Flodpärlmusslan har goda chanser att överleva som art. Resultaten vid Jyväskylä universitets forskningsanläggning i Konnevesi är lovande. Här föds årligen nästan 20.000 små musslor. Av dem som planteras ut i naturen överlever de flesta.
– I Nordeuropa kan den starkt hotade flodpärlmusslan överleva därför att här sannolikt kommer att finnas vattendrag med lämplig temperatur, trots klimatuppvärmningen, bedömer professor Jouni Taskinen vid Jyväskylä universitet.
Sedan nio år jobbar han och några till vid forskningsanläggningen i Konnevesi aktivt för att hålla flodpärlmusslan vid liv.
Vi skriver den 14 februari, den internationella vändagen. Flodpärlmusslans vänner vid Jyväskylä universitet har bakom sig årets bästa vecka: inte mindre än cirka 5.000 musselyngel har lossnat från sina värdfiskar i bassängerna vid forskningsanläggningen i Konnevesi, cirka 70 kilometer nordost om Jyväskylä.
– De första lösgjorde sig redan i mitten av januari. Till en början var de av dålig kvalitet, med små chanser att vidareutvecklas. Men nu har vi fått kurant vara, berättar Jouni Taskinen som basar för projektet LIFE Revives som startade 2021.
Några dagar senare håvar forskarteamet upp ytterligare 6.000 musselyngel.
– Därmed har cirka 14.000 millimeterstora flodpärlmusslor lämnat sina värdfiskar i årets första skörd, summerar Henri Nummela, tekniskt biträde på Konnevesianläggningen.
Han leder teamet på tre personer som jobbar med musslorna.
Teamet, som sommartid sysselsätter ytterligare två personer, räknar med att i mitten av mars få ytterligare cirka 3.500 små musslor och i månadsskiftet maj-juni knappt 2.000.
Parasiterar på laxfiskar
De musslor som nu fötts är resultatet av att deras mammor fått i sig spermier som deras pappor släppt ut i vattnet på sommaren.
De befruktade äggen utvecklades till glochidielarver som mammorna släppte ut några månader senare och som sedan fastnade i gälarna på en lax eller öring där de utvecklades till en halv millimeter stora musselyngel.
– Ingen annan fisk kan vara värd för flodpärlmusslan. För vissa populationer duger endast laxen, upplyser Jouni Taskinen.
Vid forskningsanläggningen i Konnevesi simmar 293 öringar och 124 laxar i egna bassänger.
De 391 musslor som lånats från 10 olika vattendrag runtom i Finland finns i lika många bassänger à 150 liter vatten. På botten har de 70 liter grus och där står musslorna på sitt enda ben, grävmuskeln, med uppgift att fortplanta sig.
Började för nio år sedan
Operationen att rädda flodpärlmusslan startade redan år 2016. Då talades det inte mycket om blötdjuret.
Något av kändisstatus fick det senaste sommar när skogsmaskiner massakrerade flodpärlmusslor i stora mängder vid skogsbolaget Stora Ensos avverkningar vid ån Hukkajoki i Suomussalmi.
Jouni Taskinen, som är professor i hydrobiologi och akvatisk parasitologi, säger skämtsamt att det är hans fel att allt började.
– NTM-centralen kontaktade mig då bestånden av flodpärlmussla i Esse å och Svartån i Karis konstaterades hotade.
Musslorna var gamla och förökade sig inte längre. Ett antal från Svartån fördes till forskningsanläggningen i Konnevesi.
Under det andra året hittade forskarna glochidielarver som fästes på öringar och blev till yngel som senare planterades ut i sin hemå.
Föder upp och restaurerar
Det ena gav det andra, och då projektet LIFE Revives startade 2021 utsågs Jouni Taskinen att leda det.
LIFE Revives syftar till att förbättra det ekologiska tillståndet för flodpärlmusslan i Finland, Sverige och Estland. Det handlar inte bara om att föda upp flodpärlmusslor och plantera ut dem, utan också om att iståndsätta vattendrag där de lever.
Bland annat industrialiseringen, med uppdämda älvar för kraftverk, har gjort livet svårt för blötdjuret som levat i nordeuropeiska vattendrag ett par miljoner år. Värdfiskarna kan inte längre vandra som förr.
Dessutom har jord- och skogsbruket samt industrin förorenat vattendragen och gjort att deras bottnar slammat igen.
Projektet har en budget på 16 miljoner euro. Av detta svarar EU-kommissionen för 60 procent. Resten kommer från WWF Finland, NTM-centralen, några stiftelser och Jyväskylä universitet.
Resultaten av projektet kan komma även andra länder till godo. Jouni Taskinen säger att de barnträdgårdar, alltså platser som garanterar att vattnet strömmar i bottengruset, som utvecklats för att hålla ynglen vid liv är en tänkbar exportprodukt.
En annan kan vara en metod för att fastställa musslans kondition. Ju lättare den låter sig öppnas, desto sämre mår den.
