Sedan länge har det funnits gul potatiscystnematod i den finländska potatisodlingen. Nu ska man inom ramen för ett projekt kartlägga förekomsten. Man hoppas också på att kunna ta fram nya bekämpningsmetoder som minskar problemen som skadegöraren orsakar.
Förra året noterade potatisodlarna runt om i landet en ökad förekomst av gul potatiscystnematod. Gul potatiscystnematod (Globodera rostochiensis) är en rundmask, som angriper potatis och kan orsaka skördeförluster.
– Den här växtskadegöraren har funnits länge i potatisodlingen i Finland, men förra året, som var torrt, bidrog till att många odlare såg symptom på gul potatiscystnematod. Det fick odlare att reagera och en del tog kontakt med oss för att se om vi har lämpliga bekämpningsmetoder, berättar Kent Berglund, försäljare av förnödenheter på Viljelijän Berner i Kristinestad.
Rundmasken är en skadegörare som det går att leva med. Det är känt att bland annat växelbruk minskar spridningen och att vissa potatissorter är resistenta mot vissa stammar av gul potatiscystnematod.
– Gul potatiscystnematod är litet som en allergi, det går att leva med den. Man kan inte bota allergin, men med rätta försiktighetsåtgärder hålls symptomen ändå under kontroll.Vi vet en hel del om hur vi kan bekämpa parasiten, men det saknas också mycket kunskap. Vi vet vilka potatissorter som är resistenta mot en del stammar, men odlaren vet inte vilken stam som finns i marken. Vi har inte heller tillräcklig kunskap om vilken växtföljd som bäst motverkar gul potatiscystnematod, förklarar Berglund.
Vill minimera spridningen
På grund av att en ökad förekomst på sikt kan hota potatisodlingen har ett projektet ”Puhdas perunankejtu” (Ren potatiskedja) påbörjats. Det är Satafood Kehittämisyhdistys som är projektägare och koordinerar genomförandet.
Som samarbetspartners finns förutom Viljelijän Berner Botnia Grönsaker, Jeppo Potatis, Öströmin Perunatuote, Orkla, Perunapojat,, Evijärven Peruna, Myllymäen Peruna, Finpom, HZPC Kantaperuna, Siemenperunakeskus, Finnamyl / Lapuan Peruna samt Livsmedelsverket, PAYR, odlarföreningar och Petla.
– Med projektet vill vi minimera att spridningen ökar samt få ökad kunskap om hur man kan hantera växtodlingen och att säkerställa att potatisodlingen kan fortsätta som hittills. Om vi inte gör någonting finns risk för att potatisodlingen i Finland äventyras på sikt.
– Det är därför som vi reagerar nu. Det finns en misstanke om att gul potatiscystnematod är ett större problem än vi tror och därför vill vi nu mota Olle i grind, säger Berglund.
Som bäst går information om projektet ut till odlarna. Det första steget är att skapa sig en bättre bild av förekomsten i samarbete med odlare.
– Eftersom Livsmedelsverket ger bekämpningsbeslut och har bekämpningsprogram för gul potatiscystnematod måste odlare som konstaterar förekomst, anmäla det. Det innebär att de odlarna som har det redan vet om det, och myndigheten har också vetskap om förekomsten.
– Projektet eftersträvar inte att hitta nya fall utan målet är att öka kunskapen och genom den till exempel få fram hur en vettig växtföljd kan se ut som minimerar spridningen. Vi vill få odlarna aktiverade och delge sin syn på hur vi gemensamt kan få läget under kontroll, säger Berglund.
Mer kunskap om växtföljden
Den finländska potatisodlingen är inte längre ensidig utan i dag idkar merparten växelbruk. Certifieringsbolagen IP Sigill och GLOBAL GAP har dessutom växtföljd i sina certifieringskrav.
Vanliga grödor som används i växtföljden är saneringsväxter som senap och oljerättika samt olika vallar.
– Det är de här växterna som man kommer se närmare på och hitta bäst alternativ. I dag finns mer antaganden än fakta om vilka växter som bäst motverkar förekomsten av gul potatiscystnematod.
Gul potatiscystnematod kan leva latent i marken i flera år och orsaka symptom i synnerhet under extrema väderförhållanden som torka och värme då växten stressas.
Maskarna, som ser ut som små knapphålshuvuden, kan suga sig fast i rötterna och förhindrar att potatisen kan växa.
– Nematoderna suger växtnäringen ur rötterna och följden kan bli stora tillväxt- och skördeförluster. Där det finns förekomst kan det se riktigt hemskt ut, lite som kratrar där odlingen helt förstörts, förklarar Berglund.
Projektet pågår mellan 1 juni 2026 och den 31 december 2028 och genomförs i de viktigaste potatisodlingsområdena, däribland Österbotten. Projektet har fått finansiering av den europeiska jordbruksfonden genom Livskraftscentralerna.
Den offentliga finansieringens andel är 80 procent medan projektets kostnader finansieras till 20 procent av aktörer inom potatisbranschen.
– Vår verksamhet bygger på stark expertis samt ett nära samarbete med producenter, företag, forskningsorganisationer och andra aktörer inom branschen. Genom detta projekt kan vi förena praktik och forskning, sammanställa en aktuell lägesbild och tillsammans utveckla fungerande, vardagsanpassade lösningar för olika skeden i potatiskedjan, berättar Ulla Kommari, vd för Satafood Kehittämisyhdistys.