Finland har en rätt unik historia då det gäller att påverka folkhälsan via kostråd. I början av 1970-talet var dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar bland de högsta i världen, speciellt i norra Karelen. Då startades det så kallade Karelen-projektet som kombinerade forskning med rådgivning och fick befolkningen att äta mer hälsosamt.
Resultatet blev att dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar gick ner ordentligt. En framgångshistoria som kanske är en orsak till att officiella kostråd får så stor uppmärksamhet i Finland.
Men det är ändå märkligt vilken uppmärksamhet de nya nationella näringsrekommendationerna fick senaste vecka då de publicerades. För det handlar ju ändå bara om rekommendationer – eller hur?
Jo, så är fallet då det gäller privatpersoners matvanor. Däremot måste nog storköken inom den offentliga sektorn, som producerar runt 380 miljoner matportioner årligen, beakta de nya kostråden. Vilka råvaror de storköken använder har i sin tur inverkan på vårt jordbruk.
De nu publicerade kostråden baserar sig på de gemensamma nordiska näringsrekommendationerna som blev klara 2023. De skall också införas nationellt i de övriga nordiska länderna. Till skillnad från tidigare kostråd har miljöaspekter nu också tagits med. Mycket komprimerat: Du skall rädda klimatet och därför inte äta kött. Men diskussionen i våra grannländer låter helt annorlunda än här i Finland.
I Norge förklarade statssekreteraren för hälsodepartementet redan sommaren 2023 att de norska kostråden enbart ska utgå från hälsoeffekter. Syften med råden är uteslutande hälsa, miljödiskussionen skall skötas annanstans.
I Sverige är de nya kostråden ute på remissrunda som bäst, men i utkastet konstateras att Livsmedelsverket även haft i uppdrag av regeringen att beakta en stärkt försörjningsförmåga och en ökad svensk livsmedelsproduktion.
Danskarna har i sin tur uppdaterat faktaunderlaget för kostråden och inte heller där lyfts miljöaspekterna upp.
I Finland har det däremot inte varit någon diskussion om huruvida det är vettigt att blanda samman kostråd med miljöpolitik. Där kan kritik nog riktas mot regeringen, det hade varit fullt möjligt att göra som i våra grannländer.
Mycket av det som rekommenderas i kostråden kan inte heller odlas i Finland. Den synvinkeln ägnas inte en tanke. Rent textmässigt skrivs det i kostråden dessutom mer om vilken miljöpåverkan de enskilda livsmedlen sägs ha, jämfört med vilken hälsopåverkan de har.
Miljöaspekterna som vägts in kostråden är motsägelsefulla ur den finländska livsmedelsproduktionens synvinkel. I en bilaga till kostråden konstateras bland annat att torvjordarna, inte kor, står för största delen av klimatutsläppen från jordbruket och att vall som foder till nötkreatur kan odlas på områden där spannmål inte klarar sig.
Ändå sägs det i kostråden att konsumtionen av nötkött i vårt land borde minskas rejält av klimatskäl. Samtidigt illustreras kostråden med tallriksmodeller där det alltid ingår ett glas mjölk. Varifrån skall den mjölken komma om man inte skall hålla nötkreatur?
Såsom kostråden nu är formulerade har de tagit rollen som ett miljöpolitiskt instrument för jordbruket. Då borde också beredningen och den politiska debatten kring kostråden föras på ett helt annat plan än i en liten arbetsgrupp på 11 personer där bara en person är sakkunnig inom jordbruk.
Till sist är det nog värt att konstatera att då det gäller de hälsomässiga aspekterna så finns det många viktiga synpunkter i kostråden. Finländarna borde äta mera hälsosamt, bland annat mer grönsaker. Det får vi inte glömma bort.