Senaste vecka fattade EU-parlamentet ett beslut som med fog har väckt ilska och oro bland finländska skogsägare. Lite förenklat kan man säga att energivirke, enligt beslutet, kan räknas som förnybart endast om dess andel av energiförbrukningen hålls på samma nivå som den varit åren 2017-2022.
Sett ur en finländsk skogsägares synvinkel verkar tankegången absurd. Allt virke i skogen kommer till genom precis samma fotosyntes, oavsett vad EU-parlamentet anser.
Det hela handlade alltså om den tredje versionen av direktivet för förnybar energi, RED III. Som väntat finns det väldigt olika åsikter om hur direktivet skall formuleras. Lika väntat är det väl att den kompromiss som manglades fram då också blir rätt märklig – och strider mot vanligt bondförnuft.
Energivirket skall enligt förslaget delas in i primär och sekundär biomassa. Den primära biomassan omfattar allt virke som går till energianvändning direkt från skogen, det vill säga till exempel hyggesrester, klenvirke och rötvirke. Sekundär biomassa är till exempel rester från skogsindustrins processer.
Största delen av det virke som går till energianvändning i Finland är primär biomassa. För fjärrvärmeanläggningar med effekt över 20 MW är andelen dryga 70 procent. För mindre anläggningar är andelen ännu högre. För att inte tala om användningen i fastigheter där andelen är närmare hundra procent, undantaget är väl pelletspannor.
Det stora problemet med parlamentets beslut är att den primära biomassans andel av den totala energianvändningen i ett land inte skulle få överstiga ett tak som baserar sig på medeltalet för användningen under åren 2017-2022. Den andel som går över får inte räknas som förnybar energi i den nationella statistiken.
Den överstigande delen skulle heller inte kunna få något produktionsstöd. Vilket kan innebära problem för privata skogsägare som hittills har kunnat få så kallat Kemera-stöd, bland annat för vård av ungskog och hopsamling av klenvirke. Kemera-stödet tar slut efter 2023, men tanken är att skogsägarna även i fortsättningen skulle uppmuntras att sköta sin ungskog genom ett liknande program som heter Metka.
Ett stort dilemma är att EU-parlamentet vill öka andelen förnybar energi i EU till 45 procent år 2030, men i samma andetag säger att andelen bioenergi skall ner. Hur det skall gå till i praktiken kan ingen ha en aning om – det går helt enkelt inte.
EU:s syn på bioenergi strider också grovt mot Finlands klimat- och energistrategi för de kommande årtiondena. Enligt den strategin skall stenkol, naturgas och torv till stor del ersättas med bioenergi, i praktiken handlar det just precis om den primära biomassa som EU vill lägga locket på.
Det är ändå värt att komma ihåg att detta bara är EU-parlamentets beslut. Senare i höst kommer de så kallade trilogiförhandlingarna där kommissionen, rådet (alltså medlemsländernas regeringar) och EU-parlamentet skall försöka komma överens. Det finns ännu många möjligheter att påverka förslaget i rätt riktning.
Problemet är bara att så många politiker och tjänstemän i EU:s olika hörn inte förstår hur kretsloppet i en skog fungerar. Om något är förnyelsebart så är det nämligen skogen.