I början av 2018 drog energibolaget Herrfors en elledning längs en skogsbilväg i Jakobstad. Nu hävdar väglaget att vägen aldrig återställdes i ursprungligt skick. Nu har dialogen mellan de båda parterna fallerat.
– Vi kommer inte längre i våra förhandlingar och det är beklagligt. Sättet som vi har blivit bemötta på av Herrfors är skrämmande och vid det sista mötet påstod bolaget att jag ljuger. Jag trodde aldrig att det skulle bli så här, säger Anders Kronholm, en av sysslomännen för Fäboda skogsväglag.
I slutet av 2017 skrev Herrfors Nät-Verkko Oy Ab ett avtal med Fäboda skogsväglag om att anlägga en elledning på en sträcka av över två kilometer på en skogsbilväg i Vestersundsby i Jakobstad.
Men tre år efter att arbetet färdigställdes pågår en tvist mellan skogsväglaget och energibolaget.
Efter att arbetet var klart i januari 2018 konstaterade Herrfors i slutgranskningen att skogsbilvägen är återställd. Väglaget hävdar däremot att så inte är fallet.
– Vägen håller för lätt trafik men bär inte tunga virkestransporter som vägen byggdes för i början av 2000, menar Kronholm.
Bärande lagret förstört
Enligt honom beror det på att entreprenören använde en fräs när elledningen grävdes ner.
– I stället för ett konventionellt system med att ploga ner elledningen använde entreprenören, som anlitades utifrån, en fräs och det har förstört vägens bärande lager. När arbetet var klart fylldes fåran med en blandning av snö och grus och i samband med tövädret så var det tydligt att vägen lutar, säger Kronholm.
Och fortsätter:
– Vi kom överens muntligt om att de skulle plöja ner en 20 kilovolts elledning i vägslänten men i stället fräste de sönder vägbanan.
Men trots flera samtal och kontakter vägrar Herrfors, enligt Kronholm, komma emot utan fortsätter hävda att vägen återställdes i ursprungligt skick. Väglaget har lagt lager med grus, men det ökar inte bärigheten nämnvärt.
– I och med att det bärande lagret under är förstört så spelar det ingen roll hur mycket krossgrus som fylls på utan våra insatser är konstgjord andning, hävdar Kronholm.
Det som väglaget vill är att Herrfors ska ta sitt ansvar och reparera skadorna. Men enligt Kronholm vägrar energibolaget att komma emot.
– De vägrar ersätta oss med en enda cent och påstår att vi ljuger och att allt är i sin ordning. Kontakten till bolaget är mycket inflammerad, säger han.
Kronholm hänvisar bland annat till när han försökte begära ut uppgifter om var elledningen är nedgrävd för att märka ut den vid behov.
– Men den som skulle göra det blev tydligen förbjuden av en kollega att göra det. Det gör mig bekymrad eftersom jag som vägansvarig har rätt att begära ut de uppgifterna. Vems är ansvaret om någon utför ett grävarbete och träffar elledningen och förolyckas?
– Det här bemötandet har passerat alla gränser och det är omöjligt att komma vidare, säger han.
Vill varna andra sysslomän
Enligt det skriftliga avtalet är ledningsägaren skyldig att ersätta skada som åsamkats under byggnadstiden. Men så har inte skett, enligt Kronholm, som i samband med att avtalet undertecknades utgick att samarbetet skulle löpa problemfritt.
– Förr när bolaget hette Jakobstads energiverk löpte kommunikationen på bra och jag tog för givet att det skulle vara så också nu, men jag hade fel. Som sysslomän har vi lärt oss mycket av den här erfarenheten, säger Kronholm.
Kronholm vill nu lyfta det här fallet som en varning till andra sysslomän och väglag. Det som borde ha gjorts initialt var att sammankalla till en extra vägstämma i samband med att förfrågningen av energibolaget kom.
– Då hade beslutet varit förankrat inom väglaget men vi sysslomän utgick från att det inte skulle bli några problem. Men nu kan vi i teorin bli ersättningsskyldiga, menar Kronholm, som också är syssloman för ett annat väglag där samma bolag har kommit med en liknande förfrågan.
– Nu vägrar jag skriva under ett liknande avtal med tanke på hur vi har blivit behandlade i det här ärendet, säger han.
Något som också borde ingå i ett avtal är att bägge parter närvarar i samband med slutgranskningen under ett protokollfört möte.
– Om det blir dokumenterat och protokollfört så har båda parter allt svart på vitt, konstaterar han.
Han tycker också parterna ska skriva in en garanti så att man träffas två år efter slutgranskningen för att igen granska om vägen tagit skada.
– Då kan man se om det uppstått sättningar eller dylikt och om det behövs åtgärder. Det mötet ska också protokollföras. Jag uppmanar också sysslomän att all kommunikation med annan part bör föras via e-post eller skriven text. Kontakten ska inte ske genom samtal utan allt bör dokumenteras.
Andra tillägg i ett eventuellt avtal kan vara att arbetet ska pågå under vissa tider och att vägen däremellan bör vara fri.
– Som det blev nu var vår väg stängd i en månad och så ska det inte vara.
Hur går ni vidare nu?
– Om det inte sker några framsteg blir det här polissak. Vi ser ingen annan utväg, säger Kronholm.
Herrfors vill ha en bra dialog
Peter Nyman, nätchef på Herrfors, hoppas att det inte ska behöva gå så långt.
– Vi har inte lämnat ärendet men på grund av svårigheter med kommunikationen har vi inte kommit framåt. Vi önskar aldrig att det uppstår tvister för det ligger inte i vårt intresse. Tvärtom vill vi ha en bra dialog med markägare, som också har stor nytta av dylika infraprojekt eftersom markvärdet höjs, säger han.
Han understryker att bolaget ifråga aldrig försöker undgå eller frånta sig ansvaret att återställa en skogsbilväg till ursprungligt skick efter ett ingrepp. Enligt honom uppstod problem i det här fallet när väglagets styrelse fattade beslut om att lägga ett lager med krossgrus samt valt en entreprenör för arbetet.
– Vi meddelades om det här arbetet utan att involveras i en gemensam besiktning av vägen. Därför kunde vi inte tillmötesgå kravet på att ersätta arbetet, eftersom ingen opartisk värderare har granskat de påstådda skadorna på vägen, säger han.
Och fortsätter:
– Utan att frångå vårt ansvar kan vi inte per automatik börja sanera vägar. Speciellt inte när vi inte har sett den påstådda skada som uppstod från metoden vi använt i det här fallet. Det var också fråga om att sprida krossgrus på hela vägen och det kan vi inte gå med på att ersätta.
Det här skedde 2019 och efter det har kommunikationen med Kronholm fallerat, enligt Nyman.
– Vi har inte haft en fungerande kontakt med väglagets sysslomän efter det, säger han.
Metoden att använda ett fräshjul som tar upp ett tjugo centimeter brett och 70 centimeter djupt spår i marken beskriver han som mycket effektivt.
– Vi var överraskade över hur litet ingrepp det innebar jämfört med konventionella metoder. Och därefter vidtogs alla nödvändiga åtgärder för att återställa vägen i ursprungligt skick och det anser vi att har gjorts, säger Nyman.