Endast ett fåtal mjölkgårdar i Svenska Österbotten har amkor. Men det tror mjölkproducenten Lotta Stubb kommer att ändra i framtiden. Hon har själv amkor och nyligen kom hon till nya insikter på en konferens i Skottland.
– Det var mycket intressant att få ta del av systemet med amkor som de använde på gården i Skottland. Jag har planer på att kanske implementera vissa moment som de har där, säger Lotta Stubb.
Stubb står ute i en hage invid mjölkproduktionsanläggningen i Esse i Pedersöre. I hagen har hon sex kalvar och två amkor. Det vill säga mjölkande kor som i stället för att gå till mjölkroboten säkerställer att kalvarna har kontinuerlig tillgång på högkvalitativ mjölk.
– När man har amkor matas inga kalvar med flaska eller tutt. All mjölk under hela mjölkperioden på i medeltal tre månader fås direkt ur amkon, som kan antingen vara kalvens egen mor eller en annan ko som är snäll och tar till sig andra kalvar. Det här med amkor är min stora passion, säger Stubb.
Fördelarna med amkor är många. En är att kalvarna aldrig behöver gå hungriga och alltid har tillgång till mjölk av rätt temperatur, vilket förbättrar tillväxten. För det andra lär de sig fortare att äta hö, ensilage och kalvfoder i och med att de härmar korna.
– De utvecklas snabbare till idisslare och avvänjningen efter råmjölksperioden underlättas. Det innebär också mindre stress för kalvarna. Något som jag också märkt är att kalvarnas motståndskraft är bättre. De är mycket sällan sjuka, berättar Stubb.
Bra kor blir amkor
I teorin kan alla mjölkande kor i en besättning agera amko. Av Stubbs besättning på 65 kor är det bara två som inte vill sköta om andras kalvar.
– Så i stort sett alla kan vara amkor. Många tror också att det är dåliga mjölkkor som är amkor, men det är tvärtom. Jag vill använda de kor som har bra kvalitet på mjölken så att kalvarna ska ha det bra. Ju mer mjölk en ko har desto mer kan de ge och då behövs också färre amkor, förklarar hon.
Stubb har haft amkor i två och ett halvt år. Det är också nu som gården på allvar kan börja skörda frukterna av att ha systemet. För några månader sedan kalvade den första kvigan som växte upp med amkor. Och resultatet är lovande.
– Som jag har väntat på det här. Ett utpräglad mål med amkorna är att kalvarna ska växa upp till supermjölkkor. Och den första kalven som varit med från början kalvade för en månad sedan och hon mjölkar nu upp till femtio kilo per dag. Att efter första kalvningen på så kort tid producera så mycket mjölk är mycket bra.
– Och nu står många av de kalvar som varit med från starten på tur och det ska bli otroligt intressant att se om mina förhoppningar om högproducerande hållbara kor blir sanna. Jag tror det i alla fall, säger hon.
Stubb eftersträvar kontinuerligt mer erfarenhet och det var också därför hon anmälde sig till konferensen i Skottland. För ändamålet ansökte hon om ett stipendium av ÖSP som beviljade det.
– Det var tacksamt och underlättade möjligheterna att delta i studiebesöket, konstaterar Stubb.
Kalvarna med mödrarna i sex månader
Konferensen handlade egentligen om etisk mjölkproduktion på gård Rainton Farm, som driver företaget The Ethical Dairy som har eget mejeri och tillverkar glass och ost. Gården har amkor, men ett system som skiljer sig från det som de flesta har i Finland. I Finland har de flesta en egen inhägnad där amkor och kalvar finns tills de har avvants.
– Men den här gården satsade på att seminera endast två gånger per år och på så sätt fick man kalvgrupper i samma ålder. Kalvarna hade egen avdelning, men kunde röra sig fritt till betet och således kunde de vara med sina mödrar hela tiden – till upp till sex månader.
– När korna gick till mjölkstationen lärde sig kalvarna att hålla sig lugna och att deras mödrar sedan kom tillbaka. Små kalvar fick till och med komma med till mjölkstationen, berättar Stubb.
Just det systemet – att kalvarna ska kunna röra sig friare – är något som Stubb funderar på att implementera i framtiden.
– Det är fortfarande bara en tanke. Men någonstans drömmer jag om att kalvarna i framtiden ska kunna röra sig relativt fritt. Men ett problem är hur vi ska undvika sinkorna som inte mjölkar. Men om vi utvidgar i framtiden ska jag ha det här i åtanke.
Något som gården i Skottland också använde i avvänjningsskedet är näsringar, som gör att kalvarna inte kan dia. De kan fortfarande vara med sin mor men till slut försvinner sugbehovet.
– Att sugbehovet får avta samtidigt som de är med sin mor sänker deras stressnivå. Jag skulle definitivt vilja testa den här lösningen.
Gården i Skottland hade just ”low stress”, det vill säga låg stress som ett motto. Något som konsumenterna där uppskattar när avvänjningen medför mindre stress. Stubb tänker inte direkt i etiska termer utan vill ha det system som är bäst för kalven och i det långa loppet gynnar mjölkproduktionen.
– Min andra passion som mjölkproducent är konsumentarbete. Jag upprätthåller bland annat en Facebooksida som riktar sig till allmänheten där vi berättar mera om amkor. Jag vill visa att vi har en mycket djurvänlig mjölkproduktion och hur vi gör för att bland annat minska kalvarnas stress.
Delar erfarenheter
Stubb är också moderator för en sluten Facebookgrupp som riktar sig till mjölkproducenter som vill lära sig mera om amkor. Här sprids information om systemet och intresset är stort, enligt henne.
– I den här gruppen får man ställa frågor till de som har amkor och haft det längre än mig. Vi delar erfarenheter och det är bara att ta kontakt med mig så kan man gå med gruppen.
Stubb tror att det på sikt blir vanligare också i Svenska Österbotten med amkor. Det krävs egentligen inga strukturella förändringar för att implementera systemet.
– Städningen ökar vintertid. Det är egentligen det enda negativa. Vi har kalvarna på halmbädd och det ökar arbetsbördan. Utöver det behövs utrymme för att ha en skild avdelning åt kalvarna och amkorna. Så det kan bli aningen trångt. Annars rekommenderar jag amkor till alla som vill prova på det. För fördelarna är många, säger hon.