Brics-länderna alltså Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika träffades i Johannesburg i Sydafrika den här veckan. Den centrala agendan för toppmötet var att försvaga den globala världsordning som upprätthålls av USA och att fungera som en motvikt till G7-länderna.
Brics-gruppen grundades på Rysslands initiativ 2009. Trots att den främsta punkten på deras gemensamma agenda är tydlig och klar så har ändå Brics-länderna svårare att enas om metoderna. Kina anser att det bästa sättet att utöka gruppens inflytande är att ta in flera länder i den. Idag omfattar Brics-ländernas ekonomier 26 procent av världens bruttonationalprodukt.
Det lär finnas ett intresse för att ansluta sig till Brics-gruppen hos auktoritära Saudiarabien och Förenade Arabemiraten men också hos demokratierna Argentina och Indonesien. Enligt uppgifter från Sydafrika skulle man fått in ansökningar från omkring 40 olika länder. Också Ryssland och Sydafrika stöder en utvidgad Brics-grupp.
Indien och Brasilien förhåller sig försiktigare till en utvidgning. Indien oroar sig för att en utvidgning på Kinas villkor skulle göra Kina alltför stark inom gruppen. För Indien är det speciellt viktigt att Brics-länderna är inbördes likvärdiga. Samtidigt inser alla att Kina är ekonomiskt överlägsen redan nu. Dessutom har Indien ett samarbete gällande försvarsmateriel med USA som landet inte vill riskera.
Under den senaste tiden har Brasiliens nyvalde president Lula da Silva talat i positiva ordalag gällande att ta med Argentina, Venezuela, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Fortfarande är ändå Brasilien, precis som Indien, oroade över en världsordning med enbart två starka poler, det vill säga USA och Kina. De skulle rimligtvis hellre se en värld med flera olika poler, maktcentrum och starka ekonomiska centrum. En värld där de, Indien och Brasilien, lättare skulle kunna manövrera åt flera olika håll, på en och samma gång.
De interna diskussionerna om en utvidgning har ändå blottat Brics-gruppens svaghet. Förutom att vara emot den av USA:s satta världsordningen så har det, senast under veckans möte i Sydafrika, blivit uppenbart att man har väldigt lite gemensamt. Det här i varje fall ifråga om statsskick, identitet och målsättningar, sannolikt också på andra punkter.