LF skrev här på ledarplats för två veckor sedan om Lidls initiativ att sänka konsumentpriserna på ungefär var nionde produkt i sitt sortiment. Lidl vill profilera sig som den billiga matbutiken i Finland och därmed återskapa den sinnebild som fanns hos konsumenten när man i tiderna lanserade sig på marknaden här. Bland annat S-kedjans billighetskampanjer under de senaste åren har gjort den här sinnebilden grumligare.
I förra veckan meddelade igen S-kedjan att man kommer att svara på Lidls prissänkningar. Nu råder det med andra ord ett slags priskrig inom dagligvaruhandeln i Finland.
Det är fortfarande oklart hur Kesko kommer att reagera på det här. I medierna i förra veckan var ändå en representant för Kesko tydlig med att när man sänker marginalerna hos en aktör så får det ohjälpligen återverkningar hos alla aktörer i livsmedelskedjan. Det här förstår inte bara Kesko utan alla med minsta insyn i livsmedelskedjan.
Lidl öppnande spelet och nu har S-kedjan som sagt meddelat att de går med i det, snart kommer de då med egna prissänkningar. Ingen vet ännu hur det hela slutar, men risken är överhängande att det är bonden som står där med Svarte Petter på hand när dammet väl lagt sig.
Vi vet redan från tidigare att just producentledet är särskilt utsatt i livsmedelskedjan. Därför är det nu av största vikt att se till att bonden inte hamnar i skottlinjen när priskriget fortgår.
De stora drakarna inom dagligvaruhandeln har rejäla marginaler och omfattande reserver att ta till. Bonden åtnjuter inte samma förmån och kan helt enkelt inte göra förlust i ett antal år medan man hoppas på bättre avkastning.
Det är helt klart att S-kedjan kommer att göra sitt yttersta för att vinna priskriget mot Lidl och gärna skulle de helt och hållet slippa Lidls närvaro på den finländska dagligvarumarknaden. I den terrorbalans som råder mellan S-kedjan och Kesko är nämligen Lidl ständigt och tar för sig allt mer av just S-kedjans naturliga planhalva.
Livsmedelsombudsmannen Olli Wikberg har som sitt uttryckliga uppdrag att följa med och övervaka livsmedelskedjans funktion och ingripa i oegentligheter. Med dagligvaruhandelns kapprustning i åtanke finns det starka skäl att anta att det annalkande priskriget leder till kraftiga oegentligheter.
Livsmedelsombudsmannen och dess byrå har allt sedan den grundades hållit en oroväckande låg profil. Kanske söker byrån och även Wikberg sin naturliga funktion, roll och arbetssätt då det gäller att övervaka livsmedelskedjans funktion? Det är i viss mån förståeligt.
Men då det kommer till att ingripa mot direkta oegentligheter så har nästan allt sådant lyst med sin frånvaro. Nu är det minst sagt hög tid att agera. Speciellt i det rådande läget bör livsmedelsombudsmannen göra sitt yttersta för att skapa en bättre balans i livsmedelskedjan, det aviserade priskriget kan nämligen leda till det diametralt motsatta.