Nu står det klart att Katri Kulmuni utmanas av flera kandidater i Centerns ordförandeval. Och som ofta är fallet i Centernsammanhang finns det företrädare för de olika regionerna, det finns företrädare för landsbygden av varierande grad och det finns företrädare för företagarna. Annika Saarikko har porträtterats som Kulmunis främsta utmanare och så är det säkert också. Saarikko har gedigen nationell politisk erfarenhet, djup insyn i Centerns ideologi och är också som person oerhört uppskattad bland partifolket. Men Kulmuni är ändå inte helt nere för räkning. Många inom partiet tyckte att hon fick en orättvis behandling i samband med härvan om konsultarvodena, att hon till sist ändå hanterade det rakryggat och just i ordförandevalet kan det de facto vara till hennes favör.
Oavsett hur det går i ordförandevalet är det givet att det inom partiet finns stora förväntningar på den som blir vald. Inom Centern, men också utanför, finns det de som befarar att partiet håller på att reduceras från ett stort finländskt parti till ett medelstort eller ett litet parti. Centerns svanesång har aviserats tidigare, men gång på gång har partiet trots allt gjort comeback och gått hela vägen till statsministerposten, senast under Juha Sipiläs ledning. Samtidigt är det ändå ett obestridligt faktum att urbaniseringen fortsatt också under de senaste decennierna och att människorna med en naturlig koppling till landsbygden och dess näringar är allt färre. Centern har inte heller lyckats nå egentliga valframgångar i storstäderna. I de medelstora städerna, i så kallade regioncentrum, har man nått varierande resultat. I de övriga nordiska länderna krympte landsbygdspartierna för länge sedan, men i Finland har man lyckats bibehålla sin position. Det vi nu ser utspela sig är antingen början på morgondagens krassa verklighet för ett krympande landsbygdsparti eller, efter ordförandevalet och nästa riksdagsval, ytterligare en osannolik comeback för landsbygdens egen folkrörelse och maktparti.