Vind är orsaken till de flesta skadorna på skog i Sverige. Stormskadorna förväntas dessutom öka i takt med den globala uppvärmningen. Teresa Fustel har tillsammans med kollegor tagit fram en modell och riktlinjer för hur skogsskötseln kan planeras för att minska risken för stormskador utan stor påverkan på ekonomin.
Stormskador har ökat de senaste 35 åren och är den vanligaste formen av skogsskada. I Europa är storm orsaken till ungefär hälften av alla skogsskador och den globala uppvärmningen förväntas leda till ännu fler stormskador. Färre dagar med tjäle i marken innebär exempelvis att träden inte förankras i marken på samma sätt under vinterstormarna.
Det finns några faktorer som påverkar skogens vindkänslighet. Träden i sig påverkar, granar är extra känsliga för höst och vinterstormarna eftersom de har sina barr kvar som vinden kan få fäste i.
Även skogsbeståndets sammansättning av träd, markens egenskaper, val av skötsel och var skötselåtgärderna genomförs kan påverka hur känsliga skogarna är för storm.
Det går dock att planera skogsskötseln så att skogen blir mindre stormkänslig. Plantor som har fått växa upp i vindriktning är välanpassade att klara vind medan träden längre in i beståndet kan vara känsligare för vindskador, särskilt vid gallring eller avverkning.
Tänk på höjden
Höjdskillnader mellan bestånd är en stor riskfaktor och för att komma åt detta problem gjorde forskare en modell som försöker minimera höjdskillnaderna mellan olika bestånd och en del bestånd grupperas för att slutavverkas ungefär samtidigt.
Modellen implementerades i det skogliga planerings- och analyssystemet Heureka och testades på en skogsfastighet med 538 bestånd i södra Sverige med en planering om 70 år framåt i tiden.
Studien visade att vindkänsliga skogskanter kunde minskas mellan 31 och 56 procent utan att det gav någon större effekt på ekonomin. Priset var ett minskat nuvärde om en procent.
Till dessa stormkänsliga kanter räknades de bestånd om hade en höjdskillnad om 5 till 15 meter.