Verkatakkila gård i Vichtis drivs av Patrick Nyström och Sirkku Puumala enligt regenerativa jordbruksmetoder. Enligt Nyström handlar odlingssättet om att hålla grunden – främst marken och vattenhushållningen – i skick. I jämförelse handlar det som byggs ovanpå om finjusteringar.
– Så här bra vår har vi inte haft på många år. Vi började sådden kring morsdagen som vanligt och nu ser odlingarna väldigt lovande ut.
Det säger Patrick Nyström som tillsammans med sambon Sirkku Puumala driver Verkatakkila gård i Vichtis. Regenerativa jordbruksmetoder utgör ledmotiv inom verksamheten, vilket syns även på den ärtåker vi står invid.
Nyström gräver i marken. Plantorna verkar utveckla sig väl.
– Ärterna odlar vi i år helt utan gödsel eftersom vi testat med detta tidigare och inte märkt någon skillnad i tillväxt. Fosfornivån här på åkrarna är också hög så vi behöver inte gödsla för fosforns del heller.
En stund senare hastar vi oss över landsvägen för att syna saneringsgrödorna senap och rättika som växer på andra sidan – även de sådda någon dag efter morsdagen. Växterna i fråga förbättrar markens egenskaper genom att skapa stor biomassa ovan och under mark.
– Rättikan har speciellt bra rötter. Medan den växer neråt växer senapen uppåt, vilket betyder att vi får mycket biomassa både i marken och på ytan. Åkern ytplaneras i slutet av sommaren varefter vi sår höstspannmål här.
Skifte mot höstgrödor
Odlingarna i Vichtis uppgår till 70 hektar och är i år sådda i ärt och höstvete. I Karkkila odlar Nyström och Puumala 70 hektar råg och kummin, och en bit närmare Helsingfors odlas ytterligare 50 hektar kummin.
I år fick inte maltkornet plats, och svaga skördar på grund av senaste års torka betyder att dess betydelse minskar.
– Vi har skiftat alltmer mot höstgrödor eftersom de klarat sig bättre under de senaste åren och därmed ger mera säkerhet.
En bit upp för kullen mot huset växer höstvete som såtts i början av september. Här har gödslingen optimerats genom att granulaten ersatts med en amidformulerad gödsel i vätskeform.
– Det här borde hållas bättre i marken, medan växterna behöver använda mindre energi för att ta upp näringen. Vi är ivriga att testa nya medel, för ifjol kunde inte grödorna ta upp gödseln på grund av torkan.
Nyström poängterar att den rikligare nederbörden i år gör att testförhållandena är icke-optimala och att de potentiella skillnaderna i effekt möjligen uteblir.
Den vätskebaserade gödseln torde dock ha en 15 procent bättre verkningsgrad, vilket gör att det behövs mindre gödslingsmedel för att uppnå samma effekt som tidigare.
– Vätskegödseln är lite dyrare per hektar och lite besvärligare att sprida men å andra sidan kan man tillägga näringsämnen senare i växtens utvecklingsstadium som växten kan ta upp, vilket inte lyckas med granulerad gödsel.
Stallgödsel använder sig Nyström och Puumala inte av eftersom det finns så få djurgårdar i trakten. Återvunnen gödsel intresserar i sig, men enligt Nyström finns här andra utmaningar.
– De tunga maskiner och vagnar som krävs för spridningen förorsakar jordpackning, vilket gjort att vi valt att avstå.
Svaga skördar skuffade mot regenerativt jordbruk
Verkatakkila gård köptes ursprungligen av Puumalas far i början av 1990-talet, och under de senaste 10 åren har Puumala och Nyström tagit över verksamheten. I början tampades paret med dåliga skördar, och steget mot regenerativt jordbruk togs som ett försök att åtgärda problemen.
– Vi tänkte i början att vi satsat för lite på insatser och att vi därför inte får ordentliga skördar. Ett år satsade vi lite mera på insatser utan inverkan, så vi insåg att problemet låg på annat håll. Detta ledde till att vi började fixa det grundläggande i skick.
