Denna vecka är SLC-ordföranden Mats Nylund upprörd.
– Det gäller både å egna och medlemmarnas vägnar, säger han.
Orsaken är allehanda köttbojkotter som utlyses i klimatets namn fastän de för det mesta grundar sig på helt andra agendor. De som står bakom de här kampanjerna hänvisar till globala data som inte håller i Finland.
– Det är speciellt beklämmande att människor som agerar med offentliga pengar, nu går i bräschen för de här bojkotterna.
Bespisningen finansieras med skattepengar
Det senaste utspelet i skrivande stund är Helsingfors universitets lunchrestaurangers UniCafes beslut att från och med februari helt fasa ut nötköttet i sin servering.
Samtidigt har också trycket på Helsingfors stad att minska rött kött, dit också svinköttet räknas, blivit allt hårdare.
Tills vidare är avsikten att minska användningen av rött kött även där, när menyerna ändras följande gång.
– I båda de här fallen handlar det om subventionerade måltider. Bespisningen finansieras alltså delvis med skattepengar, säger Mats Nylund.
Han tycker det är en sak om en privat restaurangägare väljer att utelämna någon råvara i menyn. Det är ett val som matgästen kan bemöta genom att gå till en annan restaurang.
– Men här handlar det om mat som serveras på offentliga platser. Invånarna på åldringshemmen eller eleverna i skolorna kan inte välja något annat än det de får serverat, de kan inte bara gå någon annanstans och äta.
När det blir tal om universitetets restauranger skakar SLC-ordföranden på huvudet.
– Också här talar man om valfrihet, men den finns ju inte. En student med små inkomster kan äta för mellan 2 och 5 euro på universitetets restauranger. På öppna marknaden är priset för en vanlig lunchportion kring 10 euro. Vad är det för valfrihet för folk med små inkomster? I själva verket minskar aktörerna ju valfriheten och sätter medborgarna under förmyndarskap, och det till och med för deras egna pengar.
Att äventyra självförsörjningen
Mats Nylund påpekar ytterligare att det inte finns klimatmässig grund för de aktuella besluten, när det gäller finländskt nötkött.
– Aktörerna har gjort sina slutsatser på basen av globala klimatdata, som inte håller. Globalt blir kolavtrycket av en liter mjölk 2,5 kilo koldioxidekvivalenter. Hos oss är avtrycket under 1,1 kilo. Motsvarande skillnad har vi på nötköttet. Alla förstår att om vi bränner ner regnskog för att kunna odla soja så får vi ett klimatavtryck. Men grunden i vår köttproduktion är ju vallen, och dessutom så håller vi på att fasa ut sojatillskotten i utfodringen av andra djur.
SLC-ordföranden är vidare inne på att de som vill dra mattan under den finländska livsmedelsproduktionen samtidigt äventyrar självförsörjningen.
– Vi har bland annat massor med mark som lämpar sig för foder, men inte för livsmedel. Det gör att vi i så fall tvingas importera mat i större utsträckning än nu. Mycket tyder på att vi i själva verket bidrar till större klimatuppvärmning om vi upphör med nötproduktionen. Detta eftersom vallen och därmed växttäcket minskar. Vi gör ett seriöst klimatarbete, men det kan vi inte fortsätta med om de offentliga aktörerna drar mattan under våra ekonomiska förutsättningar. Jag ställer nog högre krav än så på dem som ska handskas med offentliga pengar.