Jordbruk Skogsbruk Opinion

Ledaren:
Det där med att såga av
grenen man sitter på

Undervisnings- och kulturministeriet har föreslagit en ändring av beräkningsgrunderna för finansieringen av yrkesutbildningen. I förslaget har kostnadskoefficienterna för olika examina justerats och det här skulle också drabba naturbruksutbildningarna från och med 2022.

Exakt hur nedskärningen skulle slå ut över de olika naturbruksutbildningsenheterna i vårt land är fortfarande oklart, men inom branschen bedömer man att det handlar om ungefär 200.000 euro per enhet.

Nedskärningen ifråga förbereddes uppenbarligen redan ifjol, men inom regeringspartierna hittade man inte politiskt samförstånd för den då varpå den avstyrdes. Nu ser det däremot ut att finnas större stöd för nedskärningen. SLC har lämnat in utlåtande i behandlingen och likaså utbildningsanordnarna Axxell och Svenska Österbottens förbund SÖFUK.

Mindre resurser till lantbruksutbildningarna går stick i stäv med att vi ska kunna utveckla de gröna näringarna, en utveckling som just nu är högaktuell. Enbart med högkvalitativ utbildning kan nämligen jord- och skogsbruket möta samtidens behov och krav. Behoven kan sammanfattas i att producera mat till en växande befolkning med mindre resurser.

Och kraven på våra näringar blir igen allt fler och ställs nuförtiden också av människor som nödvändigtvis inte jobbar inom livsmedelskedjan eller ens känner till hur livsmedelsproduktion fungerar. Kraven handlar ofta om att vi bör minska våra utsläpp av växthusgaser, att vi bör bidra till kolbindning – någonting enbart de gröna näringarna som bransch ens klarar av att göra på naturlig väg – samt att vår livsmedelsproduktion bör bli hållbarare överlag.

Här finns hos allmänheten förhoppningar om ekologisk, social samt ekonomisk hållbarhet och givetvis ser det hela aningen olika ut beroende på vem man talar med eller var i vårt land man befinner sig. Gemensamt för alla krav är ändå att de kostar och tenderar att belasta lönsamheten för minst ett eller rent av flera led i livsmedelskedjan.

Ska vi nu dra mattan under fötterna på oss själva då det gäller ett av de viktigaste verktygen vi har för att hantera förändringar, utveckling och nya utmaningar?

Det som också är speciellt med just jord- och skogsbruksutbildning jämfört med andra utbildningar är att den är tämligen resurskrävande. Den kräver utrymmen, ofta rätt skrymmande, men förstås också ändamålsenliga.

Den kräver åkrar och skogar som kan användas, ibland också lantbrukets husdjur. Den kräver i regel många olika kostsamma maskiner. Och så kräver den ofta kost och logi för de studerande.

Det här är enbart faktorer som jord- och skogsbruksutbildning kräver utöver annan mer teoretisk utbildning eller för den delen yrkesutbildningar som klarar sig med mindre och enklare utrymmen.

Att skära i utbildning är som att såga av den gren man sitter på, men kanske ändå aningen långsammare. Effekterna märks nödvändigtvis inte av i dag utan senare. Och ser man det hela i en bildlig bemärkelse så sågar man, med den här typens nedskärningar, av grenen som de gröna näringarna som helhet sitter på.

Att skära i utbildning, forskning, utveckling och innovation är som att ta ett lån av framtiden utan att bry sig om att betala tillbaka.

Vi får hoppas att det här förslaget avstyrs och framför allt att det inte blir en trend i budgetarbetet, eller då regeringspartier ska komma överens, att det är just utbildningssektorn som får ta smällen. Som vi vet har det skett tidigare under de senaste åren, men man trodde ändå på något sätt att det inte skulle ske i en regering med den aktuella sammansättningen.

Ett litet och förhållandevis perifert land som Finland, där kostnaderna för arbetskraft dessutom är bland de högsta i världen, har helt enkelt inte råd med att skära i utbildning alltför ofta.