Uppmaning3
Lukes klimatvägkarta är ett bra redskap för regeringen när budgetförhandlingarna inleds. Ökade satsningar på klimatet får inte medföra ökade kostnader för jord- och skogsbruket. Det betonade ÖSP:s ordförande Tomas Långgård (till vänster) och Kenneth Påhls, fullmäktigeordförande för SVF Österbotten när de uppvaktade riksdagsman Anders Norrback.
Jordbruk Skogsbruk SLC

ÖSP och SVF Österbotten
betonade vikten av
stöd för klimatåtgärder

Jordbrukarna är redo att vidta klimatåtgärder. Men det får inte innebära ökade kostnader för en sektor som i flera år dragits med försämrad lönsamhet. Det var ÖSP:s budskap inför regeringens budgetförhandling.

– Vi har i Finland ett jord- och skogsbruk som redan är klimat- och miljövänligt. Det finns mer vi kan göra, men det går inte att investera i klimatåtgärder med en timlön på 5-6 euro. Jordbruket kan inte med den dåliga lönsamheten investera i klimatåtgärder utan samhällets stöd. Det är väldigt viktigt att förstå, säger Tomas Långgård, ordförande för ÖSP.

ÖSP och Skogsvårdsföreningen Österbotten höll ett presstillfälle i Lillby i Pedersöre i torsdags. Anledningen var att att påminna inbjudna medier och beslutsfattare om jordbrukets realiteter kontra kraven på ökade klimatåtgärder inför regeringens budgetförhandlingar som inleddes tidigare i veckan.

– Jord- och skogsbruket vill vara med och bidra till att minska koldioxidutsläppen. Men våra sektorers lönsamhet har halverats på tio år och vi kan inte vara med i omställningen om kostnaderna som uppstår för det inte ersätts. Så det här är ett nödrop från våra näringar: Vi vill vara med och det finns mycket att göra men det går inte om samhället inte är med och betalar, säger Långgård.

Efterlyser marknadsmässiga instrument

Med på tillfället var också Kenneth Påhls, fullmäktigeordförande för SVF Österbotten. Han betonade att skogsbruket som bedrivs är uthålligt och att de finska skogsägarna har fördubblat tillväxten i skogen på femtio år.

– Genom att sköta skogen har vi ökat kolbindningen och det är fortfarande viktigt att vi får möjligheter att utöka virkesreserven också i framtiden. Viktigt är att vi får medel för myrskyddsprogram och använda torvmarksskogar där den största virkespotentialen finns i Österbotten, säger Påhls.

Han efterlyser också marknadsmässiga instrument för skogsägarna att ta del av den nytta som den ökade kolbindningen ger.

– Vi behöver inte fler lagar och regleringar utan marknadsmässiga instrument som gör att näringen får ekonomisk ersättning för att vidta åtgärder som ökar kolbindningen. Här tänker jag exempelvis på skogsgödsling som ökar tillväxten och därigenom också kolbindningen.

– Det måste finnas ett värde i den mängden kol som binds via en insats och skogsägarna bör få ersättning för att binda mer kol, förklarar Påhls.

Det som SLC, MTK och ÖSP samt SVF Österbotten nu lyfter fram är Naturresursinstitutet Lukes klimatvägkarta för att göra Finland koldioxidneutralt 2035. Där yrkas på finansiering på 300 miljoner euro för jord- och skogsbruksbruket.

– De beräkningarna är vad som krävs för att våra näringar ska kunna öka klimatinvesteringarna. Och det är det som vi för fram, säger Långgård.

Uppmaning1
Träffen ordnades på ÖSP:s viceordförande Niclas Sjöskogs gård. Från vänster Niclas Sjöskog, ordförande Tomas Långgård och Kenneth Påhls, fullmäktigeordförande för SVF Österbotten.

Viktigt budskap

ÖSP och SVF Österbotten överräckte uppmaningen till riksdagsman Anders Norrback, Sfp. Han konstaterade att budskapet är viktigt.

– Att vi beslutsfattare har information om vad åtgärderna kostar en enskild grupp är viktigt. Jag tror mina kolleger i riksdagen tar den här uppmaningen på allvar och verkligen sätter sig in i uppgifterna som finns i klimatvägkartan i budgetförhandlingarna, säger Norrback.

Enligt honom blir den politiska utmaningen att ändringar som krävs för att vidta klimatåtgärder för att Finland ska nå målet om koldioxidneutralitet inte drabbar någon yrkesgrupp enskilt.

– Förändringen som görs måste vara socialt, regionalt och ekonomiskt rättvis. Ingen enskild yrkesgrupp ska stå för kostnaden som förändringen förutsätter. Den politiska utmaningen är att ingen lämnas utanför för om inte alla är med så lyckas vi inte nå målet, menar han.

Norrback, som är aktiv fårproducent, är väl medveten om att jord- och skogsbruket är de enda näringar som binda kol. I sitt arbete som riksdagsman möter han ofta fördomar om att de gröna näringarna inte vill vara med och vidta åtgärder för att stävja klimatkrisen.

– I debatten glöms det ofta bort att vi jordbrukare är mest beroende av klimatet eftersom vi jobbar med naturen och dess resurser. Vi är lika angelägna som någon annan om klimatet och det här budskapet jobbar jag för att få tydligare fram, säger han.

Gör redan mycket

Träffen ordnades på ÖSP:s viceordförande Niclas Sjöskogs gård. Han lyfte fram flera åtgärder som görs på hans gård och många andras och som kan beskrivas som klimatvänliga.

Hemgården är byggd i trä och stockarna till ett stall som byggdes 1855 är uppfört av återanvända stockar.

– I dag pratas det allt mer om att bygga i trä, men det är något som vi har gjort i generationer. Utöver det eldar vi med flis på gården och sköter vår skog genom åtgärder som gör att den växer bättre, vilket ökar kolbindningen.

– Vi odlar också mycket vall och direktsår där det är möjligt, vilket gör att vi inte behöver plöja och släppa ut koldioxid så vi gör mycket redan. Jag har också en gasbil som går på lokalproducerad biogas och solceller är något som vi siktar på i framtiden, berättar Sjöskog.

Allt det här är klimatåtgärder som jordbrukarna nu själva betalar.

– Men för att göra ännu mer måste produktionen vara lönsam. Vi kan inte öka åtgärderna och göra klimatinvesteringar utan stöd.

Läs också: Bönderna vill göra mer för klimatet så länge de inte ensamma måste betala allt