Finland och Sverige är två länder som är väldigt lika, egentligen osedvanligt lika. Samhället är uppbyggt på liknande sätt och vi har till exempel samma lagstiftning som grund. Men förstås finns det olikheter och en sådan är hur jordbruket prioriteras av samhället och staten. Skillnaden är tydlig och har varit det i tiotals år.
Den svenska landsbygdsministern Jennie Nilsson lämnade sin post i slutet av juli. Sedan dess har jobbet skötts som en bisyssla av näringsminister Ibrahim Baylan. Nu har också Baylan meddelat att han lämnar politiken i november. Baylan räknas till de svenska socialdemokraternas toppskikt i närmare tjugo år. Nyligen uppgav Baylan för SVT att han inte kommer att kandidera i nästa riksdagsval, utan ser sig om efter nya uppgifter. Nästa riksdagsval är – igen – ett ödesval för socialdemokraterna och till det valet går man med en annan partiledare än Stefan Löfven.
Det är fortfarande oklart hur svenska jordbruksfrågor ska skötas efter Baylans avgång i november. På något sätt kommer de att skötas, men det är inte sagt att det behöver vara av en minister. Tidpunkten är trots allt kritisk, då EU står inför för Sverige viktiga beslut som CAP-reformen, den gröna given och den omdiskuterade skogsstrategin. Signalvärdet i att ha en separat jord- och skogsbruksminister, eller landsbygdsminister som det kallats i Sverige, har vi alltid sett som högt här i Finland. De svenska socialdemokraterna har helt tydligt inte samma syn på saken.