Coronakrisen har slagit hårt mot hela världsekonomin. Jordbruket och livsmedelskedjan står inför nya och svåra utmaningar. Nu skulle det gälla att dra lärdomar av situationen för att trygga en fungerande matkedja under alla förhållanden.
Ingen kunde på förhand förutse konsekvenserna av coronakrisen. Trots detta kan man inte bortse från att den nya EU-kommissionen under ledning av Ursula von der Leyen till en början agerade rätt tafatt. Jordbrukarna fick inte mycket stöd från Bryssel.
Gröna filer vid gränserna är inte nog. Till all lycka skred andra handlingskraftiga och ansvarskännande instanser inom EU till verket. EU-parlamentets jordbruksutskott tog raskt tyglarna i sin hand medan kommissionen fumlade i mörkret.
Det dröjde till medlet av april innan kommissionen släppte ett första åtgärdspaket för att stärka gårdarnas kassaflöde och likviditet. Paketet skulle framför allt minska den administrativa bördan för producenter och nationella myndigheter.
Lösningen övertygade varken EU-parlamentet eller medlemsländernas jordbruksministrar. De efterlyste snabba och effektiva marknadsåtgärder, men agrarkommissionär Janusz Wojciechowski slog ut med händerna.
Några dagar senare mjuknande Wojciechowski och gick med på att utreda frågan. Kommissionen gav klartecken till stöd för privat lagring av mejeriprodukter och kött. Plötsligt fanns det intresse och pengar.
Parlamentet har konsekvent kört på en linje som stöder jordbruket. Jordbruksutskottet har insett att producenterna behöver arbetsro för att lösa både praktiska och ekonomiska problem i samband med coronakrisen.
Nu är det fel tidpunkt för jordbruksreformer, understryker utskottet. En rapport av den finländska parlamentarikern Elsi Katainen om att senarelägga CAP-reformen till slutet av 2022 antogs raskt av ett enhälligt utskott och går snart vidare till plenum.
Tidtabellen är berättigad eftersom CAP-reformen borde avancera hand i hand med EU:s långtidsbudget. Medlemsländerna har varit allt annan än eniga om långtidsbudgeten och ingen lösning finns inom räckhåll de närmaste två åren.
Så länge läget är mer eller mindre oklart, borde EU-kommissionen bromsa upp sina ambitiösa reformplaner för jordbruket och klimatskyddet. Ursula von der Leyens gröna avtal för ett klimatneutralt EU är berömvärt, men timingen är inte den bästa.
Presentationen av det första konkreta delmålet, livsmedelsstrategin ”Farm to Fork” (från jord till bord), har redan skjutits upp två gånger. Nu planerar kommissionen ett tredje försök den 20 maj.
De europeiska bondeorganisationerna Copa och Cogeca vädjar till kommissionen att skynda långsamt. Det är inte ändamålsenligt att belasta de europeiska bönderna med reformer i dagens situation, säger Copa-ordföranden Joachim Rukwied.
Den konservativa EPP-gruppen i EU-parlamentets jordbruksutskott vill också skjuta på projektet. Det är fel tidpunkt att just nu skärpa reglerna för Europas bönder, understryker EPP-gruppens jordbrukspolitiska talesman Herbert Dorfmann.
Av motsatt åsikt är den föredragande klimatkommissionären Franz Timmermans. Enligt Timmermans har coronakrisen aktualiserat sammanhangen mellan hälsa, livsmedel, leveranskedjor, konsumtion och belastningen av miljö och klimat.
Kommissionen avviker inte från sina planer. Vi kommer att lägga fram ambitiösa mål för en uthållig insats av växtskyddsmedel, inskärpte hälsokommissionär Stella Kyriakides för några dagar sedan.
Det är bra med ambitioner, men det vore mer ändamålsenligt att synkronisera Farm to Fork med tidtabellerna för CAP och långtidsbudgeten så att reformerna bildar ett vettigt helhetspaket. Isolerade punktinsatser gör mer skada än nytta.
Det har visat sig att coronakrisen rent praktiskt försvårar samarbetet mellan EU:s institutioner. Kommunikationen löper trögt eller inte alls. Problemet har redan försenat beredningen av den nya ekoförordningen.
Parlamentets jordbruksutskott har begripit detta och vill därför skjuta upp ekoförordningen med ett år till den första januari 2022. Som orsak anges den mödosamma kommunikationen mellan rådet, parlamentet och kommissionen.
Målsättningar och riktningar för EU:s framtida jordbrukspolitik ska givetvis diskuteras och omsättas i praktiken enligt vettiga principer. Det har både producenter och konsumenter nytta av.
Det vore ändamålsenligt att anpassa jord till bord-förslaget till det förändrade läget under coronakrisen. Den gröna given borde utformas på ett sätt som underlättar produktionen av hälsosamma och goda livsmedel i stället för att förhindra den.
Målet borde vara att samordna CAP, långtidsbudget, ekoförordning och den gröna given till ett vettigt paket som tjänar både finansiering och en uthållig produktion av högklassiga livsmedel i Europa.
Coronakrisen har förhoppningsvis lärt européerna att uppskatta tillgången på kvalitetsmat. Därför borde man ta vara på tillfället att uppmuntra och finslipa produktion, leveranskedjor och tillgängligheten av kvalitetslivsmedel, om möjligt från regionala producenter.
Tyskland tar i slutet av juli över ordförandeskapet efter Kroatien, som har haft en svår sits. Under det tyska ordförandeskapet borde EU-länderna redan börja planera framtidens leveranskedjor som håller måttet under kommande pandemier.