Längs Salovägen i Svartå ligger Bota gård på en kulle ovan åkerlandskapet. Det nymålade röda boningshuset, inramat av gårdsplanens träd, lyser mot den vita snön. Vid dörren möts jag av Sebastian Forsman som för knappt ett år sedan tog över gården i fjärde led. Han odlar spannmål och oljeväxter på dryga 130 hektar och bedriver dessutom entreprenadverksamhet inom jordbyggnad och vägunderhåll.
– Generationsväxlingen var på det klara ganska länge. Det föll ganska naturligt att jag skulle ta över eftersom min bror är ganska mycket äldre än jag och tiden då inte vad mogen, berättar Forsman.
Han poängterar att det är viktigt att vara ute i god tid då man generationsväxlar, diskutera öppet och ta emot den hjälp som finns till förfogande.
– Hela tiden skall man själv också tänka att man har stället till låns och att det skall gå vidare. Det gäller att redan ha en plan när man tar över gården.
Ett välförberett skifte
I Forsmans fall hade ett generationsskifte varit möjligt redan tidigare, men han var då fullt sysselsatt med sitt företag som han drivit i femton år. Sommaren 2024 beslöt Forsman och hans far ändå att genomföra ägarbytet.
– Vi såg att det ordnades ett infotillfälle om generationsväxling i Pargas, så vi åkte dit. Där träffade vi också andra bekanta härifrån trakten, och kom också i kontakt med Axel Falck på NSL. Hans expertis var guld värd – vi fick så att säga tummen upp för våra planer.
Från första början stod det klart att gården går vidare som en helhet, och själva generationsväxlingen gick smidigt.
– Vi gjorde så att farsan köpte vårt hus och vi köpte gården. Vi renoverade här och han lite där. Vi bytte adresser, och nu kommer han hit med bil så som jag gjorde tidigare.
Enligt Forsman är det lättare att ta över om man varit med i gårdsverksamheten redan länge. Dels får man öva sig att värdera situationer och fatta beslut, medan föräldrarna efter skiftet utgör värdefulla rådgivare.
– Farsan brukar kalla sig senior adviser, och det är nog så det skall funka. Att man har någon att bolla idéer med för att komma framåt.
Slå fast pengarna möjligast tidigt
Utöver planeringsaspekten spelar även de ekonomiska realiteterna in vid ägarskiftet, och i dagsläget kan de försvåras av den allt stramare bankregleringen. Forsman råder därför unga att slå fast sina pengar i tidig ålder, för att på så sätt komma upp på stegen och göra det bästa av situationen.
– Vi köpte ett enkelt hus redan i god tid före generationsskiftet. På det sättet vänjer man sig med att ha en större skuld, och så har man en grund att stå på.
I mån av möjlighet kan också investeringar göras redan före övertagandet.
– Exempelvis köpte jag min första såmaskin året innan jag började som bonde eftersom jag visste att den ändå behövde förnyas.
Enligt Forsman handlar inte husköp om att göra vinst, utan om att komma i gång och kunna bevisa sin betalningsförmåga för banken när det gäller. Samtidigt ser han själv att investeringar och köp blivit allt svårare att genomföra.
– Bankerna bromsar samhället. Inom jordbyggnaden märker man det tydligt – förr kunde det komma många förfrågningar om husgrunder per år, nu handlar det om en eller två. Folk får helt enkelt inte lån.
Viljan är stor bland de unga – men ekonomin är tuff
När Forsman blickar tillbaka på sitt första år som bonde ser han både potentialen i yrket och de tuffa ekonomiska villkoren.
– Det var en fröjd att tröska och följa med växtperioden under ett år som säkerligen är det bästa jag sett. Enda tills allt låg i silon och skulle säljas. Där kom det emot.
Forsman sålde 155 ton höstvete av brödkvalitet och så gott som alla pengar gick till årets gödsellass. När bränsle och bekämpningsmedel är betalda blir det inte mycket kvar.
– Det här blir är tufft för unga idag, eftersom marginalerna gör det svårt att investera för kommande generationer, vilket kan leda till att man slutligen tvingas göra något. Under mitt år är det flera mjölkgårdar som har slutat bara i vårt område, vilket är oroväckande.
Forsman lyfter också frågan om markägarens rättigheter, speciellt på lokal nivå då kommunen samhällsplanerar utan att beakta äganderätten.
– Det här påverkar hur unga upplever sin roll i samhället och hur respekterade de känner sig av myndigheterna.
Trots utmaningarna finns det ändå en ivrig yngre generation som inger hopp för landsbygden.
– Jag har två pojkar som gärna kommer med i traktorhytten så fort de får chansen. Det finns också flera unga pojkar här i grannskapen som inte kommer från gårdar men har ett ”hurja” intresse för traktorer och jordbruk. Viljan finns helt klart.
Politiken bör belöna flit
Forsman anser ändå att jordbrukets situation inte enbart är en ekonomisk fråga, utan också en politisk sådan. Han upplever att samhällets grundfunktioner, inklusive matproduktionen, tillåst fallera.
– Här hoppas jag att politikerna tar sig i kragen, för det gäller inte bara jordbrukets, utan hela Finlands sak. Tyvärr verkar det som om det krävs en verklig kris innan något händer.
Enligt Forsman är det bra att butikskedjornas ställning granskas, men han efterlyser också ett stödsystem som i högre grad belönar faktisk produktion.
– Man skall belöna dem som satsar på produktionen och håller åkrarna i skick. Det är orimligt att stöda odlande som befolkningen inte har någon nytta av.
Även obalansen mellan inhemsk produktion och import behöver enligt honom åtgärdas.
– Kvalitetskrav är viktiga, och det skall inte gå att importera sådant som är förbjudet att producera här. Spannmålsodling lyckas bra i Finland, trots våra regionala variationer. Ivern är stor, och den måste belönas.
Bondens drömmar för jordbruket framåt
Som avslutande råd till unga lantbrukare lyfter Forsman fram vikten av att värna om det egna välbefinnandet.
– Man måste komma ihåg att ta lite semester och prioritera familjen. Gå med i föreningar och skaffa umgänge. Det mår huvudet bra av.
För Forsmans del kommer vissa förändringar att äga rum på gården under det kommande året. Torken måste uppdateras, och så kommer han att öka arealen oljeväxter från 13 till 20 efter fjolårets goda resultat.
– Sedan är det bara att se fram emot våren, när man får börja harva och så. Och så måste man ha drömmar. De skall vara realistiska – men om man som bonde inte vet vad man vill, då stannar allt upp.
