Geneditering – den så kallade gensaxen – får stöd bland befolkningen, och i synnerhet bland odlare. Det visar ny forskning som Naturresursinstitutet Luke och Helsingfors universitet tagit fram. Skepsis, ovetskap och brist på samhällelig diskussion väcker dock fortfarande frågetecken.
Europeiska unionen är på väg att lätta på lagstiftningen kring nya genomtekniker. Forskare vid Naturresursinstitutet Luke och Helsingfors universitet har därför undersökt finländarnas inställning, kunskap och vilja att använda spannmåls- och växtprodukter framställda med dessa metoder.
Under ett presentationstillfälle på centrumbiblioteket Ode i Helsingfors påvisade forskarna att majoriteten av finländarna stöder användningen av genomtekniken om än kunskaperna bland befolkningen är knappa. Resultaten visar även att odlarna har bättre kunskaper om tekniken, och även förhåller sig positivare till den.
– Odlarna funderade inte som konsumenterna heller över vad som är naturligt, utan om mera konkreta aspekter, det vill säga vilka nyttorna, nackdelarna och riskerna är, berättade Janne Artell som är specialforskare på Luke.
Odlarna stöder gensaxen
Enligt enkäten är 77 procent av konsumenterna villiga att köpa bröd bakat på genmodifierat spannmål, medan under en femtedel förhåller sig starkt kritiska till tekniken.
Kunskapen bland medborgarna om växtförädling och genmodifiering är enligt studien ändå ganska begränsad. Information om förädlingsmetoderna påverkade dock respondenternas uppfattning om teknikens naturlighet och mildrade i vissa fall förhandsattityderna.
De konsumenter som läste på mer i enkäten var oftare positiva till nya genomtekniker än andra. De kritiska var mindre benägna att självmant söka mer information.
– Vi ser också att odlarna har klart bättre kunskaper om genetik och geneditering än befolkningen överlag, berättade Eija Pouta, som är forskningsprofessor på Luke.
Av de sammanlagt 490 odlare som svarade på enkäten säger 83 procent att de är villiga att odla växtsorter som tagits fram med nya genomtekniker. Odlarna var främst intresserade av hur nya sorter kan minska behovet av växtskyddsmedel (77 procent av respondenterna) vara härdigare i extrema förhållanden (76) och kräva mindre gödsel (74).
Även förbättring av lönsamheten och högre skördar rankade högt medan 17 procent av odlarna visade inget intresse alls för tekniken.
Bland de icke-intresserade var ekologiska odlare, mindre gårdar och teknologikritiska överrepresenterade. Stötestenarna uppfattas vara bristen på erfarenhet och exempel på teknologins tillämpning, oro över en större administrativ börda, att användning av konventionella sorter på samma skifte skulle begränsas och att sorterna inte skulle få användas som eget utsäde.
– Vi kan därmed se att det lättaste sättet att normalisera tekniken är att rikta sig till de större gårdarna, ta fram försök via rådgivningen och se till att det administrativa arbetet inte växer. Tillgången på information är också väldigt viktig, sammanfattade Pouta.
Vad är geneditering?
Genredigering, CRISPR-Cas9, som i vardagligt tal går under benämningen gensaxen, är i sig en del av de nya genomtekniker som tagits i bruk under 2000-talet. Tekniken möjliggör en mera produktiv, exakt och kostnadseffektiv växtförädling med slutresultat som liknar i naturen förekommande förändringar.
Nuvarande EU-reglering bygger på GMO-lagstiftning från 2001 som inte tar geneditering i beaktande eftersom man inte då kände till metoden. Kommissionen gav dock sommaren 2023 ett förordningsförslag för en separat reglering för NGT-växter som nu genomgår trilogförhandlingar.
Från finskt perspektiv skulle gensaxen möjliggöra förädling av växter som är bättre lämpade för en kort växtsäsong och ett kallare klimat.
Under tillfället höll Outi Manninen, utvecklingschef på växtförädlingsbolaget Boreal, en taltur där hon kommenterade möjligheterna på förädlingsfronten i Finland. Enligt henne är det positivt att så många finländare förhåller sig positivt till gensaxen.
– Geneditering skulle vara ett väldigt välkommet verktyg ur vår synvinkel. Jag hoppas bara att regleringen inte blir för betungande varken för oss eller odlarna.
Enligt Manninen skapar den nya tekniken en möjlighet att göra växter mera sjukdomsresistenta. Redan idag kan detta delvis uppnås genom korsningar, men problemet är att patogener tenderar bryta resistensen på bara något år.
– Om vi på molekylnivå kunde få kunskap om vad som sker mellan patogenen och växten så kunde vi bli slugare i hur vi stoppar den från att bryta resistensen. Gensaxen är ändå inget färdigt redskap som man bara saxar till med. Tekniken är komplicerad, och jag undrar om vi faktiskt har tillräckligt med information om de egna sorter som vi nu vill modifiera.
Manninen tog även ställning till den diskussion om genomteknikens naturlighet som figurerade i enkätsvaren. Enligt henne leder liknande tankegångar till en fråga om huruvida odlandet i sig alls är naturligt, eller om det vore bättre att återgå till en jägar-samlarexistens.
Enligt Manninen handlar förädlingen likt odlandet i sig om att dra nytta av och effektivera naturens processer.
– Växtförädlingen är i sig en accelerering av evolutionsprocessen, och jag ser genediteringen som en fortsättning på denna utveckling. Mutationer sker även i naturen, men i stället för att vänta på dem skrider vi själva till verket.
Odlarens nytta och debattens betydelse
Även Max Schulman kom till tals under tillfället. Schulman är sakkunnig på MTK, bland annat i genediteringsfrågor, och jobbar även med jordbruksfrågor i Bryssel.
– Jag har följt med debatten länge, och ser de här forskningsresultaten som väldigt viktiga. Man måste komma ihåg att växtförädling är något som alltid ägt rum, vilket konsumenter, odlare och beslutsfattare och andra glömmer när de ibland kommer in med känslorna först.
Schulman poängterade vikten av att skapa diskussion och förståelse och använda alla tillgängliga kanaler för att föra fram information om gensaxen.
– Jag hoppas att de här forskningsresultaten bli underlag också för större debatter också i Bryssel. Vi behöver öppen diskussion eftersom den fungerar för att skifta hårda linjedragningar. Om saker och ting bara lagstiftas fram börjar folk fråga sig varför ingen frågade dem.
Schulman lyfte också fram det faktum att kraven på odlarkåren ständigt växer och att bönderna uppmanas ta till sig den ena nyheten efter den andra.
– Det som ändå alltid intresserar oss odlare är huruvida teknologi som gensaxen möjliggör en minskning i användningen av insatsmedel och därmed reducerar våra kostnader. Nästa steg handlar sedan om hur konsumenterna accepterar det vi producerar, och här behöver vi informationsspridning.
Samtidigt kommenterade Schulman det faktum att väldigt få konsumenter är villiga att betala mera för maten, vilket betyder att nya regleringar inte får medföra större kostnader och mera byråkrati.
– Oavsett vad som sker är går världen ändå framåt, och frågan är om vi hänger med i Finland och Europa? Vi har knappast råd att hoppa av det här tåget.