Skördebildningen av
fyra lusernsorter – i blandning
med timotej och rörsvingel
TEXT: Paul Riesinger
Hur skiljer sig olika mellan- och blålusernsorter i sin skördebildning och vigör? Lyckas etableringen bättre utan skyddsgröda eller genom insådd i stråsäd? Dessa frågor undersöktes i ett försök som 2019 etablerades på skiftet Norra Skallas, Västankvarn (Riesinger 2025).
2020 påbörjades ytterligare ett blockförsök, utgående från samma frågeställningar. För att minska risken för utvintringsskador utfördes försöket på en mer sluttande och något lättare jord. Vi testade dessutom hypotesen att de fyra lusernsorterna skulle trivas bättre i samodling med timotej och rörsvingel än i renbestånd (Riesinger 2024).
Timotej och rörsvingel har i likhet med lusern en bra uthållighet. Rörsvingel och lusern utvecklas saktare än timotej, men när de väl är etablerade har de en betydligt snabbare återväxt. Rörsvingel matchar lusern också med avseende på torktålighet.
Lusern och rörsvingel förväntas dominera vallbeståndet senast under andra produktionsåret, åtminstone i återväxten. En blandvall bestående av lusern, timotej och rörsvingel borde kunna ge en hög avkastning under 3-5 år.
Såsom för alla andra vallbaljväxter gäller också för lusern: vid en biomassaandel över 50 procent täcker det symbiotiskt bundna kvävet också gräsens kvävebehov.
Gamla Landboas
Mellanlusernsorterna Juurlu, Karlu och Jögeva 118 (Naturcom) samt blålusernsorten Power (Olssons frö) etablerades i samodling med timotej och rörsvingel, utan respektive i skyddsgröda; dessa åtta försöksled upprepades tre gånger (24 rutor).
Upprepningarna låg efter varandra i en sluttning; block A längst uppe, block C längre ner i terrängen. Av praktiska skäl placerades de två alternativa etableringsmetoderna (utan respektive med skyddsgröda) i två skilda block, men intill varandra (bild 1).
Försöksrutorna var tio meter långa och 1,375 meter breda (tio rader med radavstånd 12,5 cm).
Försöksplatsens bördighet bedömdes utifrån ett samlingsprov som delades för att analyseras traditionellt (Markkarteringstjänst 2000) respektive med hjälp av nära infraröd spektroskopi (NIRS, Eurofins 2024). Jordarten utgörs av mullrik lättlera på gränsen mot mellanlera (6,4 procent mull).
pH-värdet låg i bördighetsklassen försvarlig (5,5). Växternas tillgång på kalcium klassificerades som rätt dålig, kalciumförrådet var medelmåttligt. De växttillgängliga halterna av fosfor, svavel, mangan och zink låg i bördighetsklassen tillfredsställande, koncentrationerna av kalium, magnesium, bor och koppar var försvarliga.
Förrådet av fosfor motsvarade bördighetsklassen försvarlig, förråden av kalium och magnesium var höga. En flerårig vall drar nytta av näringsförråden och de relativt låga koncentrationerna av växttillgängligt kalium och magnesium kan därför godtas.
Utgående från markens kornstorlekssammansättning bedömdes markstrukturen som tämligen dålig och som slamningsbenägen. Enligt penetrometermätningar som utfördes hösten 2022 var förutsättningarna för rottillväxten i matjordslagret goda till nöjaktiga, i alven var rotbildningen däremot hänvisad till sprickor, maskgånger och gamla rotkanaler.
I övergången mellan andra och tredje upprepningen (räknat uppifrån) hade marken packats av ett flytgödselekipage våren 2020, kort innan försöket etablerades (bild 1). Skadan uppmättes ännu hösten 2022 i form av ett ökat penetrationsmotstånd. Lusern och rödklöver är mycket känsliga för markpackning. I praktisk odling bör man helst anlägga fasta körspår.
