Saloenheten tar jumboplatsen med skolvitsordet 6,7 i en enkät där husdjursföretagare fått dela med sig av sina erfarenheter av avbytarservicen. På nästsista platsen ligger enheten i Lovisa med ett skolvitsord på 6,9. Det här framgår ur en enkät som SLC Nyland och MTK låtit göra om avbytarservicen i södra Finland. Medelvitsordet för alla nio enheter södra Finland är 7,68.
På många håll är husdjursföretagarna rätt nöjda med avbytarservicen och den upplevs som avgörande för producenternas välbefinnande. Enkäten tyder ändå på att det särskilt i Nyland finns problem som borde åtgärdas.
Svaren kom inte som någon överraskning för de inblandade eftersom SLC Nyland och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA redan en längre tid fört diskussioner särskilt med enheten i Salo.
– Det som däremot var en överraskning var att servicen också i Lovisa fick så lågt vitsord, säger SLC Nylands verksamhetsledare Bjarne Westerlund.
Avvisar kritiken
På Saloenheten slår chefen för avbytarservicen, Elina Suominen, ändå ifrån sig kritiken. Enligt henne fungerar avbytarservicen utmärkt.
– Det gör den, absolut, säger Suominen.
Hon anser också att en enkät där 17 procent av de tillfrågade har svarat inte är tillförlitlig. Dessutom betonar hon att enkäten gäller djurgårdar i Nyland och att de är väldigt få jämfört med alla gårdar som sköts genom Salo-enheten.
– Säkert finns det något smått som vi kan förbättra – det gör det ju alltid – men Nyland är en svår region, säger hon utan att riktigt förklara vad hon menar.
Hon medger att hon är ganska trött på klagomålen och säger att hon faktiskt försökt göra allt för att servicen ska fungera. Hon tycker att det klagas onödigt mycket, till exempel över bristen på svensk service.
”Om man bokar avbytare ett halvt år i förväg så får man de dagar man har bokat, så jag har lärt mig att boka i mycket god tid. Jag vet inte vad som skulle hända om jag skulle bryta ett ben.”
Vikariehjälpen är ett problem
Enkäten visar ändå att bristen på svensk service inte hör till de största bekymren. Det gör däremot vikariehjälpen.
Vikariehjälpen innebär till exempel möjligheten att få sjukledighetsvikarie, också på kort varsel.
– Vi har brist på kompetenta avbytare, men det är ett nationellt problem som gäller hela landet. Vi har också nyanställt, men några av dem har redan slutat. Sedan i somras har vi i alla fall en ny avbytare som enbart jobbar som vikariehjälp, säger Suominen.
Hon beklagar att utbildningen av avbytare i dagens läge innehåller väldigt lite obligatorisk praktik, vilket leder till att utbildningsnivån varierar kraftigt.
I Lovisa är det bara trettio procent av de svarande som upplevt att de fått vikariehjälp när de behövt den (se tabellen). I Salo är motsvarande siffra knappt 40 procent. Ännu färre är det som anser att vikariehjälpen ordnats tillräckligt snabbt. På andra håll är de här siffrorna högre.
– Enkäten visar att det finns problem särskilt beträffande vikariehjälpen. Semesterledigheterna fungerar bättre, men också där finns missnöje, säger Pia Franzén som jobbar som SLC Nylands ungdomsombud. Hon har varit med om att analysera resultatet från enkäten.
Endast hälften av de som svarade tyckte att vikariehjälpen ordnats tillräckligt snabbt. Här fanns det tydliga skillnader mellan avbytarenheterna. Skillnader mellan enheterna framträder också i fråga om avbytarförvaltningens nåbarhet eller kundspecifik kommunikation.
Franzén påpekar också att det på alla områden är förvånansvärt många företagare som haft avbytare med nedsatt arbetsförmåga.
Pålitlighet är avgörande
Avbytarservicen uppfattas av de berörda företagarna som mycket viktig, men service måste vara pålitlig. Om företagaren inte kan lita på avbytarens yrkeskunskap eller på förvaltningens förmåga att organisera en fungerande avbytartjänst under den överenskomna tiden, så kan eller vågar inte företagaren ta ut sin semester.
En stor del av de som svarade på enkäten ville passa på att tacka för fungerande service som möjliggör ledigheter också för husdjursföretagare.
Enkäten kartlade lantbruksföretagarnas erfarenheter av avbytarnas yrkeskunskap, semesteradministration och tillgång till avbytare. Sammanlagt svarade 247 gårdsägare i södra Finland på enkäten.
