Sista dagen för Gun Boström på ÖSP:s kansli – en 48-årig era tar slut
Hon tyckte inte om att bli kallad ”Lilla Gun” när hon som 17-åring började arbeta som kanslist för ÖSP. Men från det kom Gun Boström att under sina 48 år i tjänst bli något av en mamma för alla inom förbundet. I dag gör hon sin sista arbetsdag på kansliet i Vasa.
– Jag hade kunnat gå i pension för två år sedan, men då var jag inte redo. Det kändes nästan jobbigt att försöka hitta en ny tillvaro, för ÖSP har varit en så stor del av mitt liv. Men nu känns det bra och om några veckor reser jag till Irland för att träffa mina barnbarn, säger Gun Boström.
I dag tar en era inom Österbottens svenska producentförbund r.f. slut när Gun går i pension. En era som inleddes den 1 juni 1974 när hon började arbeta som kanslist för ÖSP. Det blev hela 48 år på förbundets kansli i Böndernas hus på Handelsesplanaden i Vasa.
– En stor bidragande orsak till att jag aldrig bytte jobb är arbetskompisarna. Det är lätt att gå till jobbet när man kommer överens och trivs med alla. Jag har också haft mycket god kontakt med medlemmarna, förtroendevalda och lokalavdelningarna, berättar hon.
Det egentligen enda som retat Gun en aning var när hon som 17-åring inledde arbetet. Då var hennes kolleger betydligt äldre och av dem fick hon smeknamnet ”Lilla Gun”.
– Många av kollegerna kunde ha varit mina föräldrar så därför blev jag ”Lilla Gun”. Men jag tyckte egentligen aldrig om att bli kallad för det, men smeknamnet glömdes bort när jag fick fler jämnåriga arbetskamrater med tiden, berättar hon och skrattar.
Renskrev allt på skrivmaskin
Under sina nästan fem decennier på ÖSP har Gun Boström på närhåll bevittnat en teknisk revolution. När hon började fanns inga kopieringsmaskiner och därmed hörde det till huvuduppgifterna att renskriva alla dokument.
– Ombudsmannen och verksamhetsledaren gav protokoll, cirkulär och tidningsartiklar och jag renskrev. Allt var handskrivet och jag renskrev därefter på skrivmaskin. Jag tror det var först i mitten av 1980-talet som kansliet fick sin första riktiga kopieringsmaskin.
Före det användes en stencilapparat med vilket skriven text kunde kopieras.
– När man tänker tillbaka var den processen otroligt klumpig jämfört med i dag, konstaterar Gun.
Arbetsbilden förändrades också efter att Gun kom tillbaka från moderskapsledigheten 1992. Då hade förbundet investerat i en ny dator.
– Jag hade aldrig använt en dator före det, men det var bara att börja lära sig, säger hon och skrattar.
Det som också ändrade vid samma period var att ÖSP övertog ansvaret för medlemsregistret som tidigare hade skötts av ett företag. Det innebar i praktiken att renskrivningen försvann medan medlemsregistret upptog en större del av arbetstiden.
– Det blev mycket bättre för alla att vi upprätthöll registret och handhade ansvaret för faktureringen. Men det var en omställning och jag minns att tre månaders arbete med registret gick upp i rök när min dator kraschade. En otrolig otur i kombination med att vi inte hade någon säkerhetskopiering.
I egenskap av kanslist har det också blivit kokat enorma mängder koppar kaffe. Gun har kokat kaffe till alla möten som ordnas på kansliet och till personalens pauser. Utöver det har hon varit rösten som välkomnat alla som ringt till kansliet.
– Det har inte alltid varit roligt att svara i telefonen. Jag minns när jag började var det ibland äldre herrar som skällde och var arga på mig när medlemsavgifterna skickades ut. Det fick mig att gråta ibland, berättar hon.
Och fortsätter:
– Men så är det inte längre. Jag vet inte om det beror på att jag blivit äldre, men om någon har ett ärende eller är upprörd så försöker jag diskutera med dem och fråga hur de vill ha det. Antingen har alla blivit trevligare eller så är jag bättre på att bemöta dem.
Ett ansikte utåt
Det är just kontakten med medlemmarna som gjort att många identifierar ÖSP med Gun. Det har hänt flera gånger att människor kommer fram och hälsar på henne just för att hon är något av förbundets ansikte utåt.
– Jag blir ofta igenkänd i sociala sammanhang och senast på en dans var det någon som sa till mig att där är ÖSP. Men det visar någonstans att många medlemmar identifierar ÖSP med just mig på grund av att jag ofta varit den som de haft kontakt med, säger hon.
Förutom att kommunicera med fältet har Gun genom åren fungerat som ett starkt stöd till alla tjänstemän och förtroendevalda inom ÖSP. Något som förbundets ordförande Tomas Långgård lyfte fram när hon uppvaktades på vårmötet nyligen.
Långgård liknade Gun vid en mamma som håller reda på allt och alla inom förbundet.
– Ja, det är kanske en träffande liknelse. Jag fick också ett fint kort när jag fyllde 65 av en lokalavdelning som hade skrivit ett rim om att jag är som en mamma för många. Jag har hållit reda på dem, påmint dem och jagat när de glömt, säger hon och skrattar.
Så från ”Lilla Gun” till en modersgestalt för många inom ÖSP?
– Ja, så kan man beskriva min karriär här.
Det har inte varit bara trevliga arbetsdagar som kanslist för ÖSP. Under årens lopp har Gun varit med om att många trotjänare gått bort. Något som lämnade ett djupt intryck var när ÖSP:s dåvarande verksamhetsledare Tor Östman avled plötsligt i en sjukdomsattack 1993.
– Han dog på en fredag och jag fick veta om det på söndag. På måndagen ringde många som vanligt och ville ha kontakt med honom omedvetna om vad som hade hänt. Jag satt hela dagen i telefonen och berättade att han inte längre är med oss.
– Det var en mycket tung dag, berörde alla djupt och kom som en chock. Tor var bara femtio år när han gick bort, säger Gun.
Började boka resorna
Hon berättar också att SLC vid samma tidpunkt hade fullmäktigemöte och att förtroendevalda från Österbotten på den tiden flög till mötena i Helsingfors.
– Då var det också Tor som bokade flygen, så när han dog visste vi inte om han hade bokat några biljetter eller inte. Efter hans bortgång började jag boka alla resor för våra förtroendevalda skulle på.
Nu kan Gun blicka framåt på ett liv utan ÖSP och mer fritid. När hon inte besöker barnbarn har hon trädgårdsarbete som ett stort intresse.
– Jag planerar också att gå kurser på medborgarinstitutet och röra på mig. Jag är också medlem i Röda korsets avdelning i Solf och där har vi mycket på gång. Det är flyktingar från Ukraina och snart kommer också flyktingar från Kongo som vi ska hjälpa med lägenheter.
– Så dagarna blir säkerligen fyllda, säger hon.
Officiellt går Gun Boström i pension den 1 juli. Hon ska också hinna med en sista uppgift och det är att vara med på SLC:s kongress på Åland i slutet av juni.
– Jag åker dit som ÖSP:s kanslist och kommer hem som pensionär.
Den 10 juni ordnas också en bjudning på ÖSP:s kansli för att avtacka Gun på kansliet.