Lostor Webben
På bilden ser man Bromopsis biebersteiniis goda återväxt. Provrutorna i Maaninka är slagna 4.6.2018 och elva dagar senare har lostan växt cirka 25 centimeter. Redan 4-5 dagar efter slåtter kan man med ögonmått se att återväxten kommit igång. FOTO: Arja Mustonen/Naturresursinstitutet
Jordbruk Tema

Lostorna kan ha
potential som vallväxter

Mångsidiga vallbestånd tål extrema väderförhållanden bättre än ensidiga. En intressant kandidat för att bredda artmångfalden är familjen Bromus, lostor. De är inte vanliga i våra vallodlingar, men används på motsvarande breddgrader, till exempel i Kanada.

Naturresursinstitutet gör inom vallprojektet ”VarmaNurmi – Tuotantovarmuutta nurmesta” försök med storlostan Bromopsis biebersteinii och med blålusern i Maaninka i Norra Savolax.

Båda försöken påbörjades 2017 och fortsätter i år. I år börjar även ett nytt försök med foderlusernsorter.

Bromopsis biebersteinii (även Bromopsis riparia och Bromus riparius) heter på engelska Meadow Brome och på finska kallas växten niittykattara, men den saknar vedertaget svenskt namn. Bromopsis biebersteinii härstammar från sydvästra Asien och utsäde började produceras på 1960-talet USA.

Foderlosta i den officiella sortlistan

Det finns åtminstone 150 olika slags lostor, av vilka en del är ogräs. I Finland förädlas enbart en slags losta, nämligen foderlosta, Bromus inermis. Boreals foderlosta Kesto har funnits i den officiella sortlistan sedan 1994.

Av foderlosta finns också äldre inhemska försöksresultat. I slutet av 1970-talet jämfördes timotej med andra vallväxter, bland annat foderlosta, i odlingsförsök i Norra Österbotten. Slutsatsen då var att foderlosta inte kan rekommenderas i vallfröblandningar, eftersom den i försöken gav bara 60-75 procent av timotejens skörd och näringsvärdena var sämre. Sedan dess har det kommit nya sorter och odlingsteknikerna har utvecklats.

Jämför man foderlosta med Bromopsis biebersteinii är den senare mindre stråig och har långa, mjuka blad täckta av ett fint dun. Bromopsis biebersteinii har en mycket snabb återväxt och den lämpar sig både för beten och foderproduktion. I kanadensiska försök har den övervintrat bra och är torktålig, däremot klarar den väta dåligt.

Odlingsförsök

I Lukes försök i Maaninka jämfördes Bromopsis biebersteinii-sorten AC Armada med en blandning av timotej och ängssvingel, sorterna Nuutti och Valtteri.

Sådden gjordes i skyddssäd 2017. Utsädesmängden för Armada var 20 kilogram per hektar och för timotej-ängssvingel-blandningen 25 kilogram per hektar. Armadas hösttäthet 2018 var 79 procent och timotej-ängssvingelns 94 procent. Lostans täthet sjönk inte till hösten 2019, utan var då 86 procent.

I odlingsförsöken bärgades lostan tre gånger med sex veckors mellanrum och fyra gånger med fyra veckors mellanrum, medan timotej-ängssvingeln bärgades tre gånger med sex veckors mellanrum. Gödslingen följde miljöersättningens nivåer, för tre skördar 100, 80 och 60 kilogram kväve per hektar, för fyra skördar 80, 60, 60 och 40.

I praktiken gav lostan samma totalskörd både vid tre och fyra bärgningar. Timotej-ängssvingel-skörden var i snitt 1.800-1.900 kilogram mindre torrsubstans per hektar än vad lostan gav. Lostans goda skörd förklaras av forskarna med dess snabba återväxt och effektiva vattenförbrukning. I fjol var nederbörden i Maaninka under perioden 1.5-31.8 sammanlagt 155 millimeter.

Lostans D-värde var lägre vid alla skördar och med båda slåtterrytmerna än timotej-ängssvingel-blandningens, medan andelen NDF-fiber var högre. Skillnaden i hur kvävegödslingen lyckades syns i råproteinmängden, se grafen här intill.

Sorten Armada lär klara sig på alla jordar, men lostorna överlag trivs bäst på mineraljordar. I försöken var jordarten mullhaltig grovmo. Armada används i vallfröblandingar, men på grund av fröets dåliga flytbarhet kan det hända att lostan måste sås skilt, konstaterar Lukes forskare.

Lostor Lusern Webben
Blå- och foderlusern är åter av intresse som foderväxter i norr, när odlingsteknikerna utvecklats och det förädlats nya sorter. På bilden ser man blålusernens kraftiga och djupgående rot, som dels förbättrar markens struktur, dels gör växten torktålig. FOTO: Tore Snickars

Ny chans för lusern

Lovande resultat av foderlusernens övervintring har väckt förnyat intresse för grödan i Norden. Luke kommer i samarbete med svenska SLU och norska NIBIO att i vår grunda tre likadana försök i respektive land.

Åtminstone nio foderlusernsorter från Kanada, USA, Estland och danska DLF ska testas. I Finland grundas försöket i Maaninka och fokus är på övervintring och skördemängd.

Vid Naturresursinstitutet har man nyligen även gjort odlingsförsök med blålusern. Blålusern är en uppskattad vallbaljväxt, men i nordliga förhållanden har utmaningarna varit den dåliga övervintringen, pH- och gödslingskraven, särskilt kalium, samt att bemästra rätt odlingsteknik.

Inom Nurmet rahaksi-projektet jämfördes blålusern med rödklöver och man tittade på hur blålusern inverkade på mjölkgivan. Resultaten finns i slutrapporten ”Nurmet rahaksi!! NuRa-hankkeen (2015-2019) tulosraportti”, som finns att ladda ner som PDF.