Det blev några annorlunda lektioner för klass 8A i Borgaregatans skola i Vasa under några förmiddagstimmar senaste vecka. Klassen fick sin undervisning utlokaliserad och teori omsatt i praktik, när ProAgria Lantbrukssällskapet ordnade sitt första Living Lab inom ramen för Farmer Time Finland i samarbete med YA – Yrkesakademin i Österbotten.
Det är onsdag morgon och 18 högstadieelever sluter upp vid YA i Vasa tillsammans med sin lärare Ann-Sofi Loo, lektor i matematik.
Under förmiddagen ska de få bekanta sig med skoljordbruket och delta i ett Living Lab med fokus på matematik, fysik, kemi och biologi.
Genom Living Lab vill man låta eleverna integrera teoretisk kunskap med praktiska erfarenheter och det är en del av projektet Farmer Time Finland, vars ändamål är att öka barns och ungas kunskap om finländskt jordbruk och livsmedlens ursprung.
Efter en kort introduktion av Victoria Vikstrand, projektledare för Farmer Time Finland i Österbotten, och Anders Grannas, lektor inom lantbruk vid YA, delas klassen in i tre mindre grupper för att cirkulera runt på olika stationer.
Samtidigt får de möjlighet att bekanta sig med hur finländsk primärproduktion ser ut och vilka yrkesbranschens möjligheter är, och så får de prova på att lösa uppgifter som hör till lantbrukares vardag.
– Vi vill väcka intresse hos ungdomarna för lantbruksbranschen då lantbrukslinjerna blivit allt mindre populära, säger Victoria. Det här är en otroligt mångsidig bransch och att studera lantbruk betyder inte att man måste bli bonde, man kan till exempel bli lärare, rådgivare, försäljare eller jobba med ekonomi.
Mäter och beräknar
Dagens tre stationer är uppdelade så att en fokuserar på spannmålsanalys och eleverna får mäta fuktprocent, beräkna gödselgivor, väga utsäde och beräkna tusenkornsvikt vilket är viktigt för att bedöma spannmålets livskvalitet.
Vid en annan station mäter och räknar de ut arealen på en åker med mäthjul och vid en tredje bekantar de sig med skoljordbrukets dikor och grisar och får beräkna foderintag för dikor enligt näringsbehov.
Åsa Nygård är driftsledare på jordbruket. Hon berättar att det i dikostallet finns en tjur och 38 Charolais dikor, varav alla kalvat under vårvintern.
– Kalvarna vägde mellan 27 och 61 kilo när de föddes och bor här fram till december när de säljs vidare, berättar hon.
På gården finns även 320 slaktsvin i fyra omgångar per år. De kommer som 30 kilo tunga och far på slakt när de väger 125 kilo.
Skoljordbruket mäter 120 hektar. En del av det är i bete, en del i vall och så odlas det kummin och sockerbetor samt korn och vete som föda åt grisarna.
Åsa tycker det är bra att skoleleverna får komma ut och bekanta sig med jordbruket.
– Vi vill visa varifrån maten kommer och hur djuren mår, säger hon. Det pågår många diskussioner om hur produktionsdjuren har det och ofta kan det kanske vara så att när folk ser att djuren har det bra så blir det mera okej för dem att äta kött.
– Och så är det världens bästa grej att få samarbeta med Farmer Time Finland i Österbotten!
Lyckat labb
Ann-Sofi Loo, själv uppvuxen på en bondgård i Liljendal, Lovisa, berättar att hon genast nappade på förslaget när Victoria kontaktade skolan.
– Jag tyckte genast att idén var jättebra, att få komma hit och visa eleverna varför matematik behövs och varifrån maten kommer, säger hon. Alla unga har inte längre kontakt till jordbruk hemifrån och en elev berättade idag att hon aldrig tidigare hade sett en levande gris.
Eleven Lydia Backman tycker det har varit roligt och bra att få gå runt på YA:s skoljordbruk och lära sig nya saker. Roligast var det att med hjälp av en manuell hektoliterviktmätare och kalibreringsvikter räkna ut kornmängden, tyckte hon.
Lydia var för övrigt den enda i klassen som sträckte upp handen när lärarna i början av dagen frågade om någon av eleverna hade egna kontakter till lantbruket.
– Min pappa växte upp på en bondgård och min farmor brukade odla lite bär när jag var liten, berättar hon. Unga har nog inte längre lika mycket kontakt till jordbruk och oftast tänker vi inte på var maten kommer ifrån, så det här har varit intressant.
Även Anders Grannas ser dagens verksamhet som en väldigt bra grej, dessutom fungerar den som konsumentupplysning och marknadsföring av YA.
– Vi försöker vara ”Hands On”, vi gör praktiska saker och lär oss mycket på det sättet, säger han. Klassrum är bra, men det blir mera konkret att mäta arealer fysiskt på en åker med ett mäthjul som du ser snurra än att du sitter i ett klassrum och räknar ut det. Och om man blir lite kall eller svettig så kanske kunskapen fastnar bättre.
– Till hösten kommer det en uppföljning för den här gruppen, berättar han. Då får vi se vilket tema som är aktuellt och så hittar vi på lämpliga aktiviteter utifrån det.