EU-kommissionens gröna giv går vidare, trots en viss fördröjning på grund av covid-19. Målet är ett uthålligt jordbruk som inte belastar klimatet. Det förutsätter att kommissionen äntligen lyckas lösa det rådande dödläget kring gensaxen.
Kommissionen presenterade sin från-jord-till bord-strategi (F2F) i slutet av maj. Målsättningarna fram till 2030 är ambitiösa. Europas jordbrukare förväntas producera mer mat med möjligast uthålliga produktionsinsatser.
Användningen av kemiska bekämpningsmedel ska halveras med hjälp av integrerat växtskydd. Grödorna ska i första hand skyddas med biologiska, fysiska och andra icke-kemiska metoder med låg risk för miljö och hälsa.
Förlusterna via näringsläckage i marken ska minska med minst 50 procent utan att jordarnas fruktbarhet försämras. I praktiken borde användningen av gödselmedel sänkas med minst 20 procent.
Metanutsläppen från djurhållningen ska sänkas. En fjärdedel av jordbruksmarken ska odlas med ekologiska metoder. Målet är ett klimatneutralt jordbruk senast 2050. EU vill bli global föregångare för ett hållbart livsmedelssystem.
Samtidigt förutsätter kommissionen att EU-jordbruket i framtiden producerar goda och hälsosamma livsmedel för en växande befolkning. Livsmedlen ska produceras med möjligast låg belastning av miljö, biodiversitet och jordar.
Det låter som en svår ekvation med tanke på att vårt europeiska klimat ständigt blir ruffigare. På senare år har EU-producenterna fått uppleva flera motgångar. Skördar har gått förlorade på grund av långvarig hetta, torka, häftiga slagregn och växtsjukdomar.
Målen för EU:s gröna giv blir svåra att nå under sådana förutsättningar. Effektivare sorter som kan anpassas till ett förändrat klimat måste tas fram, men de nuvarande metoderna är för långsamma. Växtförädlingen behöver bättre verktyg.
Riktad mutagenes, den så kallade gensaxen, används redan inom växtförädlingen i stora delar av världen. I USA, Kanada, Brasilien, Australien, Argentina, Japan och Israel stannar grödor som förädlas med gensaxen Crispr-Cas utanför reglerna för genteknik.
Den nya EU-kommissionen har signalerat intresse för tekniken, men ett beslut i EU-domstolen ställer hinder. För två år sedan beslöt domstolen att likställa gensaxen med konventionell GMO, en teknologi som utvecklades i slutet av 1980-talet.
GMO tillämpas framför allt inom majs- och sojaodlingen i USA och Sydamerika för att öka skördarna. GMO är en teknik som tillför plantan främmande DNA som framkallar en speciell egenskap, exempelvis resistens mot ett särskilt växtskyddsmedel.
Till skillnad från GMO redigerar gensaxen i existerande DNA utan att tillföra främmande, transgent material. Tekniken kan ur juridisk och praktisk synpunkt jämställas med konventionell förädling men är mycket snabbare.
Dessvärre har EU-domstolen i ett uppmärksammat utslag likställt gensaxen med GMO. Det innebär att alla produkter som förädlas med hjälp av gensaxen måste genomgå tidsödande och dyra prövningar inom EU:s krångliga tillståndsprocess för GMO.
EU har redan hamnat på efterkälken. Detta kan enligt experterna få bisarra konsekvenser, eftersom det är omöjligt att på marknaden identifiera produkter som har förädlats med hjälp av gensaxen.
I Israel är det fritt fram att använda Crispr-Cas inom grönsaksodlingen. Det är fullt möjligt att importera ett parti förändrade israeliska tomater till ett EU-land utan att någon märker det. Det är visserligen olagligt – men går inte att bevisa, påpekar tyska forskare.
Europeiska bioteknikforskare lyfter särskilt den nya genteknikens viktiga roll för ett miljövänligt jordbruk. De anklagar politikerna för att sumpa bort en viktig vetenskaplig komponent och en unik chans att främja ett uthålligt och livskraftigt jordbruk.
Under det finländska EU-ordförandeskapet förra hösten gav medlemsländernas jordbruksministrar kommissionen i uppdrag att utarbeta en rapport om EU:s planer för en reform. Rapporten ska vara klar före slutet av april 2021.
Uppdraget är en lagändring som syftar till att lämna grödor som är jämförbara med konventionell förädling utanför det nuvarande förbudet. Men kvarnarna malar långsamt. Ett beslut kan dröja ända till 2024, förutsatt att EU-institutionerna kan enas i frågan.
Det nuvarande EU-ordförandelandet Tyskland kommer att lyfta fram frågan under hösten. Jordbruksminister Julia Klöckner har reagerat på forskarnas upprop och lovar att pressa på kommissionen.
När det gäller coronavirus lyssnar politikerna lyhört på vetenskapen. Varför är detta inte fallet inom växtförädlingen, som är i nyckelställning då EU ska sänka insatsen av växtskyddsmedel? frågar sig Klöckner.
Ingen kan ännu förutse utgången. Genteknik har blivit en emotionell fråga där åsikterna inom befolkningen är svårt splittrade. Miljöorganisationer och aktivister har beredskap att med kort varsel ställa sig på barrikaderna.
Detta är svårt att förstå, eftersom gensaxen skulle ”demokratisera” växtförädlingen, som långt är koncentrerad till de stora multinationella koncernerna. Gensaxen skulle ge mindre laboratorier i fler länder en chans att förädla lokala sorter inom sina regioner.
Myndigheter och forskare är i stort sätt eniga om att gensaxen inte är farligare för miljön eller den mänskliga hälsan än konventionell odling. Nu skulle det gälla att förankra budskapet hos den stora allmänheten.