Utsäde och etablering
Lusernutsädet hade överlagrats ett år i en torr och sval miljö. Grobarheten hade då för sorten Juurlus del sjunkit från 96 till 67, för Karlu från 87 till 85, och för Jögeva från 81 till 65 procent. Sorten Power kunde inte testas som följd av tidsbrist.
Lusernfröna hade varit ympade med den kompatibla kvävefixerande bakteriearten. Enligt säljaren skulle fjolårets inokulering fortfarande vara livskraftig.
Grobarheten för timotejsorten SW Tryggve var 94 och för rörsvingelsorten Retu 97 procent. Lusernsorterna Karlu, Jögeva och Power såddes med tolv kg/ha, Juurlu med tio kg/ha. Gräsarterna timotej och rörsvingel ingick i blandningen med fem kg/ha var.
Förfrukten hade varit en flerårig timotej-ängssvingelvall för skörd av foder. Vallen hade föregående sensommar avdödats med glyfosat; under hösten hade fältet plöjts. På våren bearbetades fältet två gånger med s-pinnharv.
Försöksleden såddes 6.5.2020. Skyddsgrödan etablerades med en släpbillsförsedd kombisåmaskin. Havre av sorten Belinda såddes med 350 plantor per kvadratmeter och samtidigt tillfördes 280 kg sammansatt mineralgödsel (Y3 med spårnäringsämnen). För att gagna de insådda vallväxtarterna hade skyddsgrödans beståndstäthet och dess gödsling minskats med 30 procent, jämfört med rekommendationerna.
Vallfröblandningarna såddes likaså genom släpbillar, 1-2 cm djupt. Vältning uteblev. Uppkomsten gynnades av nederbörd. Väderleken under försöksperioden beskrivs i NSL:s försöksrapporter.
Skötsel under försöksperioden
Under etableringsåret 2020 slogs skyddsgrödan i havrens mjölkmognadsstadium; samtidigt utfördes slåtter i de försöksled där luserngräsblandningarna hade etablerats utan skyddsgröda. Stubbhöjden var tio cm. Den avslagna biomassan avlägsnades.
Under produktionsåren 2021 och 2022 skördades försöket vid två respektive tre tillfällen. Vid varje skörd togs från varje försöksruta tre delprov från en yta på 0,25 kvadratmeter, med en stubbhöjd på 3-5 cm. Lusern och gräs skiljdes åt för att torkas, ogräsen avlägsnades.
I anslutning till provtagningen slogs hela försöksytan; den avslagna biomassan transporterades bort. Under försöksperioden utfördes inga gödslings- och växtskyddsåtgärder.
Lusernens skördar minskade, maskros ökade sin biomassaandel
Luserngräsblandningarnas skördar låg på halva den nivå som skulle kunna förväntas. Från första till andra produktionsåret minskade lusernens och gräsens sammanlagda skörd med 36 respektive 19 procent (fyra lusernsorter, etablering utan respektive med skyddsgröda).
Orsaken är en kraftig minskning av lusernandelen som inte kompenserades av den ökande gräsandelen. Bäst klarade sig lusernen i det längst uppe belägna blocket (tabell 1, bild 2).
Varje av de sammanlagt 24 rutor representeras av tre delprov (tabell 1). Inom rutorna varierade vallskördarna med mellan 25-33 och lusernandelarna med mellan 61-81 procent (fyra lusernsorter, medeltal för samtliga skördetillfällen).
Den höga variationen påvisar lusernens svaga vigör, jämfört med gräsen. Gräsandelen bestod under första skördeåret främst av timotej, andra skördeåret började rörsvingel öka sin andel.
Ogräsen etablerade sig redan under anläggningssåret. 2021 utgjordes ogräsfloran av maskros, baldersbrå, tistel, harkål, åkerviol, groblad och lomme. 2022 bestod ogräsbiomassan främst av maskros (bild 3).
Anläggning utan skyddsgröda?
Beräknat för samtliga sorter var lusernandelen i varje block och under båda produktionsår högre vid anläggning utan skyddsgröda jämfört med insådd i havre. Etablering utan skyddsgröda resulterade i en mindre variation mellan blocken, såväl med avseende på vallskörden (lusern och gräs) som för dess luserninnehåll (tabell 2).
