Som ett särskilt projekt inom landskapets skogsbruksbyrås arbete med den åländska skogsportalen har det i år genomförts en biotoplokalisering av skyddade livsmiljöer i Ålands skogar. Ett sådant stort projekt bidrar i hög grad till uppdaterad information, som i sin tur är avgörande för ett bra slutresultat för områdesskyddet, förklarar naturvårdsintendent Maija Häggblom vid landskapets miljöbyrå.
Landskapsforstmästare Mikael Sandvik berättar att det handlar om en uppdatering av den inventering av särskilt skyddsvärda och hänsynskrävande biotoper som gjordes av landskapsregeringen i början av 2000-talet.
– Den inventeringen har varit ett fantastiskt arbetsredskap sedan dess, men nu när det gått drygt tjugo år var det dags för en uppdatering som småningom ska läggas in i skogsportalen, säger Sandvik.
Och Maija Häggblom som ansvarat för sammanställningen av det utkast till strategiplan för Ålands naturskydd som under hösten varit på öppen remiss är nöjd både med biotopinventeringen och de tjugotal remissvar som kommit in från olika instanser.
Arbetet med strategin för naturskydd för Åland har pågått under ett par år inom miljöbyrån och dess naturvårdsenhet och Häggblom betonar att det bara är ålänningarna själva som kan fatta beslut om det som behöver skyddas på Åland.
Hon betecknar merparten av remissvaren som positiva och dessutom lyfter de fram ”goda initiativ”.
– Men naturligtvis finns det också farhågor, konstaterar Häggblom och hänvisar bland annat till kommentarer att Finland inte har förbundit sig till att skydda totalt trettio procent av sina land- och vattenområden och dessutom ge tio procent av arealen ett strikt lagstadgat skydd.
Skyddsprocenterna ”inget självändamål”
Bland annat i Ålands producentförbunds remissvar som LF tidigare refererat framhålls att procentsiffrorna 30/10 gäller för hela EU:s område och ingalunda förpliktar en enskild region som Åland att uppfylla sådana kvoter.
Maija Häggblom håller med om att det ”inte ska vara något självändamål att komma upp till specifika procentandelar av varken land- eller vattenarealerna”.
– Syftet är att få till ett tillräckligt och fungerande nätverk av skyddade områden, påpekar hon och berättar att landskapsregeringens miljöbyrå samarbetar med Finland för att naturskyddet ska inriktas på sådant som specifikt behöver skyddas.
– Detta förutsätter god kunskap om förekomster av livsmiljöer och arter samt om deras behov av skydd.
Rikkärr och dynmiljöer
Att Åland i dagsläget har en låg andel skyddade områden är enligt Häggblom en indikation på vad hon kallar begränsad konnektivitet.
– Konnektivitet står för möjligheten att uppfylla fungerande ekosystems behov av spridning och fria passager bland annat för djur och växter. Det finns alltså behov av större områden som ligger tillräckligt nära eller i kontakt med varandra och då behöver vi beakta förekomsten av speciella naturmiljöer även utanför Åland.
Ändå betonar Häggblom att miljöbyrån i första hand arbetar med att skydda sådant som enbart finns på Åland och i dess närregion eller som är sällsynt i hela närregionen. Hon lyfter fram rikkärren, som är en typ av myr med en speciell och artrik flora.
– Beträffande rikkärren finns exempelvis de flesta ag-rikkärren på Åland. Lövängar och dynmiljöer är två andra landbaserade livsmiljöer där Åland har ett stort ansvar, påpekar Häggblom.
Hon hänvisar också till att det inom Ålands havsgränser finns värdefulla undervattensförekomster och områden som är viktiga för specifika arter.
Artrika naturskogar också skyddsvärda
Av Ålands skogsbiotoper har i dag cirka en procent av arealen lagstadgat skydd och för utvecklingen av skyddsområden är därför det frivilliga biotopskyddet enligt Maija Häggblom ”ett tacksamt tillskott” som skapar större skyddsområden runt de biotoper som redan är skyddade i lagen.
”Äkta gammelskog” finns det inte särskilt mycket av på Åland, men däremot en del artrik naturskog som Häggblom kallar skyddsvärd.
– Vi ser också på möjligheterna att implementera andra typer av naturvårdsprogram som skulle bidra till det som behöver uppnås på sikt enligt EU:s kommande restaureringsförordning, berättar Häggblom som nyligen utsågs till Ålands representant i den övergripande arbetsgruppen för Finlands nationella restaureringsplan.
På hennes föredragning beslöt Ålands närings- och miljöminister Jesper Josefsson också förra veckan att tio områden som omfattar totalt 333 hektar land och 96 hektar vatten ska tas med i den förteckning över skyddsområden som enligt EU har ett särskilt gemenskapsintresse.
Bland dessa områden finns exempelvis Torp urskog samt parkområdet Tullarns äng i Mariehamn.
Häggblom säger att det handlar om områden som länge varit med i Natura 2000-programmet, men kommissionens formella beslut om saken har dragit ut på tiden.
Ingen automatik att stoppa jakten
Både Ålands skogsvårdsförening och landskapets skogsbruksbyrå framhöll i sina remissyttranden att rätten till jakt och fiske bör finnas kvar också inom skyddade områden.
Enligt Häggblom begränsas jakt och småskaligt fiske inte per automatik inom skyddade områden.
– Däremot kan det behövas anpassningar enligt specifika arters behov, förklarar hon och nämner som exempel landstigningsförbud på häckningsholmar.
Jakt på invasiva predatorer begränsas inte heller utan ingår som en skötselåtgärd eftersom tanken med skyddsområden inte är att gynna sådant som hotar andra arter.
– Småskaligt fiske brukar inte begränsas och innan ett område skyddas förhandlar man alltid med fastighetsägaren både om utformningen av skyddet och ersättningar, förklarar naturvårdsintendenten.
Landskapet äger skyddsvärd natur
I miljöbyråns utkast till strategi för naturskyddet finns också en förteckning över landskapsägda fastigheter där det från naturvårdssynpunkt skulle vara motiverat med fredning.
Där finns alltså delområden som borde fredas på grund av att sällsynta arter eller biotoper. Dessutom kan det finnas specifika skötselbehov.
Hon påpekar också att man i planens förslag till fredningsbeslut visar på möjligheter att nyansera skyddet så att exempelvis jord- och skogsbruk kan bedrivas inom fredade områden.
– Stornäsets naturreservat i Sund är exempel på ett sådant fungerande alternativ. Nu fortsätter arbetet genom diskussioner med Fastighetsverket om skyddsbehovet inom de fastigheter som nämns i strategiplanen. Men inget område blir automatiskt fredat fastän strategin blir antagen utan den verkliga processen med konkreta fredningsbeslut är helt separat från strategin, förklarar Häggblom.