Jorden visade sig vara hård och packad, och Nyström och Puumala började med att åtgärda vattenhushållningen och fokusera på jordhälsan. Inledningsvis gick de igenom gårdens alla täckdikesutlopp för att sedan restaurera täckdiken och gräva nya nackdiken.
Så småningom tog de in allt fler regenerativa metoder i verksamheten.
– År 2017 gick vi med i ett OSMO-markförbättringsprojekt där fick vi bekräftelse för att vi är inne på rätt linje, och tips om hur vi kunde göra ännu bättre. Idag fortsätter förbättringsarbetet enligt gårdens behov.
Det skall vara lätt att odla
Grundprincipen i de regenerativa metoderna handlar enligt Nyström om att få åkern i sådant skick att det är lätt att odla, och att marken tål variationer i väder, vind och vattenmängder.
– Detta uppnås på olika sätt från gård till gård, men jag ser det som att man i egenskap av jordbrukare odlar åkrar och inte hektar. Skörden kommer från marken, och oavsett hur många hektar man har hjälper de inte ekonomin om inte åkrarna är i skick.
På Verkatakkila är målsättningen att hålla allting grönt året runt, om det så handlar om höstgrödor eller fånggrödor. Nyström poängterar vikten av att mångfald i vallarna, eftersom de olika grässorterna har olika rötter som når olika djup och därmed skapar maximal effekt i marken.
– Rågen är också rysligt bra för detta ändamål. Fånggrödorna hinner kanske inte alltid växa sig så stora på hösten, men vi har brukat ha vitklöver och olika grässorter i våra fånggrödor vilket nog ger en grön täckande matta.
För full effekt räcker inte alltid kvävefixerande fånggrödor, utan någon höstgröda krävs för att se till att inte kvävet försvinner ur marken under vintern. Baljväxter åter hjälper mot sjukdomar som kan uppstå efter för många spannmålssåddar i rad.
– Vi håller oss med en levande växtföljd. Först kör vi tre år kummin, sedan en höstväxt, följt av ärter. Därefter kör vi igen med höstgröda och så pusslar vi med maltkornet.
Maximal gödsling är riskfyllt och dyrt
Gödslingen implementeras enligt behov och för att minimera risk. Enligt Nyström är det riskfyllt och dyrt att gödsla fullt ut och sedan hoppas på en bra skörd.
Desto högre kvävenivån stiger desto sämre nytta får man dessutom av ytterligare gödsling.
– De sista 20 kilona kväve ger inte lika mycket som de första. Vi strävar inte heller efter den absolut maximala skördemängden, utan nöjer oss med den skördemängd vi är säkra på och gödslar enligt det.
Nyström och Puumala brukar ofta även lämna nollrutor i spannmålet för att kunna mäta hur mycket ”gratis” gödsel som kommer från marken för att reglera gödslingen därefter.
– Kalkylen varierar från år till år, och mängden kväve som frigörs beror på temperatur och nederbörd. Om det frigörs mindre mängder beror det oftast på att det inte har regnat och då behöver inte grödan mera kväve heller i det skedet.
Markbearbetningsstrategin på Verkatakkila varierar efter behov, och enligt Nyström sker inte bearbetningen alltid på samma nivå.
– Vi har en kultivator med gåsfötter som vi kör med, och oftast kör vi bara en gång varefter vi sår direkt.
Tillbaka till grunden
Nyström ser inte att en regenerativ praktik skulle vara besvärligare än något annat odlingssätt – det besvärliga ligger närmast i att slå om från gamla vanor till nya.
Han påtalar även att det kan ta en tid att hitta det som fungerar på den egna gården, men att det snabbt rullar på som vanligt då man hittat sin plats.
– Börja med att laga vattenhushållningen i skick. Efter det får man börja pröva sig fram om det så handlar om fånggrödor, minskad bearbetning eller något annat. Och så lönar det sig att kolla att de maskiner man kör med inte packar jorden.
Nyström poängterar slutligen att regenerativa jordbruksmetoder i sig inte är något nytt, utan helt enkelt ett sätt att lägga fokus på det fundamentala i odlandet.
– Det handlar om att hitta tillbaka till grunden – därifrån börjar allting. Det som kommer efter är finjustering.