Opinion

Ledaren:
De finländska skogarnas
kolbindning minskade radikalt

Plötsligt har vi nu fått ta del av nya siffror om skogens kolbindning. En minskande tillväxt och omfattande avverkningar har gjort att skogarnas kolbindning avtagit. Samtidigt har hela markanvändningssektorn gått från att vara kolsänka till utsläppskälla i LULUCF-beräkningarna.

För 2021 visar beräkningarna nu på att sektorn nu står för koldioxidutsläpp på 2,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter medan den ännu föregående år, 2020, var en kolsänka god för 17 miljoner ton. I LULUCF-beräkningarna räknas skogen, trävarorna, jordbruket och förändringar i markanvändningen till markanvändningssektorn.

Trots den minskade tillväxten så binder skogarna fortfarande kol, men mängderna är mindre jämfört med tidigare. Så sent som 2020 beräknades Finlands skogar binda 28 miljoner ton. Ifjol, 2021, band skogarna ändå enbart 6,7 miljoner ton. Enligt Naturresursinstitutet Luke är siffrorna inte helt jämförbara eftersom 2020 års siffror baserar sig på antagandet att skogarna tillväxt skulle öka.

Enligt den senaste nationella skogstaxeringen har skogarnas årliga tillväxt i Finland minskat från 108 miljoner kubikmeter till 103 miljoner kubikmeter. I landets nordligaste delar står skogarna för utsläpp uttryckligen på grund av de utsläpp som kommer från markbottnet. När man tittar på LULUCF-beräkningarnas övriga delar så kan man konstatera att träprodukterna till och med binder mera kol än föregående år. Från 1,3 miljoner ton till 3,1 miljoner ton.

2021 var odlingsmarkens utsläpp 8,3 miljoner ton och jordbrukets utsläpp 6,4 miljoner ton. Fjolårets dåliga skörd minskade på jordbrukets utsläpp en aning från föregående år.

Mätning av kolbindning är överhuvudtaget ett rätt så nytt fenomen. Man kan fråga sig om vi inom den här forskningen fortfarande har tillräcklig säkerhet för att dra långtgående slutsatser om skogarnas funktion som kolsänkor, i vilken som helst riktning. Dessutom handlar det om ett i allra högsta grad kalkylmässigt tillvägagångssätt där kalkylens utgång främst beror på vad man väljer att beakta i den. Olika beräkningar beaktar som vi vet olika saker, vissa med bättre motiveringar än andra.

Den springande punkten i den här förändringen mellan 2020 och 2021 är alltså att de finländska skogarnas tillväxt avtagit. Det finns ingen orsak till att tvivla på att det skulle vara så här. Tillväxten är betydligt lättare att beräkna och det har vi också lång erfarenhet av här i Finland.

Och det hela understryker därmed det faktum att tillväxten behövs också för kolbindningen. Enbart en växande skog binder kol. När man tänker på hur skogen fungerar och växer, hela vägen ner till de enskilda träden, så är det inte svårt att förstå att så här är fallet. Ur ett praktiskt perspektiv är det svårt att tänka sig att någonting som växer i naturen här i Finland kan binda mer kol på årsnivå än en gran i åldern 40-50 år.

Tidigare har den kolsänka som den finländska skogen utgjort kompenserat för den övriga markanvändningssektorns utsläpp. Just nu, med andra ord för 2021, räckte det inte till. Här spelar förstås också mer tillfälliga faktorer in, men likväl är det oroväckande. Skogarna har varit och är i många bemärkelser Finlands lungor.