskt markant ökar konsumtionen av grillat kött och förstås den finländska nationalgrönsaken, korven. Det här till den grad att lämpligt grillväder syns i köttbolagens resultat för andra och tredje kvartalet. I fjol konsumerade vi 81,3 kilo kött per person och utvecklingen har varit ökande ända sedan 1950-talet. En tydlig trend under de senaste åren är att medan man ser en viss minskning i konsumtionen av rött kött ser man en rejäl ökning i fjäderfäkonsumtionen. Någonting som båda de stora inhemska köttbolagen också noterar såväl i sin analys av det gångna halvåret som i sina strategier för framtiden.
Folk vill fortfarande äta kött men det sker skiftningar gällande vilket slags kött man vill äta. Det i för stor utsträckning erkänt ohälsosamma röda köttet tappar marknadsandelar gentemot fjäderfä som broiler och kalkon. Det är globala hälsotrender som spelar in och inom nötköttskonsumtionen har det egentligen inte skett så stora förändringar under de senaste decennierna, men svinkött konsumerar vi ändå aningen mindre nu, 32,6 kilo, än under toppåret 2011 då vi åt 36,4 kilo svinkött per person. Den stora förändringen under de senaste decennierna har ändå skett inom fjäderfäsegmentet. När Finland tog sitt första VM-guld i ishockey 1995 åt vi 8,7 kilo fjäderfä per person, när landet tog sitt andra VM-guld i ishockey 2011 åt vi 18,2 kilo fjäderfä och i år med det tredje VM-guldet i den finländska bakfickan har vi alla chanser att nå 28 kilo fjäderfä per person. I fjol, 2018, åt vi nämligen 25,6 kilo och trenden är alltså stigande, särskilt under de senaste åren.
Tittar vi till produktionsmetoderna finns det en rätt så omfattande bredd inom nötköttsproduktionen. Just här i Finland är det svårt att hitta argument för att nötköttsproduktion skulle vara lättare att fördöma med några som helst argument jämfört med fjäderfäproduktionen. Tvärt om, nötköttsproduktionen i vårt land innebär ofta betande djur och betet gagnar produktionsdjuren, landskapet i allmänhet och en del växter i ängsfloran i synnerhet.
Glass är också någonting som förknippas med sommaren. I själva verket äter vi finländare ändå glass året om och närmare bestämt 12,3 liter per person. Bland förpackningarna med lösglass håller fortfarande de inhemska tillverkarna ställningarna. Glass av olika private label-märken med koppling till de två stora inhemska dagligvarukedjorna har också en stark marknadsställning och det i synnerhet då det kommer till förpackningar med flera glasstrutar eller -pinnar. Noteras kan att trots att varumärket är finländskt eller har en stark finländsk koppling som Pirkka eller Rainbow är de ofta tillverkade utomlands. De av Kesko mest sålda Pirkkaglassarna är tillverkade i Belgien och Tyskland medan de av S-kedjan mest sålda Rainbowglassarna är tillverkade i Belgien. Bland de glasspinnar som säljs styckevis är internationella varumärken starka och bakom dem finns multinationella livsmedelsjättar som Unilever och Nestlé.
Just i år har vegansk glass blivit allt populärare. Den veganska glassen som finns på marknaden tillverkas i regel av kokosmjölk och är därför förstås inte inhemsk. Konsumenter uppger att en orsak till varför man går över till vegansk glass är en ökande medvetenhet om konsumtionsvanor och val i vardagen. Vi får hoppas att den medvetenheten bättre skulle synas i en omsorg om produktens kolavtryck och socioekonomiska återverkningar som helhet, inte bara i att man går efter en viss grej som det görs reklam för på omslagspapperet, skriks mest om eller för att det är trendigt. Sedan så ska man ju faktiskt också få äta glass av en mycket enkel orsak: för att det är gott.