När SLC:s tjänstemän möter medlemmarna på hemmaplan blir samtalen ofta både öppna och konkreta. Det visade sig också när SLC ordnade träffar i Nagu och Kimito. Sammanlagt deltog närmare 40 bönder från Åboland för att diskutera aktuella skogsfrågor.
I Nagu leddes kvällen av skogsombudsman Mats Holmgård, medan Anders Portin ansvarade för träffen i Kimito. Upplägget var enkelt: en kort inledning och därefter fri diskussion kring de frågor som just nu väcker mest funderingar bland markägarna.
En central fråga under kvällarna var EU:s fågel- och habitatdirektiv och hur de kommer att påverka framtida skogsåtgärder. I Finland pågår just nu en revidering av skogslagen för att bättre beakta fågeldirektivet.
Diskussionen visade tydligt att många markägare upplever osäkerhet kring hur regelverken i praktiken kommer att påverka skogsbruket framöver.
Även EU:s restaureringsförordning väckte stort intresse. Förordningen ställer krav på att naturvärden ska beaktas, men innebär i sig inte ett direkt skydd av områden. Finlands nationella restaureringsplan ska vara färdig hösten 2026 och kommer därefter att granskas av EU.
Under diskussionerna märktes en viss frustration bland deltagarna, eftersom konkreta svar på hur jord- och skogsbruket kommer att påverkas ännu saknas.
Vem får nyttan av kolbindningen?
Vid träffen i Nagu diskuterades också kolbindning och handel med kolkrediter. Frågan många ställde var om markägaren i framtiden kan få ekonomisk nytta av den kolbindning som sker i skogen.
Mats Holmgård konstaterade att markägaren äger virket i skogen, medan staten räknar kolbindningen i klimatbokföringen.
Han ställde samtidigt den retoriska frågan om vem som i slutändan äger naturvärdena i våra skogar.
Bland mötesdeltagarna väcktes därför frågan hur skogsägare i framtiden ska kunna få del av värdet av den ökade kolbindningen.
Naturvärden kan bli en ny inkomstkälla
Vid träffen i Kimito fördes diskussionen i stället in på handel med naturvärden. Redan i dag finns exempel på markägare som mot ersättning åtagit sig att skapa eller bevara naturvärden, så att företag eller andra aktörer kan kompensera natur som de påverkat någon annanstans.
Kan detta bli en del av framtidens inkomster för bönderna? Och finns det möjligheter för odlarna i skärgården – med sina värdefulla kulturlandskap – att dra nytta av sådana modeller?
Kvällarna i både Nagu och Kimito präglades av goda inledningar, livliga diskussioner och ett trevligt socialt umgänge.
Med enkla medel – ett aktuellt ämne, en bit mat och tid för samtal – skapades mötesplatser där markägare kunde ställa frågor, utbyta erfarenheter och diskutera framtiden för skogen i Åboland.