I Tammela i Tavastland hittas en av Naturresursinstitutet Lukes försöksplantskogar. Den ingår i ett projekt vars syfte är att utreda inverkan av plantskogsröjning på granplantskogars kolbalans samt när plantskogen efter slutavverkning åter blir en kolsänka. Liknande försök görs även i Nastola och Högfors.
Karri Uotila, som är forskare vid Luke, berättar om hur projektet förlöpt hittills.
– Sedan röjningen 2022 kan vi se att granarna vuxit till sig i fråga om biomassa, men samtidigt har kollagren lidit. Frågan är om vi kunde göra något för att förbättra situationen.
Vi befinner oss i Tammela. Det är en stekhet dag i början av september och den snåriga växtligheten kommer tätt inpå. Uotila positionerar sig i en glänta och blickar ut över plantskogsförsöken.
– Försöken här består av skiften som innehåller två observationsområden. Det ena har röjts och det andra har lämnats som kontroll. Granarnas höjd och diameter räknas för varje individ, och för lövträdens del har vi använt oss av cirkelprovytor.
Röjningen möjliggör stor tillväxt i granens biomassa
Slutavverkningen gjordes i april 2016 på sammanlagt 12 observationsområden. Ny skog planterades i juni 2017.
Röjningen ägde rum i juli 2022 och under åren 2021-2023 mättes växtlighetens tillväxt och biomassa samt markens kolmängder och andning.
– Resultaten visar att granens stubbdiameter växer till sig direkt efter röjning och skillnaden i jämförelse med kontrollområdet har varit upp till 2,6-faldig. Under de två år granarna nu fått växa syns ännu ingen skillnad i höjd mellan de två försöken, eftersom trädet i det här skedet allokerar tillväxten till att producera tjocklek och biomassa medan höjden kommer senare, förklarar Uotila.
De nya lövträdsskottens tillväxt har varit blygsam sedan röjningen. De har vuxit i drygt två år och konkurrerar således ännu inte med granen. Enligt Uotila hittas orsaken i att röjningen företogs under högsommaren i torra omständigheter då träden ännu var klena.
– Om röjningen gjorts under hösten eller vintern så hade tillväxten varit kraftigare. Eller om de tillåtits växa sig grövre innan ingreppet.
Mindre biomassa innebär sämre kolbindningsförmåga
Trots tillväxten poängterar Uotila att den totala biomassan minskat, vilket försämrat skogens förmåga att binda kol.
– Granens biomassa har ökat märkbart, men totalt har biomassan halverats. Tillväxten åstadkoms därmed samtidigt som det levande trädbeståndets kollager minskade till 3,5-7 ton per hektar mindre än på kontrollområdet.
Enligt Uotila kunde brunnsröjning vara ett sätt att förbättra kolbindningen en aning.
– Då ger man tillväxtutrymme till granarna, men behåller möjligast många lövträd, cirka 20 procent, utan att skogsägaren lider så stora ekonomiska förluster.
Granens kol lagras mest i barren
– En av de centrala forskningsfrågorna i det här projektet är var plantskogens kollager finns, vad deras betydelse är och var kol släpps ut i atmosfären, och var det binds.
Det säger Päivi Väänänen, som även hon är forskare vid Luke. Väänänen förevisade de kol- och markmätningar som gjorts i Tammela.
– Kollagren består av de planterade granarna, övriga träd som också slagit rot, markväxtligheten samt kollagret i marken. De räknas ut med hjälp av biomassaekvationer och laboratorieprover både ovan och under jord.
Före röjningen uppvisade granplantorna ett kollager på 250 kilogram per hektar som ökade i och med röjningen 2022 och i fjol låg på 900 kilogram per hektar. På kontrollområdet är samma siffra 500 kilogram.
Då lövträden läggs till uppgår dock kollagren på kontrollområdet till hela 4,5 ton per hektar.
– Intressant är också att 40 procent av lövträdens kollager finns under jord, medan denna siffra är endast 16 procent för granarnas del, konstaterar Väänänen.
Röjningen har därmed höjt kollagret i granplantorna, men också i gräsväxligheten eftersom det inte längre finns trädkronor i vägen. Dessutom finns det avverkningsrester som lagrar kol.
– Under ett år har dock kollagren i resterna minskat då hälften av bladens kol har försvunnit, medan grenarna och stammarna avgett 16-20 procent av sitt kol. Lövträdens kollager är dock betydligt större på kontrollområdet vilket gör att det i helhet binder 2,5 ton mera kol än det röjda området.
Kolbalansen visar på rött
Väänänen presenterade även metoderna bakom de mätningar som gjorts i marken. Enligt henne är forskarna främst intresserade av den heterotrofa markandning som äger rum.
I denna process bryts markens kollager ner då olika organismer använder dessa som näring och genom sin metabolism skapar ett kolflöde mot markytan som går att mäta.
Mätningarna sker manuellt med mätkammare som placeras på marken och kopplas till en mätare som med stor exakthet anger förändringar i koldioxidhalten. På det markområde där kammaren placeras avlägsnas all växtlighet ovan och under jord så att endast nedbrytningen av kol i marken registreras.
– Vad vi ser är att markens kol dominerar plantskogens kollager. Kollagret i marken uppgår till 100 ton per hektar och är därmed helt i en kategori för sig. Årligen frigörs 5,7 ton kol per hektar lite beroende på temperaturen. Den växande biomassan skapar samtidigt förna som på lång sikt blir en del av markens kollager, vilket gör att kol också flödar till marken. Men utsläppen är stora, vilket syns då växtlighet röjs bort.
Sammanlagt utgör det röjda området en kolsänka på drygt ett ton per hektar och kontrollområdet på 2,3 ton per hektar. Markandningen och förfallet av avverkningsrester utgör dock utsläppskällor på sammanlagt över 6 ton per respektive 6,2 ton per hektar. Därav blir balansen i sista hand negativ.
– Visst finns det osäkerhetsfaktorer i resultaten. Alla kollager har inte beaktats, exempelvis den tidigare trädgenerationens stubbar. Men det står klart att resultatet är negativt på det röjda området eftersom lövträdens kolsänkor minskat och avverkningsresterna bryts ner.
Projektresultaten pekar på att kolbindningen i plantskogar påverkas negativt av röjning, medan plantornas tillväxt samtidigt tar fart. Det står ännu öppen i vilket skede skogen övergår till att vara en kolsänka.
Försöksskogen i Nastola avverkades för tio år sedan och har enligt forskarna ännu inte blivit en kolsänka. Här har tiden inte ännu givit några svar.