Senaste vecka släppte Naturresursinstitutet Luke en rapport som berättar att skogsmarken inte längre är en kolsänka utan en utsläppskälla. Rapporten fick ett synligt mottagande i media. Anklagande finger riktades mot skogssektorn.
Det är inte själva träden i skogen som blivit utsläppskälla. Tillväxten i skogen är fortsättningsvis större än den virkesmängd som förs bort genom avverkning. Det som skett är att koldioxidutsläppen från marken i skogen har ökat. Det beror i sin tur på att klimatförändringen – förnan på marken bryts snabbare ner under varmare förhållanden. Så skogens roll som kolbindare drabbas också av klimatuppvärmningen. Det som också har ändrat är beräkningsmodellerna för kolbalansen.
Virkesuttaget ur de finländska skogarna har varit högt under de senaste åren, vilket förstås påverkar kolbalansen. Att det avverkas mycket borde väl rimligtvis ses som något positivt – det betyder att hjulen snurrar i ekonomin och det är väl vad Finland just nu behöver. Men i medierapporteringen utpekas detta som något dåligt – kolsänkan blir ju mindre.
En av orsakerna till den större avverkningen stavas Ryssland. Landets angrepp mot Ukraina har lett till ett, välmotiverat, importstopp för ryskt virke. Det innebär istället större avverkningar i Finland om skogsindustrin skall hållas igång.
Energianvändningen av virke har ökat under många år. Det har sin bakgrund i att kolkraften kraftigt fasats ut, både då det gäller el- och fjärrvärmeproduktion. Stenkolet har delvis ersatts med flis. Det är på alla sätt bättre att de finska städerna värms med förnyelsebart inhemskt biobränsle än med utländsk stenkol.
Det finns röster som av klimatskäl säger sig vara kritiska mot avverkningarna i vårt land. Men den globala efterfrågan på sågvirke eller kartong kommer inte att minska fastän de finska skogarna lämnas orörda. Den globala helheten ändrar inte. I bästa fall ersätter förnyelsebart trä, förutom stenkol, också fossilbaserad plast eller klimatutsläppens tungviktare – betong.