En del företagare upplever också frustration över att inte ha tillgång till en och samma avbytare. Byråkratin och brist på flexibilitet får sig också en känga.
– Systemet är väldigt oflexibelt och styvt, säger för sin del mjölkproducenten Malena Haddas i Påvalsby i Lovisa.
Hon tycker att avbytarservicen på Liljendalkontoret i Lovisa har börjat fungera sämre och hon beklagar också att flera duktiga avbytare har slutat. Avbytarsystemet känns inte lika pålitligt som tidigare.
– Vad händer om någon av oss blir sjuk? funderar Malena Haddas.
I dagens läge måste hon eller hennes man alltid vara på plats, även när avbytaren är på plats. Hon och hennes man kan nästan aldrig vara lediga tillsammans.
– De har uppmanat oss att hitta en reservperson som kan hoppa in vid behov, men vi har ingen sådan. Min pappa finns inte längre och min mamma är 87 år gammal, säger Malena Haddas.
”Det borde alltid finnas ett journummer dit man kan ringa vid akut behov av hjälp! Djuren måste ju skötas alla dagar!”
Ingen dejourering
Avbytarservicechefen Ann-Katrin Ranta-Fransman på Lovisaenheten bekräftar att gårdarna själva ska utse en reservperson för nödsituationer.
– Vi har ju ingen dejourering, säger hon.
Men är det inte er uppgift att ordna med avbytare när det behövs?
– Vi har inte folk som sitter och väntar på jobb. Vi ordnar det så snabbt som möjligt, men händer något akut kan det vara svårt. Vårt avtal med LPA tillåter inte någon som helst tomgång.
Liksom Suominen är Ranta-Fransman skeptisk till att enkäten ger en rättvis bild av Lovisaenheten.
– Min uppfattning är att servicen fungerar bra. För tillfället har vi tillräckligt med personal.
Hon säger också att enheten vid behov köper fortbildning för de avbytare som behöver det.
”Utländska avbytare är riktigt duktiga och hos oss alltid gått bra.”
Vill inte åka långt utan ersättning
Ingåbon Rannvi Wallen jobbar som privat avbytare och vid behov säljer hon tjänster till Saloenheten.
Hon är väl medveten om de omtalade problemen. När något oförutsett inträffar händer det ibland att ingen avbytare finns att tillgå.
– Då är nog djurskyddet långt borta, suckar Rannvi Wallen.
Hon tycker också att de ansvariga tydligare borde informera om att djurgårdarna själva kan arrangera avbytare vid behov och sedan bli ersatta efteråt.
För avbytare som erbjuder köptjänster ersätts varken resor, övertid eller helgarbete, vilket har gjort att Rannvi Wallen enbart tar emot dylika arbetspass i den egna näromgivningen. Två mjölkningspass om dagen kan annars innebära många obetalda timmar i bil.
Ur hennes synvinkel är systemet också byråkratiskt och styvt och hon tycker sig se att en del kolleger i branschen tappat motivationen.
– Det finns så mycket regler om vad man får och inte får göra. De har säkert en funktion, men innebär också att man inte alltid orkar hålla motivationen uppe.
Läs också: OM AVBYTAREN ÄR SJUK SKÖTER JAG KORNA TROTS ATT ARMEN ÄR BRUTEN ELLER GÄSTERNA STÅR I TAMBUREN
Avbytarservicen
• Avbytarservicen är en lagstadgad verksamhet som i Finland hanteras av 45 lokala enheter.
• Genom avbytarservice kan en lantbruksföretagare som bedriver husdjursproduktion få hjälp med sköta djuren under semester eller sjukfrånvaro.
• Avbytarservicen kan anlitas av LFÖPL-försäkrade lantbruksföretagare som har sådana produktionsdjur som avses i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare.
• Avbytartjänsten sköts antingen kommunalt eller så kan företagaren själv arrangera sin avbytartjänst och ansöka om ersättning hos semesterförvaltningen.
• Den lokala enheten i Salo betjänar lantbruksföretagare i Åboland och Västra Nyland.
• Den lokala enheten i Lovisa finns i Liljendal och betjänar lantbruksföretagare i Nyland
”En lättillgänglig avbytarservice innebär också en trygghet för husdjursbonden så att man kan arbeta i lugn och ro och veta att hjälp finns att tillgå vid behov.”