Utplantering redan första året
Nytt för i år är att februarimusslorna eventuellt planteras ut i sitt hemvatten redan i sommar. Men först ska de växa till sig i Konnevesi.
Hemvattnet är i det här fallet Pinsiön-Matalusjoki i Birkaland, en å som via sjön Kulovesi, förenas med Kumo älv som rinner ut i Bottenhavet i trakten av Björneborg.
Enligt Jouni Taskinen blir det första gången flodpärlmusslor planteras ut fritt i ett vattendrag. Tidigare har de levat de första åren i gruslådor som placerats i vattnet därifrån deras föräldrar lånats.
– Tidtabellen hänger på om restaureringen av ån blir klar i tid. Sannolikt får utplanteringen vänta till följande sommar eller sommaren därpå, säger Taskinen.
Han ser den eventuella väntan delvis som en fördel. Då får musslorna växa till sig och har bättre förutsättningar att överleva i naturen.
– Men vi har inte kapacitet att hålla stora mängder i lager, säger professorn och drar sig till minnes den sommar man satt med 125.000 yngel. Bland annat i hinkar.
LIFE Revives pågår fram till den sista augusti 2027. Enligt Jouni Taskinen kan projektet inte förlängas.
– Men målsättningen är att på nåt sätt fortsätta jobba till förmån för flodpärlmusslan. Möjligen genom ett nytt projekt.
Flodpärlmusslan ”i ett musselskal”
• Flodpärlmusslan Margaritifera margaritifera (pärlbärare) är den enda pärlbärande musslan i Finland.
• Flodpärlmusslan är brunsvart, hård och svår att upptäcka.
• Den kan bli upp till 16 centimeter lång, men sällan över 13 cm.
• Av djurarterna i Finland lever flodpärlmusslan längst. Den kan bli över 200 år. Världens äldsta kända flodpärlmussla var 280 år.
• Könsmogen blir den vid 20 års ålder.
• Endast 1 av 2.000-3.000 musslor har en pärla. Pärlan kan bildas om ett sandkorn kommer innanför skalet. Då börjar musslan producera pärlemor runt det.
• Flodpärlmusslan har i Nordeuropa funnits i strömmande vattendrag med grusbotten allt sedan istiden.
• Ännu i början av 1900-talet fanns flera än 200 älvar och åar med flodpärlmusslor i Finland. Idag är de endast 150, de allra flesta i norra Finland, men musslan lever även i Esse å, Lappfjärds å, bägge i södra Östertbotten och i Svartån i Karis.
• I Europa finns totalt 1.600 kända vattendrag med flodpärlmusslor. Av dessa ligger drygt 600 i Sverige, fler än i något annat europeiskt land.
• Flodpärlmusslan renar vattnet genom att filtrera det då den upptar näring. Där den förekommer mår naturen i allmänhet bra.
• Flodpärlmusslan har minskat kraftigt på grund av pärlfiske, förorenade och övergödda vattendrag samt uppdämningar som förhindrat värdfiskarna lax och öring att vandra i vattendragen.
• Flodpärlmusslan fridlystes 1955 som första ryggradslösa djur i Finland. I Sverige förbjöds fisket så sent som 1994.
• Miljöministeriet föreslog i mitten av januari att ersättningarna för att döda fridlysta djur höjs. Om förordningen godkänns stiger priset på en flodpärlmussla från 589 till 1.469 euro.
Källor: Forststyrelsen, WWF m.fl.
Ett begärligt byte men med knalt ekonomiskt resultat
Under några hundra år fiskades flodpärlmusslan intensivt i Sverige, också i den östra rikshalvan Finland, i tron att det var ett sätt att tälja guld.
Söker man information om flodpärlmusslan på nätet dyker kung Gustav Vasa (1496-1560) upp som gubben i lådan. Ur Länsstyrelsens i Norrbottens län rapportserie 1/1995 (en musselinformationens pärla) framgår att flodpärlmusslor fiskades för pärlornas skull i Sverige och framför allt i Finland åtminstone från början av 1500-talet.
Det blev inte många pärlor. Men Gustav Vasa blev ändå allvarligt intresserad. Enligt rapporten befallde han år 1544 två medhjälpare att ha uppsikt över handeln med flodpärlmusslor i Väster- och Österbotten.
Borgare i Stockholm fick order om att leta efter pärlor i Norrland och Österbotten. Pärlorna skulle skickas till kungen personligen. Dåtida aristokratiskt mode krävde mycket pärlor både för damer och herrar.
I början av 1600-talet påbjöd Karl IX att man skulle leta efter pärlor i norrlandsälvarna. Alla bönder skulle, via en fogde, leverera 100 oöppnade musslor till huvudstaden där de öppnades.
År 1691 gjordes pärlfisket till ett kungligt privilegium som gällde också i Finland och Baltikum. Men pärlfisket var i huvudsak olönsamt. Fångsten var minst sagt slumpmässig, och 1723 upphävde riksdagen det statliga privilegiet.
Pärlfiske var dock tillåtet fram till 1994 då Sverige fridlyste flodpärlmusslan. I Finland fridlystes den redan 1955.
