Ledarsticket:
Misstroendeomröstningen
mot minister Junnila har ingen
praktisk konsekvens

På onsdagen hände någonting i riksdagen som var historiskt. Misstroendeomröstningen mot näringsminister Vilhelm Junnila (Sannf) handlade nämligen inte om någonting han gjort som minister – till det är han fortfarande för färsk – utan mera om honom som person, det vill säga om han överhuvudtaget är lämplig som minister.

I Finland finns det få formella krav på en person som ska bli minister. Det som grundlagen, i sin 22:a paragraf, kräver av ministrarna är rätt så allmänt. Där står det skrivet att ministrarna bör vara kända som hederliga och skickliga finländska medborgare. Det enda som egentligen hindrar en person från att bli minister är om personen begått ett brott.

Den praktiska tolkningen har varit att det ska vara fråga om ett allvarligare brott. I de fall det funnits ministrar som varit dömda för allvarligare brott har det ändå i regel ansetts vara okej om det gått en tid, ett antal år, sedan domen.

Noteras kan att kraven på ministrarna är färre och lägre än de krav som den nya regeringen vill ställa på invandrare som vill ha medborgarskap i Finland. I kraven för en minister står att hen måste vara hederlig, medan en person som söker medborgarskap måste vara klanderfri. Klanderfri förlåter inte alls lika mycket som hederlig.

Man kan visserligen hävda att det åtminstone delvis handlar om semantik, men det ger ändå en signal om att kraven på invandrare är hårdare än kraven på en minister. Och det känns paradoxalt.

Rösterna föll 95-86 för Vilhelm Junnila, vilket innebär att han får fortsätta som näringsminister. Bland Svenska folkpartiets riksdagsledamöter röstade sju mot Junnila och tre blankt. Alla tre ministrar från den svenska riksdagsgruppen, Anna-Maja Henriksson, Anders Adlercreutz och Sandra Bergqvist, röstade mot näringsministern. 

Aldrig tidigare har vi haft en situation där ministrar röstat mot förtroende för en ministerkollega. Sfp har ett grundmurat rykte om sig att vara troget gentemot statsministern. Det hela var givetvis noggrant förankrat hos Petteri Orpo (Saml) och säkert också hos Riikka Purra (Sannf). 

Det är även lätt att konstatera att manövern inte får några praktiska konsekvenser just nu, men man vet inte hur det påverkar dynamiken inom regeringen i framtiden. Knappast i speciellt positiv riktning trots allt.

Samtidigt kan man också notera att oppositionen sov den här gången och missade sin chans att rösta bort en minister man knappast gillar och därtill göra en stark markering.