Plast är ett modernt material som numera används praktiskt taget överallt. Utan plast skulle samhället stanna. Men plast har också negativa konsekvenser för miljön, antagligen mer än vi hittills har varit medvetna om.
Det är förstås inte plastens fel. Plast är ett lätt, billigt och mångsidigt material som passar de flesta ändamål. En onyanserad ”plast-bashing” är inte rätt sätt att angripa problemet. Det är avfallshanteringen som inte hänger med.
Det senaste året har plast i miljön fått stor uppmärksamhet i medierna. Forskarna hittar mikroplast i dricksvatten, i livsmedel och på åkrar där maten produceras. Det förefaller som om hela näringskedjan skulle vara infekterad av plast.
Plast är ett praktiskt förpackningsmaterial. Inom livsmedelshandeln bygger logistiken på lätta och ekonomiska plastförpackningar. Inslagna i plast kan produkterna lagras, transporteras och plockas från butikshyllorna direkt i kundvagnen.
Nackdelen är det avfall som uppstår av alla använda förpackningar. I motsats till kartong bryts plasten ned mycket långsamt. Om plastavfallet inte samlas ihop och förstörs, hamnar det i naturen.
Den mesta plasten som ligger och skräpar längs stränderna är så kallad makroplast. Det är fråga om flaskor, burkar. kärl och större plastdelar. Makroplasten bryts med tiden ned i mindre bitar. Då uppstår mikroplast, som i dag dominerar debatten.
Mikroplast är per definition plastpartiklar i storlek från en mikrometer (0,001 mm) upp till 5 mm. Ännu mindre partiklar faller under benämningen nanoplast. Forskarna vet ännu rätt litet om hur nanoplastpartiklar påverkar naturliga organismer.
De små nanopartiklarna kan passera genom cellmembraner och tränga in i levande organismer. Forskningsresultat tyder på att partiklarna kan transporteras via alger och plankton till fiskar, så att de hamnar i näringskedjan.
Små plastpartiklar härstammar mestadels från trafiken, industrin och hushållen och spolas vidare via tätorternas avloppssystem. Därifrån kan partiklarna hamna på åkrarna med avloppsslam från reningsverken.
Forskarna är ännu oeniga om mikroplastens inverkan på den mänskliga hälsan. En studie uppges ha påvisat mikroplast i människors avföring och finländska forskare har till och med funnit mikroplast i luften i den åboländska skärgården.
Trots bristen på entydiga bevis för mikroplastens skadlighet för hälsan, borde den definitivt inte hamna i naturen. Därför är det allt skäl att fästa uppmärksamhet på problemet. EU börjar med att förbjuda sugrör, plasttallrikar och engångsbestick.
Det kan vid första påseendet förefalla som en populistisk eller rentav löjlig handling. Den globala nedskräpningen minskar inte av att EU förbjuder sugrör av plast. Å andra sidan är förbudet trots allt ett sätt att fästa uppmärksamhet på problemet.
Det kan stämma att de stora plasthögarna samlas i andra delar av världen. Kuster och floder i utvecklingsländerna är värst belastade av plastskräp. Men det är också ett faktum att EU ännu skickar plastavfall till Sydostasien, en tvivelaktig export.
Det är glädjande att Finland går i täten med teknik för hanteringen av plastavfall. Hos oss har diskussionen om cirkulation och förnybara material startat tidigt och debatten är livligare än i de flesta andra EU-länder.
En arbetsgrupp inom miljöministeriet släppte under hösten en färdplan som beskriver vägen mot en ny och hållbar plastekonomi. De viktigaste målen är att minska användningen av plast, effektivera cirkulationen och utveckla ersättande biomaterial.
Färdplanen är den första i sitt slag och ger goda chanser för Finland att bli vägvisare på området. Andra länder har också börjat följa det finländska exemplet med egna program för att minska plastens skadeverkningar.
Planen föreslår avtal med städer och festarrangörer för att minska nedskräpning och onödig användning av plast. Det gäller särskilt engångsförpackningar och plast som förpackningsmaterial.
Insatsen av plastmaterial ska också sänkas inom byggnadsindustrin, där plast används i stor utsträckning. För jordbruket och trädgårdsskötseln ska nya biobaserade och biologiskt nedbrytbara täckmaterial utvecklas.
Det går inte i en handvändning att ställa om industri- och konsumtionssamhället från plast till miljövänligare material, men många lovande teknologier har redan funnit vägen ut på marknaden och efterfrågan stiger ständigt.
Förutsättningen för en lyckad introduktion är priset. Plast är ett billigt material. Om de nya och miljövänliga materialen ska ha en chans ute i världen, måste förpackningarna marknadsföras till konkurrenskraftiga priser.
Finländska företag har utvecklat innovativa processer för framställning av biomaterial och har samtidigt tillgång till förnybara råvaror. Som exempel kan nämnas nedbrytbara förpackningar av cellulosabaserade material och träflis.
I Finland har man dessutom nått långt med avancerade teknologier för insamling, behandling och återanvändning av plastavfall. Intresset för sådana lösningar bör vara stort, både på hemmamarknaden och globalt.
Det andra halvåret 2019 tar Finland igen över EU:s roterande ordförandeskap. Det är en utmärkt chans att ta upp plastproblemet på högsta politiska nivå och samtidigt lyfta fram de finländska teknologisatsningarna för en större publik.