De nyländska jordbrukarna samlades denna vecka på traditionellt vis till höstmöten på Bondedagen. Platsen var Saga Congress center i Vanda, där SLC Nyland höll sitt möte på förmiddagen och Nylands Svenska Lantbrukssällskap NSL på eftermiddagen.
SLC Nylands styrelseordförande Thomas Antas lyfte bland annat upp markägarfrågor i sitt inledningstal, men det var frågor kring lantbruksutbildningen som väckte mest diskussion under mötet.
I diskussionen lyftes det fram i flera talturer att det i nuläget finns stora utmaningar då det gäller agrologutbildningen på svenska. Nivån på utbildningen är inte tillräckligt bra och det verkar inte heller finnas tillräckligt med lärarresurser för att klara av att genomföra utbildningen.
– Ingen vet vad som skall hända nu och ledningen för skolan säger ingenting, sade Leo Klinge från Sjundeå, som själv är agrolog.
Enligt honom slogs den första spiken i kistan redan då utbildningen flyttade från Åbo till Ekenäs.
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback påpekade att det i SLC:s strategi står att organisationen skall jobba med utbildningfrågor och också gör det. Ett exempel är den Naturbruksplattform som finns för samarbete inom sektorn. Men arbetet kräver tid.
Det fördes också en diskussion kring hur de unga borde engageras i SLC Nylands verksamhet efter en presentation som hölls av Cecilia Nyholm som är sakkunnig på SLC. En skild artikel om det ämnet kommer i nästa veckas tidning.
Markägare glöms vid lagrevidering
I sitt inledningsanförande tog Thomas Antas tog fram problemen kring den låga ersättningen för ledningsgator. En arbetsgrupp vid Arbets- och näringsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta ett förslag till revidering av Elmarknadslagen, som styr ersättningarna. Men arbetsgruppens uppgiftsbeskrivning tar inte upp markägarens ställning.
– Tvärt om handlar uppdraget om att förenkla processerna kring byggandet av ledningsgator för större och mindre behov. Arbetsgruppens medlemmar representerar främst industri och olika energiaktörer och markägarorganisationerna har talande nog inte kallats till arbetsgruppen, påpekar Antas.
Enligt honom är det förståeligt att det behövs både ledningsgator och reglering av byggandet av sådana. Målsättningen borde ändå alltid vara den, att ledningsgatorna ska påverka markanvändning och miljö så lite som möjligt. I dag är både markägarens rättigheter och naturens behov underställda andra behov.
En annan fråga som berördes är planerna på nya järnvägar, speciellt de massiva banprojekten kring öst- och västbanan.
– Det finns inga hållbara ekonomiska, ekologiska eller sociala vinster att vinna på banprojekten. Nya leder i jungfrulig terräng är skadligt ur alla synpunkter. Då de negativa aspekterna inte vägs upp av positiva aspekter, borde man ha kurage att begrava drömmen om sitt minnesmärke för efterkommande, dundrade Antas.
Han påpekar att staten sägs ha dåligt med pengar. Landets väg- och bannät förvittrar i brist på pengar, samtidigt som man planerar projekt i miljardklassen för behov som inte finns.
– För en enkel bonde från Lappträsk är det svårt att begripa.
Skapa mervärde för baljväxter
Antas påpekade också hur viktigt det skulle vara att främja odlingen av baljväxter. Konsumtionen av växtbaserade proteiner är en ökande trend och de nya näringsrekommendationerna kommer att leda till att den offentliga bespisningen och upphandlingen kommer att använda mera växtproteiner.
Det är besvärligt eftersom det kommer att leda till ett större importberoende. Redan nu finns det en stor obalans mellan import och export av livsmedel. Under 2023 exporterades livsmedel till ett värde av 2,2 miljarder euro, medan importen uppgick till 6,8 miljarder euro.
Av baljväxterna är det främst ärter och bondböna som odlas i Finland, men största delen av produktionen används som djurfoder.