Variationskoefficienten för vallskördarna inom de enskilda rutorna (tre provtagningspunkter inom varje ruta) låg i genomsnitt på 30 procent, både vid etablering utan skyddsgröda och vid insådd i havre. Lusernandelarna varierade mer än dubbelt så mycket, 70 respektive 73 procent.
Under första produktionsåret nådde samtliga lusernsorter högre skördar då etableringen hade skett utan skyddsgröda, jämfört med insådd i havre. Detta gäller i synnerhet mellanlusernsorten Karlu. Under andra produktionsåret minskade lusernsorternas biomassaskördar kraftigt.
Nu återstod etablering utan skyddsgröda som fördelaktig enbart för sorterna Jögeva och Power (tabell 3). Beräknat för båda etableringssätten och samtliga skördetillfällen var lusernandelens variation mellan de tre provtagningspunkterna per ruta lägst i Jögeva, följt av Karlu, Power och Juurlu (61, 71, 75 och 81 procent; n = 30 per sort).
Diskussion och slutsatser
Samtliga lusernsorter etablerade sig bättre utan skyddsgröda; andra skördeåret hävdade sig Power och Jögeva bäst (insådd utan skyddsgröda), följda av Karlu och Juurlu (etablerade i havre).
En möjlig förklaring för denna tudelning är att de mera högresta sorterna Power och Jögeva trivs bättre i samodling med gräs (och ogräs) än de mera lågväxande sorterna Juurlu och Karlu. Vid odling i renbestånd på Norra Skallas har de sistnämnda varit mera uthålliga (Riesinger 2025). En samodling av mellanlusern och blålusern medger ett mera omfattande utnyttjande av tillväxtfaktorer; i en blandvall som innehåller båda dessa arter kan lusernandelen förväntas förbli stabilare.
Klena och bleka rotknölar var tydliga tecken på att symbiosen mellan lusernen och de kvävefixerande bakterierna inte hade kommit i gång, med den påföljd att lusernens tillväxt hämmades. Antagligen hade utsädets överlagring inneburit en försämring av ympens vigör. Detta kunde ha åtgärdats genom att inokulera utsädet på nytt, eller genom att tillföra ymp till marken.
De symbiotiska kvävefixerande bakterierna kan ha hämmats av markens låga pH-värde och den låga koncentrationen av kalcium. Bakteriernas bindning av kväve kan också ha hindrats som följd av bristande luftväxling mellan marken och atmosfären (markpackning).
Enligt af Geijersstam (2012) resulterar en andel av 50 procent lusern i utsädet i en andel av vallens biomassaskörd på 15 procent (i förhållande till gräs); för att nå biomassaandelar på 50 eller 80 procent behöver lusernens andelar i utsädet ligga på 70 respektive 90 procent. Lusernens andel i utsädesblandningen borde således ha varit högre än 50 procent.
Dessutom kan lusernens uppkomst ha fördröjts och begränsats av en för tidig sådd. Marktemperaturen vid sådd av lusern i lerjord bör ligga på 14-15 grader C, medan rödklöver klarar sig redan med 10-12 grader C (Danielsson 2020).
Så som på Norra Skallas (Riesinger 2025) var jordmånen inte heller på Gamla Landboas gynnsam för odlingen av lusern. Rödklöver tolererar höga mjälahalter och packad mark bättre än lusern (Danielsson 2020). Inför försöken borde markens pH-värde och kalciumkoncentration ha höjts, bristerna i tillgången på bor och koppar borde ha åtgärdats.
Ogräsen borde ha bekämpats i förväg. Konkurrensen från de ettåriga ogräsarternas sida kan möjligen minskas genom att inkludera engelskt rajgräs med tio procent i utsädesblandningen, för snabbare beståndsbildning och marktäckning.
En del lantbrukare odlar lusern med framgång, troligtvis för att de har kunnat undgå eller förstått undanröja de tillväxtbegränsande faktorer som vi har stött på.