Utskottet för näringspolitik och företagare för MTK-Häme, MTK-Uusimaa och MTK-Kaakkois-Suomi samt SLC Nyland är särskilt bekymrat över om det kommer att finnas tillräckligt med resurser för landsbygdsutveckling i regionerna under den nya programperioden 2021-2027.
Landsbygdsprogrammet är ett nyckelinstrument för att förnya landsbygdens näringsstruktur och stärka dess livskraft. Dessutom säkerställer det en balanserad regional utveckling både inom och mellan landskapen.
Kriterierna för tilldelning av medel förnyades för den nuvarande övergångsperioden 2021-2022. Under övergångsperioden är lagstiftningen för finansieringsperioden 2014-2020 fortfarande i kraft, men med finansiering ur den nya perioden (2021-2027).
Fördelningen av medel baseras på klassificeringen av regioner och användningen av indikatorer som beskriver regionernas utveckling. De nya kriterierna betonar befolkningen i glesbygden 2,5 gånger och befolkningen i kärnlandsbygden 1,5 gånger. Hänsyn har tagits till 50 procent av invånarna i stadsnära landsbygdsområden och befolkningen i lokala landsbygdscentra.
Finland är som helhet det land som är mest landsbygd i EU, och i många mått är det bara Helsingfors som uppfyller stadskriterierna. I Finlands egen definition av landsbygd betecknas som tätorter dock områden som skulle vara ren landsbygd i den internationella klassificeringen. Av denna anledning faller många landsbygdsområden i landskapen i södra Finland emellan, eftersom landskapen har mycket stadsnära landsbygd och tätortsområden.
De medel som finns tillgängliga för Fastlandsfinlands landsbygdsprogram för perioden 2021-2027 kommer att öka något jämfört med föregående period, men våra producentförbunds oro är att landsbygdsfinansieringen som kommer till våra regioner kommer att minska baserat på landsbygds – stadsklassificeringen. Oron ökar av att anslagen till strukturfondsprogrammen i landskapen i södra och västra Finland fortfarande är små jämfört med östra och norra Finland. Regionernas styrkor bör beaktas mer rättvist och fördelningen av medel bör också ta bättre hänsyn till tillgängliga utvecklings- och forskningsresurser.
Ur en rättvis landsbygdsutvecklingssynpunkt vore det viktigt att landsbygdens mångfald bättre beaktas inom Finland. Den regionala fördelningen av medel för landsbygdsutveckling enligt kriterier baserade på klassificeringen landsbygd-stad får inte leda till ojämlikheter på landsbygden. Minimikravet bör vara att ingen NTM-central får mindre medel för genomförandet av landsbygdsprogrammet jämfört med föregående finansieringsperiod.
Producentförbunden stöder inte en skarp tudelning av landsbygdsfinansieringen mellan södra och norra samt västra och östra Finland. Landsbygden är en gemensam styrka och möjlighet för hela Finland och dess utveckling får inte på konstgjord väg hindras av politiskt ojämlika beslut.