Det var ingen slump att det skålades med äppelmust när Ålands landsbygdscentrum LBC firade 30-årsjubileum förra fredagen. Från att ha varit en nedläggningshotad näring har äppelodlingen nämligen vuxit med 425 procent och har nu blivit den åländska jordbrukets näst största inkomstkälla.
Och för Ålands Hushållningssällskaps ordförande Carin Holmqvist som var en av festtalarna kan man säga att en cirkel är sluten. Det var nämligen hon som dåvarande lantmannaskolans rektor fick uppdraget att göra en utredning om hur den åländska lantbrukssektorn skulle organiseras inför EU-inträdet när det fanns behov att separera rådgivningen från jordbruksbyråns tjänstemän.
Byrån hade då 12 tjänster där alla ”mer eller mindre” arbetade med rådgivning/utbildning/information (växtodling, husdjur, avbyteriverksamhet, trädgård, ekonomi, täckdikning) samt bidragsgivning och myndighetsutövning.
Dåvarande näringsministern Anders Eriksson blev väldigt drivande för att skapa ett landsbygdscentrum vid lantmannaskolan/Jomala gård, som på den tiden också hade mjölkproduktion, köttproduktion och en svinavelsstation knutna till skolan. Dessutom fanns Ålands försöksstation med närmare 20-talet anställda.
Svårt hitta huvudman
Landsbygdscentret invigdes med pompa och ståt 1996 med tre jordbruksministrar på plats. Förutom Eriksson deltog nämligen också Finlands Kalevi Hemilä och Sveriges Annika Åhnberg
– Men det var jättesvårt att hitta en huvudman. Efter hårda diskussioner gick sedan Hushållningssällskapets föregångare Delegationen för Ålands lantmannagillen med på att ta på sig ansvaret fast organisationen inte hade några pengar, berättar Carin.
Första VD för Landsbygdskonsult, som blev marknadsföringsnamnet, var österbottningen var Anders Norrback. Det tillsattes dessutom en helt ny tjänst som landsbygdsutvecklare vilken Joachim Regårdh hade till 1999 när Lena Brenner tog över tjänsten, som då var i landskapsregeringens regi.
Innan landsbygdscentret grundades fanns det 980 bondgårdar och 196 mjölkproducenter på Åland. Den genomsnittliga gårdsarealen var 12,6 hektar och knappt någon jordbrukare ville att deras barn skulle utbilda sig inom yrket.
– Som minst hade lantmannaskolan tre elever i årskurs 1 1989/1990. Det var inte roligt.
I dag har Åland ca 300 aktiva jordbrukare och antalet mjölkgårdar har minskat till 17. Men medelarealen har ökat 40,3 hektar och 30 jordbrukare odlar mer än 100 hektar.
Viktigt med förebilder
Men trots att Ålands Naturbruksskola lades ner 2011 vill den andra festtalaren Liz Mattsson tro att det också i framtiden kommer att finnas en ny generation unga människor som vill ta över gårdar, starta företag och leva på landsbygden och i skärgården.
– Framtidstro föder framtidstro. När en ung jordbrukare lyckas utveckla sin gård och visar att det går att skapa ett gott liv på landsbygden så inspirerar det också andra. De goda exemplen är oerhört viktiga, påpekade Liz.
Som ett aktuellt exempel lyfte hon fram Amanda Eriksson på Syrénbacken i Hammarland som nyligen på Ålands Näringslivsdag belönades med ett stipendium för ungt entreprenörskap på landsbygden.
Rådgivning nyckeln för bättre lönsamhet
Liz Mattsson är utbildad agronom och har som mångårig verksamhetsledare för den åländska Skördefesten tjänat sin sporrar som en röst för landsbygden och även valts in i Ålands lagting.
Nu vill hon fortsättningsvis se Ålands landsbygdscentrum som ett nav för rådgivningen, som hon ser som en av de viktigaste nycklarna för lönsamhet och konkurrenskraft när jordbrukarna vågar ”utveckla, investera och ta till sig ny kunskap”.
– Utan rådgivning skulle vi på Åland garanterat inte kunna producera 70 ton lök per hektar eller hitta kor i våra besättningar som producerar upp mot 60 liter mjölk per dygn, konstaterade hon.