SLC:s riktlinjer för nästa
CAP-program ska diskuteras
under kongressen i juni

Ett av de fyra teman gällande jordbrukets framtid som kommer att behandlas under SLC:s kongress i juni är det framtida CAP-programmet. Centralorganisationen har gjort upp preliminära riktlinjer gällande nästa CAP, som kommer att diskuteras under kongressen.

SLC har sammanställt preliminära riktlinjer inför nästa reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Riktlinjerna syftar till att trygga fortsatt produktion i regionerna för både stora och små jordbrukare även i framtiden.

– Riktlinjerna har utarbetats på tjänstemannanivå och utgör en början på ett dokument. Avsikten med framtidsteman är att hitta linjeringar som vi kan jobba med när det gäller den kommande stödpolitiken, kommenterar SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback.

Nästa CAP-plan träder realistiskt sett i kraft 2029, och tanken är att SLC:s nya riktlinjer gällande planen skall förhandlas fram under SLC:s kongress i juni. Den nuvarande europeiska jordbrukspolitiken består av många olika enheter vilket gör systemet komplicerat och byråkratiskt och därmed i behov av reform.

– Under kongressen vill vi höra delegaternas åsikter gällande vad vi borde prioritera och hur riktlinjerna sist och slutligen skall se ut.

Avbyråkratisering och finansieringsfrågor

I de preliminära riktlinjerna understrykes det faktum att det nuvarande CAP-programmet upplevs som byråkratiskt och svåröverskådligt. För framtiden efterlyser SLC en omfattande förenkling, både genom byråkratiminskning och ökad användning av digitala verktyg.

Det behövs även en politik som sträcker sig över längre perioder än dagens fem till sju år för att möjliggöra hållbara satsningar inom primärproduktionen.

Enligt riktlinjerna bör jordbrukspolitiken styras in på mer genomgripande helheter och alternativa finansieringskanaler. Samtidigt bör politiken göra det lättare att nationellt anpassa stöden, särskilt med tanke på att EU:s framtida utvidgning kan påverka känsliga produktionsgrenar.

Även marknadsintäkterna förväntas få en allt större roll, och den gemensamma marknadsordningen för jordbruksprodukter blir därmed allt viktigare, särskilt inom grönsaks- och fruktsektorn.

– Frågan är om vi skall bygga en stödpolitik som bygger helt på EU- och nationell finansiering eller kan vi också öppna upp för att privatfinansiering kunde användas exempelvis för klimat- och miljöåtgärder. Kanske kunde också övriga ministerier ta ansvar för att stöda olika åtgärder inom jordbrukssektorn, begrundar Laxåback.

Viktiga temaområden och uppföljning

Temaområdena för den framtida politiken handlar om att trygga generationsföryngringen, lönsamheten och investeringar samt stöda omställningen till klimat och miljösmarta samt djurvänliga produktionssätt.

– En central fråga är hur sektorn skall kunna leverera livsmedel också i framtiden, och här är det viktiga att få fler unga intresserade av jordbrukssektorn, vilket betyder att just generationsföryngringsfrågan blir väldigt viktig, konstaterar Laxåback.

För att kunna följa upp och utvärdera effekterna av de politiska åtgärderna föreslår SLC att man följer indikatorer såsom produktionsvolymer, odlad areal, antalet generationsväxlingar, företagarinkomst, exportutveckling, handelsbalans, medelproduktions ökning och mätare på modern produktion.

Fem globala megatrender

Riktlinjerna tar även hänsyn till fem megatrender som påverkar livsmedelsproduktionen globalt. Klimatförändringar ställer allt högre krav på hållbar produktion, bättre vattenhushållning och markvård, medan försommartorka och minskad markbördighet utmanar odlingsförutsättningarna.

Teknologiska innovationer som drönare, AI och satellitdata effektiviserar odlingen, medan bioteknik och nya metoder som vertikal odling öppnar upp nya produktionsmöjligheter.

Samtidigt förändras kostvanor, med ökad efterfrågan på växtbaserade proteiner, funktionella livsmedel och krav på spårbarhet.

Geopolitiska förändringar och störningar i leveranskedjor ökar behovet av självförsörjning och lokal produktion, medan urbanisering och demografisk förändring leder till arbetskraftsbrist och behov av automatisering.

Två centrala dokument

– Riktlinjerna har tagit intryck från två centrala EU-rapporter, men också från danskarnas dokument om grön omställning där man funderat på alternativa finansieringsmetoder.

Det första av de två EU-dokumenten är professor Peter Strohschneiders rapport som publicerades i september 2024 på uppdrag av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Det andra är jordbrukskommissionär Christophe Hansens vision för jordbruk och livsmedel som publicerades i februari detta år.

Bägge understryker en europeisk jordbrukspolitik där finansiering, lönsamhet, resiliens, unga jordbrukare och rättvisa i livsmedelskedjan står i centrum.

Som diskussionsunderlag för den kommande CAP-politiken hänvisar SLC också till Pellervo ekonomisk forskning PTT:s reformförslag där man framför en kraftfull förenkling av stödsystemen. Politiken bör enligt förslaget fokusera på de delar där den verkligen tillför mervärde, och övriga områden kan hanteras av marknaden.

Nationell lagstiftning bör samordnas bättre med EU:s regler, och subsidiaritetsprincipen bör tillämpas mer konsekvent. Jordbrukare bör få ökad rådgivning och extern hjälp vid stödansökningar, och digitaliseringen måste anpassas efter jordbrukarnas faktiska möjligheter.

Odlaren kan påverka sin framtid

Sammanfattningsvis förordar SLC i de preliminära riktlinjerna en CAP-politik som är mindre byråkratisk, mer resultatinriktad och anpassad till framtidens klimat-, teknik- och marknadsutmaningar.

En starkare livsmedelssektor med konkurrenskraft, förnyelseförmåga och social hållbarhet kräver långsiktiga investeringar, teknikutveckling, flexibilitet och ett nära samspel mellan marknad, politik och forskning.

Laxåback understryker att SLC:s medlemmar har möjlighet att påverka den kommande jordbrukspolitiken genom att i egenskap av delegat bidra med sin åsikt under kongressen. Medlemmar kan även påverka på de olika temadokument som SLC lyfter fram innan kongressen samt lämna in en motion genom sitt landskapsförbund eller skogsvårdsförening.

Trots att Bryssel ofta verkar fjärran från den egna vardagen lönar det sig att ta del i intressebevakningen.

– Jag förstår att det har varit utmanande tider med åkerbruket som inletts tidigare. Men ibland borde man som odlare ta sig några minuter att fundera på sin egen framtid.