Hönshirs, kavelhirs, svinamarant och renkavle är ogräs som skapar allt större problem också i Finland. Enligt växtskyddsforskare Jasmin Isotupa utvecklar de lätt en herbicidresistens, vilket gör att odlaren bör fästa uppmärksamhet vid förebyggande åtgärder inom bekämpningen.
Under den Nyländska Bondedagen höll Jasmin Isotupa ett anförande om olika ogräs och hur de kan bekämpas. Isotupa arbetar som växtskyddsforskare på Nylands Svenska Lantbrukssällskap där hon ansvarar för herbicidförsök.
– Alla de ogräs som jag förevisar är växter som producerar stora mängder frön, om än fröproduktionen och plantstorleken påverkas av förhållandena. De gillar varm väderlek, och trots att grobarheten minskar betydligt över tid kan fröna kan överleva i jorden i många år. Bekämpningen kan vara knepig vilket gör att odlingshygienen blir desto viktigare.
Hönshirs
Under senare år har hönshirsen blivit ett allt större problem även på de finländska åkrarna. Växten i fråga är ett ettårigt gräsogräs som sprids med frön och blir mellan en och två meter hög.
I gynnsamma förhållanden kan en planta producera tusentals frön. Fröna kan överleva i jorden i upp till 15 år och gror i översta jordlagret på cirka 2 centimeters djup. Den optimala gröningstemperaturen är 13-30 °C.
– Hönshirsen känns igen på blomställningen av upprepat förgrenade vippor som varierar i färg från ljusgrön till en rödare nyans. Bladen är långa, hårlösa, sträva och utan snärp. Den centrala bladnerven kan vara ljus medan stråna är platta vid basen, förklarar Isotupa.
Hönshirsen sprids med utsädesfrön och foder, maskiner, via stallgödsel, djur, fåglar och översvämningar.
– I Finland tänker man sig ofta att hönshirsen gror sent i juni-juli, men på Västankvarn har vi märkt att den gror tidigare, i år observerades de första plantorna den 28 maj. Under säsongen grodde den även i flera etapper.
Hönshirsen kan bekämpas kemiskt, men bildar lätt resistens mot herbicider. Mekanisk bekämpning genom handplockning är också möjlig.
– Vissa har föreslagit slåtter, men här är problemet att det borde ske väldigt lågt ner så att man kommer åt att avlägsna tillväxtpunkten. På grund av svårigheterna skulle jag rekommendera att man fäster stor uppmärksamhet vid odlingshygienen för att på så sätt förebygga spridningen.
Kavelhirs
Kavelhirsen är i likhet med hönshirsen ett ettårigt gräsogräs som sprids med frön och tar sig i uttryck som ett icke-förgrenat ax som oftast är grönt. I kontrast till hönshirsen blir kavelhirsen högst en meter hög.
Plantan producerar tusentals frön som blir i marken, och trots att fröna oftast gror vid ytan kan de gro även på 10 centimeters djup. Den optimala temperaturen för groning är 20-35 °C, men den kan börja vid 10 grader.
Bladen är breda, jämnt avsmalnande och istället för snärp finns en hårrand.
– Spridningen sker på samma sätt som med hönshirsen. I år grodde de första plantorna på försöken i slutet av maj och grodde flera gånger under säsongen. Samma bekämpningsmetoder gäller som för hönshirsen, berättar Isotupa.
Svinamarant
Svinamaranten är ett ettårigt fröogräs som kan bli upp till två meter högt, men i ofördelaktiga förhållanden kan höjden stanna på 20 centimeter. De översta blomställningarna bildar ett konformat ax, och bladen är breda, gröna med röd skiftning, nedsjunkna bladnerver och en skrynklig och hårig yta.
En planta kan producera tusentals frön som kan överleva i jorden i många år. Fröna gror på 1-3 centimeters djup i en optimal temperatur på 25-35 °C, men groning kan börja vid fem grader.
– Svinamaranten förekommer sporadiskt i Finland och kan ha många groningsperioder under säsongen. Samma bekämpningsmetoder gäller som för de övriga ogräsen. Svinamaranten ackumulerar dock nitrat och kan leda till nitratförgiftning hos nötkreatur.
Renkavle
Renkavlen är ett ettårigt gräsogräs som sprids med frön och gror också på hösten. Växten har en smal och cylindriskt axliknande vippa som är ljusgrön eller blågrön med gröna, sträva blad utan hår.
En planta kan producera mellan ett tiotal till tusentals frön som lätt sprider sig med utsädesfrön, halm, maskiner och jord. Fröna gror i översta jordlagret och den optimala temperaturen för groning är 15-25 °C.
Ogräset är glest förekommande i Finland och finns ännu inte i skadlig omfattning. I länder som England, men också i södra Sverige orsakar renkavlen dock problem speciellt i höstgrödor.
Även i detta fall är det viktigt med förebyggande åtgärder.
– Renkavlen bildar lätt resistens mot herbicider vilket har blivit ett problem i många länder. Växten kan dock bekämpas också genom att fördröja sådden av höstgrödor, se till en högre planttäthet och använda konkurrenskraftigare sorter. Eller så kan man helt enkelt fokusera på vårgrödor.
Sammanfattningsvis konstaterade Isotupa att de olika ogräsen har många gemensamma egenskaper, och att bekämpningen kräver noggrannhet.
– Ogräsen sprids på liknande sätt och kan inte avlägsnas genom en specifik metod. Det är därför viktigt med förebyggande arbete och att kontrollera bekämpningens effektivitet på åkern.