De som har solpaneler installerade på taket märker i det här skedet av året nackdelarna med energiformen. Helt enligt alla naturlagar producerar panelerna denna årstid betydligt mindre än under högsommaren.
Men det börjar faktiskt redan finnas en hel del solpaneler i Finland som tydligt påverkar elproduktionen dagtid. I juli levererades till exempel vanliga soliga dagar en effekt på 350 MW till elnätet, nu i oktober 130 MW mitt på dagen. Det skall jämföras med att effekten för de två kärnreaktorerna i Lovisa är 500 MW per styck. Dessutom så används en stor del av den elektricitet som produceras med solpaneler direkt där den produceras, utan att den matas in i det riksomfattande elnätet.
Mycket har hänt under de senaste åren då det gäller elproduktion med solpaneler i Finland. Troligen har vi ändå bara sett början av utvecklingen.
Jordbrukarna är i en intressant situation. Under detta år har nämligen markägare kontaktats av företag som är intresserade av att arrendera mark för att anlägga solparker. Samtidigt har också jordbrukare själva tagit initiativ till att börja bygga anläggningar med solpaneler sina åkrar.
En stor del av solpanelerna monteras ännu traditionellt på tak. Där har jordbrukarna goda förutsättningar, eftersom det på gårdarna ofta finns stora takytor på maskinhallar och djurstallar. Det var först gårdar med jämn elförbrukning som skaffade solpaneler för att minska elräkningen. Det handlar till exempel om mjölkgårdar där mjölkkylningen alltid kräver en hel del energi. Den el som förbrukas direkt på gården behöver man inte betala överföringsavgift för.
Om elen som produceras används vid produktionsverksamheten på gården så har gårdarna också möjlighet att ansöka om investeringsstöd. Ett problem har här varit att myndigheterna i olika delar av landet har egna tolkningar för när investeringsstöd kan beviljas.
För att få stöd räcker det i vissa delar av landet till exempel att den totala mängden el som förbrukas inom jordbruket på gården är 21.000 kWh årligen. I andra delar andra delar av landet måste elproduktionen och förbrukningen också tidsmässigt passa ihop. Här borde nog myndigheterna se till att lika villkor skall gälla i hela landet.
De mest intressanta framtidsscenarierna handlar ändå om solparker på åkermark. För det första är det lättare att bygga paneler direkt på åkern, jämfört med att anlägga solparker till exempel på skogsmark. Då skogen huggs ner kommer också betydligt fler miljö- och planeringsfrågor upp på bordet.
De paneler som däremot placeras på åkermark kan monteras i metallramar som förankras med skruvpålar ner i jorden. Då panelerna tjänat ut kan anläggningen enkelt tas bort och åkern vid behov tas i odlingsbruk igen.
Som tidigare sades så finns det markägare som i år kontaktats av företag villiga att arrendera åkermark för att anlägga solparker. De arrenden som erbjudits har rört sig från 1.000 euro per hektar och år uppåt. Det handlar ju förstås inte om att arrende erbjuds till gårdens alla åkrar, utan det kan gälla skiften i rätt väderstreck som ligger nära en transformator och en 20 kV elledning så att strömmen kan matas in i elnätet. Arrendetiderna som det talats om är långa, 30-40 år.
Nu befinner sig markägarna i en lite liknande situation som för ett tiotal år sedan då investeringarna i vindkraft tog fart. Plötsligt är det så att en jordbrukare äger en resurs som kan ge en helt annan typ av avkastning än det traditionella jord- och skogsbruket. Om jordbrukaren erbjuds ett arrende på över 1.000 euro per hektar för en åker där det skall anläggas solpaneler så är det definitivt något att undersöka närmare. En sådan avkastning får man inte genom traditionell odling.
Att ge bort åkern på ett så långt arrendekontrakt som 30-40 år borde markägaren kanske vara mer tveksam till. Solpanelerna har idag en teknisk livslängd på närmare 30 år. Men utvecklingen är snabb och det kan bra hända att det är ekonomiskt lönsamt att byta ut panelerna till exempel efter 15-20 år. Det är bättre att göra att kortare arrendeavtal med option om förlängning.
Det finns också jordbrukare som själva tagit initiativ till att bygga solparker, åtminstone i Åboland. I sådana fall kan det löna sig att säkra ett tillräckligt tekniskt kunnande genom samarbete med företag inom branschen. Det är också skäl att i ett tidigt skede förhandla med det bolag som upprätthåller elnätet. Solparker med en effekt på till exempel 2 MW kräver helt andra anslutningar till elnätet än 20 kW på maskinhallstaket.
Finansieringen är förstås en avgörande fråga. Finansieringsstöd finns att söka för upp till 15 procent av kostnaderna via Business Finland. Trots investeringsstödet behövs ändå en hel del pengar och det kan löna sig att försöka hitta andra finansiärer. Solparker borde rimligtvis vara en säker investering, vilket kan göra det enklare att få med externa finansiärer i projektet.
En mycket viktig sak att komma ihåg är samarbete med grannar och andra intressenter i lokalsamhället. Det gäller oavsett om man själv anlägger en solpark, eller arrenderar ut mark till något företag sedan bygger anläggningen. Dels är bra att stämma av med grannarna för att kolla om de också fått erbjudanden om solparker och hur villkoren sett ut för dem. Och så kan en åker som plötsligt täcks med solpaneler väcka många olika känslor hos grannarna. Det är alltid bäst att informera och diskutera på förhand.