I måndags släppte Naturresursinstitutet Luke sin uppdaterade prognos som gäller lönsamheten för jordbruken 2022. Prognosen visar det som jordbrukarna själva minsann redan märkt – producentpriserna har visserligen stigit, men kostnaderna ökar i snabbare takt. Slutkontentan blir att gårdarna inte kan räkna med att lönsamheten förbättras i år.
Det finns förstås skillnader, alltid finns det sådana gårdar som det går bättre för och de som sällan kommer över ribban. Och så varierar lönsamheten förstås mellan olika produktionsgrenar. För spannmålsodlingen såg det rätt ljust ut för ett par månader sedan. Skörden var rätt bra och spannmålspriserna höga. Men nu är pristrenden på spannmål nedåtgående, samtidigt som gödsel- och energikostnaderna ännu tycks orka söka sig uppåt.
För spannmålsodlingen är de ekonomiska utsikterna ändå bättre än för husdjursgårdarna. För spannmålsgårdarna förväntas lönsamheten hålla sig på den positiva sidan av nollstrecket, medan Luke förutspår att lönsamhetskoefficienten för husdjursgårdarna är negativ. Verksamheten är förlustbringande.
Det är intressant att pejla siffrorna från lönsamheten i jordbruket mot dagligvaruhandelns motsvarande resultat. Eftersom den största aktören inom dagligvaruhandeln, S-gruppen, inte är ett publikt aktiebolag utan består av många andelslag, vet vi inte exakt hur bra det går för dem ekonomiskt.
Med Kesko som är ett börsbolag är det en annan sak. Det tredje kvartalet i år visade alla tiders bästa resultat. Handeln med livsmedel omsatte 1,6 miljarder inom koncernen under perioden juli-september och rörelseresultatet var rekordhöga 133 miljoner euro.
Intresseorganisationen för dagligvaruhandeln, PTY, har också nyligen släppt färska siffror som gäller handeln med livsmedel under årets tredje kvartal. De siffrorna visar att den euromässiga försäljningen har ökat inom alla produktgrupper, jämfört med samma kvartal för ett år sedan. Värdet på försäljningen av livsmedel och alkoholfria drycker ökade på ett år med 7,4 procent. Samtidigt ökade priserna med 13,1 procent, vilket gör att de fysiska försäljningsvolymerna minskade med 5,1 procent.
Dagligvaruhandeln sålde alltså mindre produkter mängdmässigt, men eftersom priserna ökade kraftigt så ökade ändå de totala försäljningsintäkterna i euro. Som den sista länken i livsmedelskedjan före konsumenten har handeln lättare att slussa kostnaderna vidare, vilket inte jordbrukarna kan göra.
Tittar man lite närmare på hur försäljningen förändrats för olika produkter så ökade till exempel försäljningen av spannmålsprodukter och bröd euromässigt med 8 procent, medan försäljningen minskade mängdmässigt med 4 procent. Äggförsäljningen ökade i sin tur 25 procent euromässigt, medan försäljningen mängdmässigt sjönk med runt 8 procent. Euromässigt ökade försäljningen av kött med närmare 9 procent, medan försäljningen mängdmässigt rasade med ungefär samma siffra, 9 procent. Mest minskade den mängdmässiga försäljningen av nötkött med dryga 15 procent och för griskött med 11 procent.
Ser man på de sålda mängderna är det en sak som speciellt sticker ut – den mängdmässiga försäljningen har minskat i alla produktgrupper. Finländarna köper alltså mindre livsmedel från butiken som helhet. Betyder det då att det pågår en kollektiv bantningskur i landet eller något annat?
Den troliga förklaringen ligger ändå i att coronapandemin nu är förbi och människor återvänder från distansarbete tillbaka till sina fysiska arbetsplatser. De äter med andra ord mer mat på lunchrestauranger än tidigare. Trenden var precis den motsatta våren 2020 då coronan slog till – restauranger var tvungna att stänga och konsumenterna köpte sin mat från butiken. Men restaurangerna använder tyvärr rätt mycket importerade råvaror.
Siffrorna visar på en oroande trend, som gäller speciellt konsumenterna i de lägre inkomstklasserna. Den snabba inflationen gör att de är tvungna att pruta på något och i många fall är maten ett av de första sparobjekten. Ur folkhälsosynvinkel kan det vara negativt om befolkningen minskar på konsumtionen av frukt och grönsaker. Det kan drabba de inhemska trädgårdsprodukterna hårt, eftersom de ofta är av hög kvalitet men något dyrare än importerade varor. Det kan också generellt drabba inhemska livsmedelsprodukter. Det finns ofta en billigare importprodukt, som hittas längst ner på hyllan i butiken.
En viktig fråga är hur handeln kommer att reagera i denna situation, speciellt då det gäller de egna varumärkena, de så kallade private label-produkterna. Konkurrensen är stenhård för de livsmedelstillverkare som vill komma in med sina varor i private label-segmentet. Hittills har en rätt stor andel livsmedelsprodukter ändå varit inhemska i det segmentet. Nu är risken stor för att handeln minskar andelen inhemska råvaror i private label-produkterna för att pressa ner priserna.
En annan sak att hålla ögonen på är hur handeln kommer att prissätta växthusgrönsakerna i vinter. Den inhemska tomatodlingen kommer att sjunka mycket kraftigt. Frågan är hur de tomater som kommer ut på marknaden prissätts. Gör handeln inhemska tomater till lyxprodukter som bara köps av de som överhuvudtaget inte tittar på prislappen, eller hålls priset på en hög men skälig nivå?
Och vilken del av kakan kommer producenterna som har skyhöga produktionskostnader att få? Får de ändå bara en mindre andel, medan handeln tar hand om profiten?