En ny utredning, som FCG Finnish Consulting Group har gjort på uppdrag av SLC och flera skogs- och lantbruksorganisationer, visar att begränsningar i skogsavverkningar skulle leda till mångmiljardförluster för Finlands ekonomi och hota tusentals arbetstillfällen.
FCG:s scenarierapport, som bygger på tre scenarier, visar entydigt att avverkningsbegränsningar är ett ytterst dyrt sätt att undvika att ta itu med den riktiga orsaken till klimatuppvärmningen, förbränning av fossila bränslen.
Vi måste sträva efter att mänsklig verksamhet ska vara ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar. Försummar man den ekonomiska hållbarheten blir det omöjligt att uppnå de två övriga målen.
Finlands skogar växer fortfarande avsevärt mera än det som avverkas och den skog som självdör genom naturlig avgång. Under de senaste 50 åren har virkesförrådet i våra skogar ökat med 1.000 miljoner kubikmeter, mycket långt tack vare skogsägarnas investeringar i aktiv skogsskötsel och goda skogsodlingsmetoder.
Den viktigaste orsaken till att skogen i Finland inte längre klassificeras som en kolsänka är inte för stora avverkningar. Den stora förändringen är att klimatuppvärmningen, som är förorsakad av förbränning av fossila bränslen, gjort att i synnerhet torvmarkernas koldioxidutsläpp har ökat och att mineraljordarna inte längre binder kol som tidigare.
Lukes nya mätmetoder visar detta och enligt forskarna är utvecklingen likadan i övriga EU-länder. De har bara inte lika noggranna forskningsresultat ännu. Det är rimligt att skogssektorn ska sköta sin bit i klimatarbetet och sträva efter inte bara klimatneutralitet utan också kolbindning, men det är inte rimligt att kräva att skogssektorn ska fungera som en gratis avstjälpningsplats för andra sektorers utsläpp och straffas med avverkningsbegränsningar som slår mot hela samhället.
Skogsbruket och -skötseln ska också svara mot många andra intressen som berör det mångsidiga skogsbruket. Skogssektorn tar ständigt i bruk förbättrade skogsskötselmetoder som bygger på nya forskningsrön. Det effektivaste styrmedlet vi har för tryggande av mångfald är det frivilliga Metsoprogrammet.
När Metsolagstiftningen som bäst förnyas är målsättningarna högt ställda. En målsättning är ny skyddsareal på 40.000 hektar för 2026-2030. Målet för 2030-2040 är bland annat att verkställa EU:s restaureringsförordning.
Bedömningen är att det nya Metso-programmet kommer att kräva minst tre gånger mera finansiering än det nuvarande. Om vi ska uppnå det målet är det en mycket dålig start att undergräva förutsättningarna för en bra ekonomi genom att införa avverkningsbegränsningar i Finland som endast flyttar avverkningar till Asien och Sydamerika.
Mats Nylund
ordförande, SLC