Den europeiska samordningen ska stärkas mellan medlemsländerna, kommissionen och branschens intressenter. EU kan ställa ramar för gemensamma åtgärder, men får inte föregripa de enskilda ländernas skogspolitik, inskärper Klockner och Köstinger.
I den gemensamma förklaringen till EU:s skogsstrategi konstaterar ministrarna att de skogrika medlemsländerna har samlat en omfattande kompetens på området. Detta talar mot en centralisering av skogspolitiken.
Länderna förfogar också över ett stort antal naturnära koncept för skogsförvaltning. De främjar såväl biologisk mångfald, som skogarnas ekonomiska, ekologiska och sociala funktioner.
De aktuella förslagen från kommissionen som syftar till planeringssuveränitet och juridiskt bindande krav på medlemsländerna ska avvisas. De är inte kompatibla med vare sig kompetensordningen i EU-fördragen eller subsidiariteten.
Enligt Klöckner och Köstinger ska skogarna stärkas i samarbete med skogsägare och skogsförvaltningar. Sektorn behöver en smart balans mellan klimatskydd, biologisk mångfald och ett lönsamt och effektivt skogsbruk.
EU:s skogsstrategi måste bygga på en övergripande syn som på ett meningsfullt sätt kompletterar medlemsländernas nationella skogsstrategier. Detta inkluderar ett gemensamt tillvägagångssätt för att stärka skogarnas motståndskraft.
EU ska stöda en uthållig och mångsidig skogsförvaltning. Skogssektorn består av flera miljoner skogsägare, som utgör basen för utvecklingen av skogen. De vet bäst hur skogarna ska skötas.