PEFC-gruppcertifieringens kriterier revideras. Utkastet är nu på sin första utlåtanderunda och enligt PEFC:s generalsekreterare Auvo Kaivola har man satt som mål att de nya kriterierna ska vara klara i höst. Efter det måste de ännu godkännas av PEFC internationellt för att kunna träda i kraft. De märkbaraste förändringarna som föreslås är sannolikt skyddszoner kring torvmarker och vattendrag samt bestånd av viltbuskage, sparträd och högstubbar.
För torvmarkernas del föreslås att man lämnar en minst tio meter bred skyddszon, som klart skiljer sig från den övriga terrängen, vid kanten av öppna torvmarker i naturtillstånd. Det gäller också kanten av torvmarker som rimligtvis har låg virkesproduktionsförmåga och ska återställas i naturtillstånd.
Inom den skyddszonen får man enbart utföra avverkningar i form av så kallad plockhuggning. Sparträden från en stämpling får ändå koncentreras till den ifrågavarande zonen. Enligt nuvarande kriterier räcker det med en skyddszon på fem till tio meter på motsvarande områden.
I utkastet föreslås också att vattenvården och naturskyddet måste beaktas bättre vid arbeten intill vattendrag och småvatten. Det här skulle ske genom en skyddszon på i medeltal tio meter runt vattendrag och källor. Också här skulle man enbart få utföra plockhuggningar och på så sätt utveckla ett olikåldrigt bestånd. I nuvarande kriterier har man utgått från fem till tio meter.
Bestånd som är viktiga för viltet ska lämnas kvar. Det här ska i praktiken genomföras med blandade bestånd av löv- och barrträd och genom att lämna kvar täta bestånd av sly. I de nya kriterierna heter det också att man utöver tio sparträd per hektar även ska lämna i medeltal tio döda träd per hektar. I de fall det inte finns tillräckligt med död ved på stämplingen ska man lämna två till fem högstubbar per hektar, helst av lövträd.
Det ska också finnas i medeltal tre täta viltbuskage per hektar eller en procent av den sammanlagda ytan. Med ett tätt viltbuskage avses minst tio kvadratmeter. Grupper av sparträd rekommenderas. Och där ska man inte markbereda eller röja sly, slyet ska helt enkelt bildas under de här grupperna.
I nuläget utgår man från i medeltal tio sparträd och död stamved per hektar. Att lämna viltbuskage är någonting helt nytt, men här ingår ändå en viss lättnad. I de nuvarande kriterierna avses med död stamved grova torrakor på över tjugo centimeter i diameter i brösthöjd. I förslaget till kommande kriterier har man satt gränsen för bredden på torrakor lägre, till femton centimeter i diameter i brösthöjd.
Kanske det inte har så stor betydelse för arbetet i praktiken, men det kan göra kriteriet lättare att fylla. Gällande det här och andra kriterier är det ändå otroligt viktigt att det finns en konkret siffra till pappers. I övrigt blir det utmanande för dem som ska auditera certifieringen och så finns det en överhängande risk för att vi står där med en uppsjö av olika tolkningar.
Det är också värt att notera att olika naturprodukter som mossor, lavar, ris och ljung, och som används i affärsverksamhet, nu kan ingå i PEFC-certifieringen för första gången.
Till certifieringens natur hör att villkoren skärps i takt med tidens gång. Finlands skogsägare har samtidigt en lång och djupt rotad tradition av att ta väl hand om sina skogar. Trots att många skogsägare redan från tidigare helhjärtat omfattar de värderingar och åtgärder som PEFC-certifieringen för med sig så görs ändå själva certifieringen för marknaden.
I stora delar av världen kräver kunderna en certifiering av produkter som härstammar från skogen. Och det är förstås av yttersta vikt för skogsägarna att deras produkter har en trovärdighet på den internationella marknaden. I synnerhet i väst- och centraleuropeiska länder börjar kunderna bli allt mer marknadsmedvetna. Av Finlands varuexport 2019 på 64,9 miljarder euro var 4,1 procent virke och trävaror samt 14,9 procent massa, papper och pappersprodukter.
Å ena sidan är det viktigt att fortsätta upprätthålla den trovärdighet, de marknadskanaler och det goda rykte som exporterande skogsland som Finland har i Europa och världen. Tack vare gruppcertifieringen inom PEFC för skogsägarna ligger vi i toppklass när det gäller certifierad skog i en global kontext.
Å andra sidan finns det bland många skogsägare en befogad oro för att närmast skyddszonerna minskar det virkesuttag som står till buds i våra skogar i dag. Skogsägare med omfattande arealer av skyddszoner kan komma att drabbas rätt så hårt ekonomiskt. Det här bör i så fall kompenseras på sätt eller annat.
I det här sammanhanget kan också konstateras att naturskyddsorganisationernas ovilja att delta i beredningen av de kommande kriterierna är beklaglig, trots att de uttryckligen bjudits in. Det innebär förstås samtidigt att det kan bli lättare att komma överens om vissa kriterier i det aktuella förslaget.