Sedan årsskiftet har det blåst ordentligt kring de finländska skogarna. Den första vindvarningen kom i mitten av januari då Naturresursinstitutet Luke meddelade att de finska skogarna inte längre är kolsänkor, utan nettoutsläppare. Miljösidan reagerade snabbt med att konstatera att nu måste avverkningarna ner för att Finland skall klara de målsättningar om kolneutralitet fram till 2035 som finns inskrivet i klimatlagen.
Denna vecka tog debatten ny fart då en rad betydande organisationer inom sektorn – bland andra SLC, MTK, Bioenergia och Finlands Sågindustri – i ett ställningstagande krävde att målet för koldioxidneutralitet måste flyttas framåt. I en artikel i Helsingin Sanomat anslöt sig Paula Lehtomäki som är vd för Skogsindustriförbundet till debatten och sade att de politiska beslutsfattarna nu borde bedöma målsättningarna för koldioxidneutralitet på nytt.
Enligt klimatlagen borde målen för lagen utvärderas 2025. Det är nu. De ställningstaganden som skogssektorns aktörer kommit ut med har med andra ord precis rätt timing.
Det är nämligen många saker som ändrats sedan den förra regeringen beredde och godkände klimatlagen. De geopolitiska kriserna gör att frågor kring beredskap och självförsörjning inom energisektorn blivit allt mer aktuella. Slopad virkesimport från Ryssland påverkar också läget.
Den stora frågan handlar ändå om skogarna och deras förmåga att binda kol. Framförallt är frågan om det är vettigt att försöka lösa klimatproblemen genom att minska användningen av förnyelsebara resurser, istället för att få ner användningen av fossila råvaror. Det som kanske verkade vettigt då lagen stiftades är det inte längre.
Åldersstrukturen i våra skogar ändrar kontinuerligt. Då trädbestånden blir äldre minskar tillväxten och därmed kolsänkorna. Samtidigt har klimatet blivit varmare, vilket gör att de biologiska processerna nere i marken i skogen har blivit aktivare. Det gör att skogsmarken nu avger mer koldioxid än tidigare. Det är inget som skogsägarna kan påverka i någon större omfattning.
Om avverkningarna minskas hos oss flyttar de utomlands – det finns ändå en global efterfrågan på papper, kartong och sågvirke. Och den finländska ekonomin lider.
Det finns alltså många argument som talar för att skogarnas kolsänkor borde få en annan roll i Finlands klimatpolitik. Större fokus måste sättas på att minska utsläpp från fossila källor. Tidtabellen för Finlands klimatneutralitet måste ses över. Det är helt enkelt orealistiskt att Finland skulle kunna vara koldioxidneutralt 2035. Det är bara tio år dit.
Det har börjat blåsa kring klimatfrågorna också i regeringen. Såväl Sannfinländarna som Kristdemokraterna har ifrågasatt tidtabellen i klimatlagen. Men det är inte speciellt klokt att under denna regeringsperiod försöka tvinga fram lagändringar. Nu är det istället hög tid att utvärdera hur klimatmålsättningarna borde se ut, baserat på de senaste forskningsresultaten och läget i verksamhetsmiljön. Så får nästa regering formulera nya målsättningar.