Jordbruk
Opinion

Lidl sänker priserna, men vem står egentligen för notan?

SLC - Staffan Pehrman

TEXT: Staffan Pehrman

staffan.pehrman@slc.fi

Lidl i Finland kommer permanent att sänka priserna på trehundra produkter. Sänkningarna kommer att genomföras stegvis under hösten. Det är fråga om ungefär var nionde produkt i den tyska livsmedelskedjans sortiment.

När Lidl kom till Finland för över femton år sedan profilerade den sig som den billigaste matbutiken och skapade konkurrens mellan matbutikerna här hemma. Samtidigt som Lidl hittade sin nisch och år efter år ökade sin marknadsandel började ändå andra aktörer ta för sig av samma revir. Under 2010-talet har framför allt S-kedjan med sina billighetskampanjer (halpuutus) också börjat sälja verkligt förmånliga livsmedel. Också aktörer som Tokmanni har under det senaste årtiondet varit och nosat på samma nisch. Nu känner sig Lidl helt enkelt tvungen att återta sitt gamla territorium. Med jämna mellanrum görs det undersökningar om vilken matbutik som kan erbjuda den förmånligaste inköpskorgen med mat och med sin nya giv vill Lidl försäkra sig om att det är just de som erbjuder marknadens billigaste.

I ett pressmeddelande säger Lidls kommersiella direktör Mikko Forsström att ”sinnebilden om Finlands billigaste matbutik har blivit oklar i människors medvetande. Billiga priser är en del av Lidls DNA och därför har vi bestämt att permanent sänka priserna på hundratals produkter”. Prissänkningarna sker i alla produktgrupper och en stor del berör Lidls private label-produkter.

Det som är särskilt intressant i sammanhanget är att Lidl i samma pressmeddelande understryker att det här inte påverkar det pris man betalar till producenten utan att prissänkningarna, eller rabatten som de kallar det, tas från deras egen vinstmarginal. Man påpekar också att avtalen med producenterna och livsmedelsindustrin är förhandlade och uppgjorda före beslutet om prissänkningarna. ”Att sänka priserna blir väldigt dyrt för oss, man kan tala om en miljoninvestering. Men vi tror att finländarna tar emot den här nyheten speciellt väl efter coronavåren”, säger Forsström.

För det första är inte den här typens produktionsavtal eviga, förr eller senare ska de förhandlas om. Senast då blir det sannolikt mer tryck på producentpriserna i och med Lidls prissänkningar. För det andra så är det på ett allmänt plan naivt att tro att sådana här prissänkningar på produkters konsumentpris inte skulle ge återverkningar i hela kedjan, det är alldeles självklart att så sker. Däremot är det ju välkommet att Lidl åtminstone försöker minska på sin egen vinstmarginal då handelns tårtbit är den överlägset största bland livsmedelskedjans aktörer; producent, livsmedelsindustri och handel. Generellt kan man dessutom fundera över om det för genomsnittsfinländaren faktiskt är matinköpskorgens kostnad som är det största problemet? Snarare är det nog det faktum att såväl boende- som energikostnader verkar skena i väg.

Lidl har för tillfället en marknadsandel på 9,6 procent av dagligvaruhandeln i Finland. För konsumenterna, men också för producenterna, bjuder Lidl på livsviktig konkurrens på en marknad med alltför få aktörer. Lidl, och kanske också Tokmanni med en marknadsandel på 3,1 procent, utgör små men betydelsefulla pålar i köttet på S-kedjan och Kesko med sina megalomaniska marknadsandelar på 46,2 respektive 36,5 procent. Med det sagt är det förstås inte mindre fel att konkurrensen gentemot de här drakarna skulle ske på den redan pressade producentens bekostnad. Det återstår att se hur det egentligen blir med den saken.