– Inget fel på det i sig, men vi behöver livsmedelsföretag som förädlar människoföda av proteinväxter, uttryckligen av inhemskt växtprotein.
Antas menar att det också är förståndsvidrigt att vi importerar växtproteiner från länder med vattenbrist, länder där det används avsevärt mera växtskyddsmedel än hos oss och från länder, där regnskog i värsta fall skövlas för att ge utrymme för odlingen. Vi har goda förutsättningar att odla våra växtproteiner för eget behov och för export.
Utmaningen för Finland är att vi saknar ett bredare sortiment av baljväxter och förädlande industri som tillverkar proteinkoncentrat. Vi skulle också behöva växtförädling av baljväxter så som linser, kikärter, ätbara lupiner och olika bönor med sikte på växter som kan odlas i stor skala i vårt klimat.
Thomas Antas efterlyser en nationell proteinväxtstrategi, som sträcker sig från växtförädling till odling, från industri till handel och matbord och dessutom över flera riksdagsperioder.
– Nu behövs alltså en genuin satsning. Statsmaktens roll i sammanhanget är att ta initiativ och leda strategiarbetet, skjuta till med pengar där det mest behövs. Alla parter i livsmedelskedjan måste dra sitt strå till stacken.
Ekonomin lite spändare inom förbundet
Under mötet diskuterades också ekonomin för SLC Nyland. Det ekonomiska läget beskrevs som lite mer spänt än tidigare år, men inga stora förändringar är att vänta.
Thomas Antas konstaterade att finansieringen av verksamheten är beroende både av placeringsintäkter och medlemsavgifter och då det gäller placeringsintäkterna har det varit lite utmanande.
En oroväckande sak är dessutom att ungefär 166 gårdar ännu har obetalda medlemsavgifter för detta år. Tidigare år har det varit ungefär hälften så många.
Det kan var fråga om dålig ekonomi på gårdarna, men så kan det också vara fråga om att stödbetalningarna är sena. En del medlemmar har nämligen som vana att betala medlemsavgiften först då jordbruksstöden betalas. I det skedet går det också ut en betalningspåminnelse till de som inte betalat.
Som en följd av den strama ekonomin kommer medlemsavgifterna också att höjas nästa år: den nya avgiften blir 2,25 euro per åkerhektar och 55 cent per hektar skog. Tidigare var avgifterna 2,05 euro respektive 50 cent.
Gör medlemsvärvningskampanj
En utmaning för organisationens ekonomi är att alla jordbrukare inte är medlemmar. Holger Falck föreslog på mötet att lokalavdelningarna borde göra medlemsvärvningskampanjer.
Genom att utnyttja Livsmedelsverkets listor över vem som får jordbruksstöd i kommunerna, så kunde föreningarna få reda på potentiella nya medlemmar. En sådan kampanj har genomförts i Sibbo.
Då det gällde de obligatoriska valfrågorna på höstmötet var det ingen dramatik. Förbundsordförande och alla medlemmar i förbundsstyrelsen återvaldes. Beträffande fullmäktiges sammansättning var det bara en av de ordinarie medlemmarna som byttes ut; Kristoffer Örnmark ersatte Christian Nyholm.
Tre av suppleanterna byttes också ut och de nya suppleanterna som blev valda var Roger Nysten, Tom Österman och Janina Saarinen. Då det gällde SLC Nylands representanter i SLC:s förbundsfullmäktige blev det också omval av samtliga.
Med tanke på den stadgeändring som troligen godkänns på SLC:s nästa fullmäktigemöte så gjordes också beslut om i vilken ordning suppleanterna kallas till möte om en ordinarie medlem är förhindrad.
Som avslutning på mötes premierades Nylands Svenska Lantbrukssällskaps långvarige, men nu avgående direktör Henrik Lassas med SLC:s förtjänsttecken i guld. Den kan delas ut till personer som genom mångårig verksamhet på ett bestående sätt gynnat jordbruket.