Om allt går enligt planerna är det liv och rörelse i Terjärvbon Otto Sunabacka nybyggda fähus i höst. Anläggningen har en kapacitet på 66 platser och ambitionen är att idka dikoproduktion framöver.
Intill föräldrarnas nedlagda pälsfarm i hembyn Hästbacka utanför Terjärv tornar Otto Sunabackas röd- och vitmålade nybygge upp sig ett stenkast från Lappforsvägen. Fähuset är cirka 700 kvadrat till arealen. Här är det tänkt att över 60 dikor ska födas upp i fortsättningen.
– Byggandet inleddes i våras och har sedan dess framskridit i rask takt. För närvarande är fähuset klart till ungefär 60–70 procent. Produktionsytorna med dess inredning utgör en helhet. Jag siktar på att kunna göra största delen av de återstående byggarbetena på egen hand, berättar Otto Sunabacka.
Under en liten rundtur i nybygget förevisar Sunabacka bland annat de tilltänkta ytorna för liggbåsen samt vattenförsörjningsdelen. I närheten av byggnaden har dessutom en cirkelformad gödselbrunn konstruerats.
– Det var tänkt att den här brunnen skulle ha blivit djupare och mindre till omfånget. Men berggrunden kom emot, så den blev tvärtom grundare och större arealmässigt.
Har beställt över hälften av djuren
Otto Sunabacka siktar på att kunna inleda sin dikoproduktion i konkret mening under den kommande hösten.
– Helst skulle jag vilja påbörja produktionen med full besättning från starten.
Djurhushållning är de facto en ny bana för Otto Sunabacka även om han framhåller att hans föräldrar har fött upp tjurar för länge sedan.
– Visst är det en betydande och ansvarsfull utmaning för mig. Men åtminstone till att börja med går jag in för att sköta de vardagliga rutinerna i dikoproduktionen med egna krafter, säger Sunabacka, som till vardags arbetar som montör på en hydraulikfirma i Karleby.
– En fördel är att jag känner flera personer som har liknande uppfödningsverksamheter här i Terjärvtrakten. Jag kan vända mig till dem om jag behöver hjälp, tips eller råd, tillägger Sunabacka
Försöker vara självförsörjande på foder
Otto Sunabacka har själv vuxit upp i en familj med rävfarmning och spannmålsodling på schemat. Han betonar därtill att jordbrukandet har börjat ligga honom allt närmare hjärtat med åren.
– Att inleda djurhushållning är någonting som jag funderat på rätt länge. Mjölkproduktion kom dock inte på fråga eftersom jag inte har tillgång till tillräckligt mycket mark för vallodling. Det alternativet och anknutna investeringar skulle ha varit för dyrt för mig.
– Visst är också en ekonomiskt tung start att både bygga nytt och skaffa över 60 djur. Men man måste helt enkelt gå in för att tänka långsiktigt i det här avseendet, säger Sunabacka.
Positivt i sammanhanget är till exempel att den nya anläggningen inte slukar några enorma mängder energi. Det handlar främst om uppvärmning av vatten och ett mindre kontors- och teknikrum.
– Avsikten är att övergå till vallodling på en allt större del av min odlingsmark efter hand. Ambitionen är att vara så självförsörjande som möjligt i fråga om fodret även om det är tajt att nå målet till hundra procent. Miljömässigt är det ju också en vettig satsning om antalet fodertransporter utifrån är möjligast få.
–Jag kommer också att inrätta en rasthage för djuren i anslutning till området. Anläggningen kommer också att ha kalvningsboxar, säger Sunabacka när EU:s allt hårdare krav på ökad rörlighet för produktionsdjur förs på tal.
För närvarande odlar Sunabacka korn på en del av sina ägor. Om årets vallskördande kommenterar han så här:
– Den första vallskörden i sommar var helt bra. Men nu har vädret varit mycket varmt och torrt under lång tid och det är bekymrande med tanke på fortsättningen. Jag har observerat gula fläckar runt om i vallfälten på sistone.
En dikoproduktion med cirka 66 djur är trots allt inte så omfattande i relativ mening, understryker Sunabacka under LF-intervjun.
– Det finns möjligheter att bygga ut anläggningen i framtiden vid behov. Men det skulle samtidigt förutsätta att jag bör fördubbla min vallproduktion. Förhoppningsvis skulle det gå att arrendera tillräckligt med tilläggsmark här i närområdet.
Otto Sunabacka ser överlag optimistiskt på framtiden och han är dessutom positivt inställd till ökat, ömsesidigt samarbete jordbrukarna emellan.
– Jag är själv redo att göra entreprenadarbeten åt andra och därtill intresserad av att anlita andra aktörer. Bland annat med tanke på dyra maskinkostnader är det mycket viktigt att jordbrukarna håller ihop och samarbetar, säger Sunabacka.