Långgård:
Jordbruket slagträ
i klimatdebatten

Det finns ingen rimlighet i det mediala drevet mot jordbrukets klimatpåverkan. Speciellt inte med tanke på de förhållandevis låga koldioxidutsläppen. Det här måste vi få allmänheten att förstå, sa ordförande Tomas Långgård på ÖSP:s fullmäktige i torsdags.

Klimatdebatten överskuggar det mesta i dagens läge och har gjort så i snart ett år. Jordbruket – som står för cirka 12 procent av landets totala koldioxidutsläpp – får oförtjänt bära hundhuvudet. 

– I förhållande till jordbrukets koldioxidutsläpp är det mediala drevet mot oss inte rimligt. Allt vänds till något negativt när jordbruket och klimatet diskuteras.

Det konstaterade Tomas Långgård, styrelseordförande för ÖSP när han öppnade förbundsfullmäktiges höstmöte i Solf i torsdags. Som exempel på negativ rapportering nämnde han Lukes senaste rapporter, som visar på miljöersättningarnas goda effekter.

– Men media fokuserade i stället på att några fjäderfäproducenter har lämnat programmet trots att anslutningsgraden är kring 94 procent. Samma sak är det i köttdebatten. Det är bara negativa nyheter om den som hörs.

Gris- och fjäderfäproduktionen står för cirka 1 procent av koldioxidutsläppen medan nötkötts- och mjölkproduktionens avtryck är cirka 4 procent. 

– Men då glömmer man bort att vallen binder 30 procent av koldioxidutsläppen. Man kan också tillägga att en stor stålfabrik släpper ut lika mycket koldioxid som hela jordbruket. Proportionerna saknas i debatten, menar han.

Fokus på det globala planet

Långgård förstår inte den negativa inställningen till Finlands jordbruk med tanke på att endast 7 procent av landets yta är åkerareal och djurtätheten bara 0,6 nötenheter per hektar. 

– Det finns länder vars yta består av 70 procent åkerareal och flerdubbel djurtäthet och där regnskog huggs ner för att få mer odlingsmark. Men Finlands yta består till 78 procent av skog som binder 50 procent av landets totala koldioxidutsläpp.

Trots det tycks åsikten i media vara den att konsumtionen av inhemskt kött måste minskas för att klimatet ska räddas. Men Långgård framhåller att nuvarande konsumtion av kött är på en bra nivå.

– I Finland äter vi cirka 80 kilo kött per person per år. Den beräkningen innehåller ben och tar man bort den andelen minskar konsumtionen med 20-30 procent. Samtidigt minskar köttets vikt i tillredningen och beräknas svinnet anser jag att vår konsumtion är lagom.

– Jag förespråkar inte att köttkonsumtionen bör öka – men den behöver inte heller minskas, säger han.

Fokus i debatten kring köttets miljöpåverkan bör i stället riktas till det globala planet. Enligt Långgård beräknas köttkonsumtionen globalt att nästan fördubblas fram till 2050 jämfört med nivån 1999.

– Indien har en befolkning på 1,4 miljarder och medelkonsumtionen av kött är i dag endast 3,4 kilo per person per år. När levnadsstandarden ökar där kommer köttproduktionen att öka. Det är på det globala planet som de stora utmaningarna finns – inte i Finland.

Den stora frågan är hur jordbruket ska bemöta kritiken mot det inhemska jordbruket. Som det är nu hamnar producenterna snabbt i försvarsställning och det är en utmaning att bemöta kritik med fakta. 

– SLC jobbar nu med en köttkampanj i sociala medier och vi hoppas den ska ge bra respons. För man ska komma ihåg att vi trots allt producerar världens renaste och tryggaste livsmedel. Därmed är det oförtjänt att vi ska bli syndabockar i klimatdebatten. Vi har förutsättningar och nu måste vi bara få allmänheten att förstå det, säger han.

Lönsamheten måste förbättras

Det är för många producenter psykiskt tungt att bli utpekade som syndabockar samtidigt som lönsamheten är en utmaning. Långgård konstaterar att lönsamhetskoefficienten är på tok för låg. 

– Grisproduktionen förutspås i år ha en lönsamhetskoefficient på 0,5 procent och den är högre jämfört med många andra inriktningar. Det betyder i praktiken att man bara får hälften av lönen och endast 1 procent av avkastningen på det investerade kapitalet. Lönsamheten har förbättrats något under 2017-2018 men nu visar Lukes prognos för 2019 att den minskar igen. Vi har inte råd att jordbruksinkomsten minskar igen, konstaterar han.

Reijo Karhinens rapport och förslag på hur jordbrukets inkomst ska öka med 500 miljoner euro var därmed välkommen. 

– Överlag är vi nöjda med den rapporten och förslagen som finns med. En del finns med i regeringsprogrammet och andra kommer vi själva att arbeta för. Jag har vissa förhoppningar på att det här arbetet kan förbättra jordbrukets lönsamhet på sikt.

Som exempel nämner han bland annat diskussionsforumet Gemensamt matbord som samlar alla aktörer från livsmedelskedjan, forskningen och handeln. Målet är att skapa en rättvis livsmedelskedja. 

– Glädjande är att ÖSP:s styrelsemedlem och trädgårdsombudsman Johanna Smith har invalts i den gruppen.