År 2020 går till historien som året då hela världen omskakades av coronaviruset. Men pandemin bidrog också till ett ökat stöd för inhemsk matproduktion, sa ÖSP:s ordförande Tomas Långgård i sitt välkomsttal på höstmötet i tisdags.
– En större förståelse och ett bredare samhällsstöd för matproduktionen är något som är värdefullt för oss som arbetar längst ner i livsmedelskedjan. Också det faktum att konsumenternas förtroende för inhemska livsmedel har förstärkts under coronaviruskrisen är positivt.
Tomas Långgård, ordförande för ÖSP inledde förbundets höstmöte med att behandla det exceptionella verksamhetsåret 2020 som nu lider mot sitt slut. Ett år som många kommer minnas som året när allmänheten hamstrade mat och köttdiskarna gapade tomma i våras.
– Trots att det här kan uppfattas som överdrivet visar det ändå tydligt vad som är viktigt då en kris slår till. Vi har länge betonat hur viktigt det är att upprätthålla en egen livsmedelsproduktion och att vara självförsörjande på centrala råvaror och livsmedel.
– Våra kritiker, ofta extremgröna, tystnade åtminstone för stunden i sin kritik mot producenterna. Påhoppen berör i regel allt från miljöbelastning, klimatförändring och djurskyddsfrågor. Men som alltid är minnet alltför kort, säger Långgård.
Berättigade till högre pris
Trots en pågående pandemi har priserna på jordbrukets produkter inte förändrats märkbart i positiv riktning. Det gäller spannmålspriser, producentpriset på mjölk och grönsakspriserna samt den ekologiska odlingens produkter.
– Våra erkänt rena, kvalitativa, spårbara och trygga livsmedel borde rimligtvis vara berättigade till ett litet högre pris än motsvarande importprodukter, men så är inte fallet i dag. Samtidigt har handeln i allt större utsträckning börjat ställa egna krav på produktionen, krav som går längre än vad lagstiftningen fodrar, utan att för den delen vara villiga att betala nåt mer för det.
– Faktum är att livsmedelskedjan helt och hållet styrs av ett par tre dominanta handelskedjor som dessutom under krisen ytterligare skärpt sitt grepp. Behovet av en reglering av livsmedelshandeln är större än någonsin, menar Långgård.
ÖSP:s ordförande konstaterade också att skogsbruket – förutom stormar – på senare tid varit utsatt för attacker. Från EU hotas i kommissionens biodiversitetsstategi med nya omfattande krav på fredning av skog. Finlands landyta som består till 75 procent av skog skulle drabbas hårt om planerna förverkligas, konstaterar han.
Samtidigt på hemmaplan uppviglas ett motstånd mot kalavverkningar.
– Våra skogsbruksmetoder behöver och tål säkert att utvärderas och det sker också kontinuerligt. Frågan är ändå om inte medierna ger onödigt stort utrymme åt alla möjliga förståsigpåare. Ena dagen har det bästa svampstället som försvunnit och andra dagen är det skogsfågelstammen som hotas.
Huvudlös kritik mot slutavverkningar
Långgård anser att det ena efter det andra huvudlösa argumentet lyfts fram i kritik mot slutavverkningar genom kalhyggen. Det argument som används allra mest är att skogen ska låtas växa ifred så att inte kolbindningen minskar.
– Och det är ju just det som händer i gammelskog, tillväxten avtar och förruttnelseprocessen tilltar, vilket leder till att kolbindningen minskar. Däremot kan lagringen av kol fortsätta, ofta i hundra år till efter en slutavverkning i timret som används i byggande, säger han.
Att förnya skogen genom luckhuggning, som ofta lyfts fram, är både dyrt och leder ofta till stora skador på beståndet som lämnar kvar, samtidigt som tillväxten hela tiden avtar i kvarvarande bestånd.
– Folk måste inse att ”låta skogen växa ifred” har ett mycket högt pris. Med rätt skötsel i rätt tid, utfört på ett ansvarsfullt sätt, förvaltar vi vår skog på bästa sätt både sett ur privatekonomisk, miljömässig och hållbar synvinkel.
Långgård tog också upp det gissel som näringen och producenterna har med fridlysta djur- och fågelarter. Ett typexempel på hur rättslösa producenter är kom när en varg dödat cirka 150 får i Björköby.
Också de kraftigt ökande populationerna av tranor, gäss, svanar och skarv ställer ställvis till med stora förtret och innebär ökade risker med spridning av bland annat salmonella i produktionen.
– Våra myndigheters styvnackade inställning till möjlighet att vidta åtgärder mot de här problemen är en orimlighet som vi måste få bukt med, menar han.
Arbetar på bred front
I sitt tal lyfte han också upp att Finland lyckades väl i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget. Han konstaterade samtidigt att den nya jordbrukspolitiken kommer att kräva större satsningar på klimat och miljö – en så kallad grön arkitektur.
– En avsevärd del av gårdsstödet ska avsättas för det här ändamålet, en del frivilliga åtgärder och en del obligatoriska. Det är långt i den nationella beredningen som åtgärderna formas. För oss är det viktigt att åtgärderna blir effektiva, enkla, praktiskt genomförbara och till möjligast låga kostnader.
– Allt annat är bort från näringens intäkter. Det är också viktigt att miljö- och klimatåtgärderna i direkta stödet inte urvattnar vårt kommande miljöersättningssystem, säger han.
Från producentorganisationen lyfte han upp några teman som man arbetar för inför nästa stödperiod: Att få en helhet som gynnar aktiv odling och produktion av livsmedel och foder, trygga stöden till enmagade sektorn och trädgårdsodlingen, mindre byråkrati bland annat i form av avskaffande av stödrättighetssystemet.
– Vi jobbar också med att underlätta att få med åkermark som av nån anledning hamnat utanför och möjlighet till skifteskorrigeringar i stödarealen, fortsatt stöd till unga odlare och rättvisa åt unga odlare som har majoritet i jordbrukssammanslutning, öka självförsörjningsgraden på inhemskt protein. Frågorna är många och det är nu som vi har möjlighet att vara med och påverka utgången, säger Långgård.