Sedan flera år tillbaka har skogsindustrin allokerat allt mera resurser för att utveckla nya träbaserade produkter. Ett av ändamålen är att öka på det förädlingsvärde som uppstår i Finland. Det här är också huvudtanken i Finlands bioekonomistrategi från 2021.
Vilka är då dessa nya (och gamla) produkter som väntas täppa till, i alla fall till en del, den lucka som uppstått när papperstillverkningen i Finland har minskat?
Ökad användning av trä i husbyggandet (kombinerat med ett uppsving i byggandet överlag) skulle stärka efterfrågan på timmer. Förutom husbyggande och andra traditionella användningsområden, så finns det möjligen också helt nya marknader för träbaserade konstruktioner, till exempel i byggande av vindkraftstorn (se Modvion i Sverige, nu med ett demo-torn på över 100 meter).
Ett annat bekant, men växande område är olika förpackningar. EU har ambitiösa planer på att minska användningen av plast i olika förpackningar, framför allt i engångsprodukter. Här öppnas nya marknader för de bekanta träbaserade förpackningsmaterialen, som kartong, men också för innovationer.
Ett område som utvecklas snabbt just nu använder sig av en teknik som lite liknar ett våffeljärn. ”Degen” (en vattenlösning av cellulosamassa) pumpas in mellan två formar, som sedan pressas ihop, vilket leder till en tredimensionell förpackning. Samma idé kan också appliceras på en torr cellulosamatta med likadana slutprodukter som resultat.
Ett annat exempel är ersättningen av styrox (skum av polystyren), som nyligen har förbjudits i flera regioner globalt, bland annat inom EU som mat- och dryckesförpackning. Marknaden har redan beskådat de första träbaserade ersättarna, men det finns ännu rum för mera nya idéer.
Träbaserade textilfibrer upplever just nu något av en renässans. Å ena sidan hamnade den över 100-åriga träbaserade viskosfibern i skamvrån på grund av den farliga kemin som används i framställningsprocessen. Samtidigt lyfter forskare, å andra sidan, fram många problem som hänger ihop med både oljebaserade fibrer (syntetiska fibrer eller polyesterfibrer) och bomullsfibrer, de två största råmaterialgrupperna på denna marknad globalt.
Denna situation har resulterat i ett stort intresse att utveckla nya fiberprodukter baserade på cellulosa, med ett halvdussin projekt bara i Finland.
Förbränning av biomassa, inklusive träd, får allt större kritik, främst på grund av klimatförändringen. Förbränningen av svartlut i samband med massabruk är stort i ett finskt kontext. Det görs ju för att återvinna kokkemikalierna och för att generera vattenånga och el för massabruket och samhället.
Här jobbar industrin med två nya koncept. Ja, utvinning av lignin från svartlut är kanske inte en så ny sak (det gjordes redan på 1980-talet i Äänekoski), men trycket för att hitta nya användningsområden för lignin stiger.
Det definitivt högaktuella konceptet är tillvaratagandet av den koldioxid som uppstår när svartlut bränns. I bästa fall kan man kombinera denna koldioxid med ”grön” vätgas och den vägen producera olika bränslen, plaster och till och med föda (se Solar Foods som började sin resa på börsen i början av september).
Vilken är länken av det jag skriver ovan till skogsbruket? Kanske inte så radikal. Nya produkter är ett led i att säkerställa skogsindustrins konkurrenskraft. Det i sin tur ger industrin möjlighet att också framöver köpa virke från skogsägarna.
Niklas von Weymarn
verkställande direktör, Metsä Spring