Skogsägare Magdalena Ek i Nagu har lång erfarenhet av skogsbruk. Hon är skogsbruksingenjör och styrelseordförande i Åbolands skogsvårdsförening, en post som hon innehaft i snart femton år.
Magdalena Ek har varit aktiv i föreningen ända sedan början av 1990-talet då hon blev invald i föreningens fullmäktige. Då var hon nyutexaminerad skogsbruksingenjör och hade dessutom tagit över hemgården efter sin far.
Hon blev tillfrågad om hon ställer upp i valet och tackade ja.
– Man ville få in kvinnliga representanter och unga i föreningen, säger Ek, som i dag är enda kvinnan i skogsvårdsföreningens styrelse.
– Verksamheten är fortfarande mansdominerad. Men det finns många kvinnliga skogsägare som ärvt sin skog och som är intresserade av skogen, säger hon.
I dag är omkring en femtedel av skogsvårdsföreningens knappa 700 medlemmar kvinnor som äger skog antingen ensamma eller tillsammans med sin man.
Själv driver Ek tillsammans med sin man Mats Eriksson ett jord- och skogsbruk där den totala skogsarealen är hundra hektar. Ek äger 45 hektar skog. Till gården hör dessutom drygt femtio hektar åkermark med ekologiska odlingar. Gården har också 35 dikor.
Svårt att få kvinnor att ställa upp
När det gäller verksamheten i skogsvårdsföreningen är det jättesvårt att få kvinnor att ställa upp.
– Många känner sig osäkra. Till dem brukar jag säga att det inte är så märkvärdigt eller svårt att delta i verksamheten bara intresset för skogen finns. Det vore positivt om fler kvinnor engagerade sig i skogsvårdsföreningen, säger hon.
Liksom i de flesta föreningar är det svårt att få folk att ställa upp. Att engagera sig förutsätter att man avstår en del av sin tid.
Färjförbindelserna och de långa avstånden i skärgården är en utmaning.
Föreningens medlemmar är geografiskt utspridda i Pargas skärgårdsområde som omfattar Pargas stad och fyra före detta skärgårdskommuner, Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö.
– Vi märker att allt färre har tid att delta i våra möten. Till exempel om man kommer från Houtskär går det åt en hel dag för ett möte med alla resor. Många har också jobb och har till följd av det svårt att delta i mötena, säger Ek.
Konkurrens i virkeshandeln
Till föreningens viktigaste uppdrag och tjänster för medlemmarna hör skogsrådgivningen och konkurrensutsättningen av virkeshandeln.
– Det är viktigt för våra medlemmar att vi kan konkurrensutsätta virkesuppköparna. För en enskild skogsägare är det krångligt att göra det på egen hand, säger Ek.
– Tack vare konkurrensutsättningen har vi fått ytterligare en virkesuppköpare som köper upp virke i området.
Skogsbolaget Westa som köper sågvirke är en nya uppstickare på marknaden vid sidan av de stora bolagen Metsä Group, Stora och UPM.
– Det är positivt med fler aktörer på marknaden, det gynnar virkeshandeln och skogsägarna, säger Ek.
Men på sistone har man nåtts av signaler som tyder på ett minskat intresse från skogsbolagens sida när det gäller virkesuppköp i skärgården.
– Man hänvisar till de långa avstånden och dyra transporter. Och ju längre ut i skärgården man kommer desto svårare blir det. Här krävs stora virkesmängder för att transporterna ska löna sig.
Hon efterlyser en allmän hamn för virkestransporter i skärgården. Sedan hamnen i Pärnäs byggts om finns det inte längre plats för en virkespråm i hamnen.
– Det gäller att hitta en lämplig plats. Här kunde skogsägarna engagera sig. En hamn skulle minska transportkostnaderna och trygga virkeshandeln i skärgården, säger Ek.